Vad drömde du om att bli när du var liten? Många drömmer ju om att bli polis eller “kändis” eller brandman eller något yrke man känner igen från sitt eget liv, som “dagisfröken” eller busschaufför. Själv drömde jag om att bli det här:
- Dockklädesdesigner.
- Gosedjursmöbelsnickare.
- Barnkalasplanerare.
Jag älskade att pyssla och skapa även som liten och jag klippte och limmade och sydde kläder till mina dockor. Jag använde trasiga kläder, typ mina gamla tajts och tröjor som jag vuxit ur eller det gått hål i. Favoritplagget att återanvända var mönstrade strumpor för ofta kunde jag ta skaftet och klippa hår för armarna och vips blev det en klänning eller en topp. När jag var mindre kunde jag inte sy, men däremot klippa och limma. Jag limmade dit paljetter och annat fint på kläderna. Sedan lärde jag mig att sy och då började jag göra lite mer avancerade kläder, som byxor och jackor. Jag älskade att komma på nya idéer och prova dem. Tänk vilken dröm att ha det som jobb. Det var mitt mål ett tag.
Jag pysslade inte bara med tyg, utan också med allt möjligt återbruk. Jag brukade dyka ner i vår insamlingskorg, ni vet där man lägger plast och kartong och annat som ska till insamlingen, och leta efter skatter. Allt kunde bli något nytt, men lite fantasi. Och till mammas och pappas stora förtret. Med sax och limpistol byggde jag stolar, sängar, bord och fåtöljer till mina gosedjur. Ibland målade jag dem med hobbyfärger, ibland klädde jag dem med tyg och ibland fick de vara som de var. Till de riktigt små djuren byggde jag hela hus med hjälp av tomma skokartonger som jag inredde med minimöbler. Allt – från flasklock i plast till begagnade sugrör – kunde användas och bli något nytt. När jag fick min första verktygslåda började jag också snickra litegrann. Om jag inte skulle bli dockklädesdesigner skulle jag minsann jobba med att skapa gosedjursmöbler.
Kalas har jag alltid älskat och jag brukade ha väldigt specifika önskemål om hur mina kalas skulle vara, har mamma berättat. Alltifrån tema till hur tårtan skulle vara, vad vi skulle få i fiskdammen och till vad vi skulle leka, det hade jag åsikter om. När jag blev lite äldre tog jag helt över planerandet av mina småsyskons kalas. Jag ville göra det bästa kalaset någonsin, varje gång. Mamma fick bromsa mig ganska ofta, för mina planer kunde vara lite väl avancerade för de femåringar som skulle komma. Men ofta blev det bra och barnen hade roligt och framför allt hade jag skitskoj.