Posts Tagged ‘vänskap’
I måndags var jag i Uppsala och ät en underbar middag med min fina vän Fatou, vi har ju setts ett par gånger vid det här laget som ni all vet och det är alltid lika trevligt. Den här gång gick vi på den grekiska restaurangen Tzatziki som ligger precis vid fyrisån. Mycket mysigt och vädret gjorde ju inte saken sämre precis. Mycket trevliga samtal och vi har dessutom ett hemligt projekt på gång (teaser!) som vi så småningom kommer att dela med oss av!
Om ni undrar varför Fatou ser så glad ut så beror det att Fatou precis sagt dagens, kanske veckans höjdare som bara måste citeras: “Jo han har typ 2000 förföljare på twitter….” (Man har Följare, inget annat för er som inte är invigda….) vi skrattade både gott och länge åt det!
Vi åt en mixad grilltallrik och till dessert en Baklava med vispgrädde till, maten var bara suverän!!
Efter maten promenerade vi och satte oss vid Svandammen och njöt av kvällssolen. För det var nog en av sommarens vackraste kvällar i måndags. fast var var svanarna??? Och om det inte finns svanar där kanske man borde döpa om den till Duvdammen, då det fanns massor av duvor där?
Uppdatering: Fatou har bloggat om vår middag också, se här! 
Har funderat en hel del på det här och inser att vi tar inte den här frågan på riktigt allvar.
Avslut
För egen del har det varit en hel del av den varan genom åren, vänner som kommit och gått. Inte i vredesmod utan bara försvunnit p.g.a. ointresse att hålla kontakten vidare. Kärlekar som gjort detsamma, eller…. hur är det nu… gör vi verkligen avslut i våra relationer? Fundera lite på det under tiden jag filosoferar vidare….
Värst är det dock när andra avslutar och inte ger dig en chans att själv få finna ron till ett avslut, utan man sitter där som ett fån med en avsliten tråd i handen. Vis av egen erfarenhet på området kan jag ärligt säga att det är den svåraste typen av avslut, som inte är ett avslut då det hänger kvar som ett öppet sår eller kanske som en obesvarad fråga. Jag kallar det för Icke avslut!
Kanske behövs det i vissa lägen relations coacher för just avslut också, vad vet jag men för egen del skulle det kännas bra om jag kunde fått ges tillfälle till avslut vid några tillfällen under åren. Nu har jag kommit till ro med dessa icke avslut och gått vidare. Men jag är säker på att det bland er finns icke avslutade relationer.
Andra avslut
Andra avslut som jag gjort har t.ex. varit när jag slutade röka Juli 2000 eller slutade snusa December 2010. Att tänka på vad man borde ha gjort är inte konstruktivt, däremot att gilla läget och inse att avsluten som blev gjorde var mina egna beslut, inte påverkade av andra. Men påverkade av sånt jag sett i min närmiljö, vilket är en helt annan sak. Avsluten är gjorda mina vänner, och jag återvänder aldrig in i det igen. Just den här typen av beroenden kan var som att säga farväl till en gammal kär vän…..
Mitt avslut
på den här bloggposten är Charles Ives (1874-1954) “The unanswered question” från 1906, ett i mitt tycke excellent exempel på just vad min artikel här har handlat om. Plus att jag får dela med mig av den underbare Ives musik.
Sorg, ilska och Smärta
Just nu känner jag en djup sorg i mitt hjärta och jag kan inte häva den känslan och det är läskigt på mer än ett sätt. Sorgen består i många saker, inte bara det faktum att min mamma Gunnel är svårt sjuk och förmodligen på väg mot vägs ände. Nej, det är något mer, något djupare… en smärta som är djup och oändlig. Och svår att definiera, att sätta ord på….
När Pappa gick bort 2004 blev det ett stort vacuum inte bara för Mamma utan för oss syskon med. Han var ju så mycket mer än ‘bara’ min Pappa, han var min mentor och min andlige samtalspartner. Vacuumet som Pappa Lasse lämnade efter sig har inte riktigt har fyllts än, men jag är på god väg att skapa nya källor till upplysande och lärande. Och samtidigt är det inte så konstigt att den vägen är fylld med både uppförsbackar och gropar.
Ilskan som jag känner kan jag i alla fall definiera utifrån den maktlöshet jag känner inför min egen situation, och att inte kunna göra mer för min Mamma än det jag redan gör. Att jag gör allt jag kan för att förändra min situation, det vet jag att jag gör. Men att det skulle vara så svårt att nå målet hade jag ingen aning om. Jag är på väg och jag fortsätter min resa och mitt upptäckande… hela tiden!
Smärtan, ja ni… den yttrar sig rent fysiskt i kroppen just nu… det gör rent fysiskt ont av sorgen och ilskan jag bearbetar… det är jobbigt, ja… men jag tar mig igenom det här med det vet jag. Värmen jag får från mina vänner på Twitter och Facebook läker mycket….. Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig alla ni därute. Ni vet vilka ni är, några är inte kristna, men lyssna på den här sången ändå snälla! Till alla er tillägnar jag den här låten med Amy Grant!
(EMI är sjuka, dom delar inte ut sina Videos för oss här i Sverige….eller är det månne i hela Europa?)
Från mörker till ljus
Läser igenom vad jag skrivit och tänker… oj vad det var mörkt, kanske är jag påverkad av att det är Alla helgons dag idag? Och konstaterar lite motvilligt att jag fortfarande har Kyrkoåret starkt rotat i mitt inre och undermedvetna. Har man fått det med modersmjölken mer eller mindre så är det där för alltid. Som en tatuering, fast djupare….. Och blir samtidigt glad över upptäckten.
Tänker tillbaka på min resa de senaste åren och blir glad igen när jag tänker på alla dom fantastisk människorna som kommit in i mitt liv under den här tiden. På dom som återkommit, och några som försvunnit ur siktet helt men som jag hoppas en dag ska ta upp kontakten med mig igen.
Resan från Mörker till Ljus är ständigt pågående, och kanske jag måste påminnas om det för att kunna ta nya tag?
Kan inte låta bli att återigen låt er ta del av Sinnesrobönen då den betyder så mycket för mig, och än mer idag.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
