Så här på långfredagen…

Så här på långfredagen måste jag berätta en historia, en alldeles sann historia som jag upplevde själv under den här veckan.

I tisdags var jag och åt lunch med en ny bekantskap, Gert heter han. Och ni som känner mig vet ju att jag gillar det här med dom personliga mötena gärna i kombination med en lunch. Sagt och gjort, vi skulle träffas i Kungshallen för att äta på Ikki Sushi. Men det var stängt för ombyggnad så vi gick till en annan restaurang.

Väl där började vi prata om allt möjligt, fann bl.a. ut att vi var årsbarn men att våra vägar i livet varit något annorlunda, vilket är en stimulerande faktor för konversationen. Och vi pratade vidare och så småningom ledde vårt samtal in på livet och döden. Och där konstaterade vi att vi båda hade läst boken lycka av HH Dalai Lama, och den hade och fortfarande har betydelse för oss. Själv har jag faktiskt totalt slitit ut ett exemplar av den boken, som var min reskamrat det första året när jag flyttat upp till Stockholm.

Gert berättade sedan att han hade fått tipset att skaffa en bok som hette “Den tibetanska Livs- och Dödsboken av Sogyal Rinpoche. (Gerts kollega är för övrigt av kinesiskt ursprung) Och  då sa jag att den ska jag absolut lägga på minnet och se om jag kan läsa.

Väl tillbaka i Märsta kommer jag in i Biblioteket och tar tag i en bok för att sätta upp i bokhyllorna…. Det är den Tibetanska Livs och Dödsboken…. ni förstår vilken känsla det var, och för mig ett tecken från min pappa prästen att den här Anders ska du läsa. Och att det dessutom skulle vara den boken är ytterligare märkligt då den vanligtvis numera är i vårt närmagasin med böcker som inte lånas ut så ofta. Kanske någon statistiker kan räkna ut hur stor chans det var att detta skulle ske?

Tibetanska bokenSå nu sitter jag här, på långfredagen. En av årets längsta dagar som jag tyckte när jag växte upp för man fick inte göra något, och det var bara tråkiga program på TVn… och läser en alldeles fantastisk bok, som jag redan nu efter att ha läst +90 sidor av dryga 400 sidor bara kan rekommendera andra att läsa.

ISBN numret är 91-7344-939-3 om någon annan skulle känna sig hugad att läsa den.

Så Glad Påsk på er, “Eat love and pray”

och lev livet nu!

 

 
Licorize

Söndagstankar

Igår var jag i Sigtuna på biblioteket och jobbade för första gången. När jag är där hör jag klockorna i Mariakyrkan ringa, och funderar lite över livets förgänglighet. Och min tro så klart dyker upp i mina tankar, likt Simon tvivlaren känner jag mig nu och då, vill ha dom där bevisen som så många frågar efter och som jag själv sett. Men är det tillräckligt, vill så gärna tro att vår existens inte upphör den dagen blodet slutar att strömma i våra ådror, kanske lämnar vi bara gener och energifält efter oss? Fast jag vill så gärna tro att jag kommer att träffa de Mina i ett liv efter detta….

Många frågor inför Söndagen, kanske dags att ta steget att återvända till kyrkan, eller ska jag envisas med mina enskilda samtal med Gud, likt Hammarskjöld gjorde?

Hjärtat blöder av längtan efter kärlek, hopp och tro….. fast tron har jag och och hoppet! Så nu borde det vara min tur nu att ’låta den rätta komma in’ i mitt liv.

 
Licorize

På väg till #ssmx 2013

Morgon

Sitter just nu på Pendeltåget på väg in till Hilton för att möta upp med både vänner jag känner och vänner jag lär känna efter idag, för det är så det fungerar det sociala livet. Man bygger/skapar hela tiden nya och spännande bekantskaper, och för varje ny tar man själv också ett steg framåt. Och i det goda samtalet födds nya tankar som man kan stoppa in i sin egen hårddisk och plocka fram det när man behöver det. Och kanske vet man när denna kunskap hämtats upp, eller så vet man det, och i vilket som helst av fallen bär man efter varje möte med sig något från det.

Let the fun begin, and the new knowledge and friendships!

 
Licorize

Morgnarna blir ljusare

att ljusnar

Vaknade i morse och upptäckte till min glädje att lampan inte behövde tändas, oj som jag längtat efter det. Nu kan det bara bli bättre och mer värme i vår nedfrusna själar. Liksom glädjen till livet också återvänder, för som det är, är det många som lider svårt av vårt nordiska mörker. Men efter mörker kommer ljuset, värmen, känslorna, kreativiteten och kanske kärleken, vem vet.

Nu gläds vi och ler till en ny person idag!

(Skrivet på sunkigt pendeltåg till city…)

20130220-102138.jpg

 
Licorize

Fem år! I en låtsasvärld? Hallå??

 

AndersFem År!

Det är klart att det är speciellt, att det känns otroligt. Fem år är ingen tid i ett större sammanhang, i jämförelse med mitt liv är det knappt 10% av min livstid, men ändå… fem år?

Vart tog åren vägen och vad har jag gjort under den här tiden? För några i mina närmast närhet har jag levt ‘i en låtsasvärld’ där inget är verkligt? Och jag kan förstå att det kan se ut så,  utifrån alltså. Men utan att leva det här livet skulle jag inte vara där jag är i dag, ha ett nytt jobb som vikarierande IT ansvarig på Biblioteken i Sigtuna, ha ett stort och härligt nätverk med båda nära och kära vänner men också vänner som jag kanske inte har så mycket kontakt med. Men som ändå finns där och som det är otroligt att träffa när man får den möjligheten.

 

Bloggat fem år idag!

 

Men alltså, låtsasvärld? Hallå? För mig har den här ‘låtsasvärlden’ i alla punkter vad som krävs för verkligheten. Och det kan ni alla skriva under på som finns tillsammans med mig i den, Och om folk visste att det inte har varit en lekstuga för mig, sen den dagen för fem år dem när jag startade min första blogg har det varit en intensivkurs i relationsbyggande, nätverkande, webbprogrammerande, varumärkesbyggande och kommunikationsteknik. För att inte tala om psykologi och sociologi, krisberedskap och en massa kärlek!

 

Ja ska man se det på något jämförbart sätt så har jag tagit examina, en PhD i kommunikation och nya medier nu! Det enda som skiljer mig från Universitetsstuderande är att jag har tillägnat mig kunskapen själv, och kan inte få ett flashigt diplom som bevisar för omvärlden att det är på RIKTIGT och inte i någon låtsasvärld som jag har uppnått det här.

Och ska jag vara ärlig så är jag otroligt stolt över mig själv och vad jag har uppnått. Bara det att ingå i ett redaktionellt team som skriver artiklar för en internationell blogg (http://socialmediaclub.org) säger något och där når jag långt fler läsare än jag skulle nå med en blogg här i Sverige.

Så, att summera fem år som bloggare, fem och halvt år i Sociala medier och på måndag fem år på Twitter är inte möjligt. MEN alla ni som funnits där under den första delen av den här resan, för den är inte slut… till er alla:

 

Tack för allt ert stöd och vänskap, för all glädje och även sorg, för oväntade och kommande möten,  jag är er för alltid tacksam! Kram <3

 
Licorize