Tankar på alla hjärtans dag

Ska inte säga att den här dagen påverkar mig på något sätt, och att gå igenom den som singel igen… Ja, det känns väl så där kan jag tycka. Och det är inget som jag valt, utan något som jag fortfarande befinner mig i, ett tillstånd helt enkelt. Tillstånd som kallas singel… Eller ensam. Men jag är inte ensam… Har alla mina vänner runtomkring i Världen. Så kalla mig inte ensam, eller för den skull singel!

Men… Det finns andra aspekter på Alla Hjärtans Dag för mig… Och för min familj med. Det är också dagen då Pappa Lasse begravdes för nio år sedan. Och för oss, familjen, kunde det inte bli en mer passande dag då Pappa var en man med ett mycket stort hjärta och närvaro för inte bara sin familj utan för sin församling.

Jag tror att vi alla kan dela med oss av vår kärlek till våra reskamrater genom livet, och det behöver inte vara en särskild dag för det. Man kommer långt med vanlig normal glädje, närvar du dina medpassagerare ett leende sist?