Posts Tagged ‘vänner’
Medan livet går sin vanliga lunk för de flesta har den här veckan tumlat om rejält på den internationella scenen.
Egypten
Utan att gå djupare in det som händer i Egypten idag känner jag ändå att jag måste ta upp det i min Söndagsfilosof för belysning. För visst är det ändå så att vi påverkas av nyhetsflödet från Egypten i synnerhet men även de effekter det kan komma att få i framtiden. Demokratiseringsprocessen som påbörjades med revolutionen i Tunisien har spridit sig vidare i Arabvärlden. Och det är gott och väl att det sker, men jag höjer också ett varnande finger för de framtid implikationer det kan få. Se på revolutionen i Iran och vad den ledde till. Och även om Egypten till stor del är ‘Västerniserad’ så är det ändå så att det finns starka religiös krafter som gärna tar kommandot och inför sharialagar och annat som för nationerna bakåt i tiden. Låt oss hoppas att de ledare som träder fram har en human bild av hur demokrati ska införas och hur landet/länderna ska kunna få en positiv kraft att utvecklas in i framtiden.
Hämtar följande citat från Al Jazeera: “The people are trying to win the hearts and minds of the military” Vilket summerar det hela väldigt bra då mycket av en möjlig god utveckling är att militären ställer sig på folkets sida och inte försöker dominera/styra folket.
Den hemlige miljonären
Den hemlige miljonären är ett TV program där man låter en mycket förmögen person leva bland/med dom som har det sämre i livet som t.ex. uteliggare, missbrukare. Den förmögna personen ska sen i slutet av programmet dela ut ‘stipendier’ eller bidrag där den ser att det behövs bäst.
Det blir så klart jättebra TV av det, då den förmögna personen ‘plötsligt’ förstår hur illa det egentligen är för vissa människor. Vad det egentligen visar på är ju den oerhörda klyftan det finns mellan människor och hur klass samhället existerar på allra högsta nivå.
Vad jag ser är ju en öppning för att som i andra delar av Världen (t.ex. USA) ha personer som uteslutande jobbar med att hjälpa människor med för mycket pengar att placera dom i ett sammanhang så att man får mera varaktiga lösningar. Kanske det är där jag ska börja arbeta?
Veckan som gått
Var lite mera fylld med aktiviteter, i Tisdags var jag på Internet Discovery Day och tittade på ett antal nya innovationer/startuper för nätet, minglade med så där en 400 glada entreprenörer och andra nya medier människor, men innan dess en trevlig lunch med vännen och Netparentz kollegan Daniel Erkstam då vi pratade Netparents och Social Media Club Uppsala bland annat.. I onsdags träffade jag en av de nya konsulterna på Vascaia som också rör sig i samma fält som jag själv, social medier. Torsdag var jag och Melissa på invigningen av NASA – A Human adventure på Tekniska museet. I fredags lunch med goda vännen Fatou i Uppsala. Så det var en bra vecka, trots att inkomstsidan inte har kommit igång ännu. Mycket på G men inget igång….
Ny vecka, ny tag, nya skeenden, nya upplevelser!
Mitt i alltihop så händer, en möjlighet öppnar sig. En möjlighet som var precis det jag behövde för att lyfta mina tankar så här i mörkaste November. och kanske det öppnar för nya möjligheter och förutsättningar för min framtid.
Och mina vänner, vilken styrka ni ger mig…. bara det är en sån lycka! Tänker ibland hur mitt liv kunde sett ut… o, inte… men nu är jag HÄR! Så levande och med den där varma lyckan bubblande inom mig som bara finns….
Och först firar jag 100 dagar på Twitter, och idag har jag gått över 30000 Tweets strecket…. det gör ett snitt på ca 29,9 tweets per dygn det….. 
Bara en sån sak…
Sorg, ilska och Smärta
Just nu känner jag en djup sorg i mitt hjärta och jag kan inte häva den känslan och det är läskigt på mer än ett sätt. Sorgen består i många saker, inte bara det faktum att min mamma Gunnel är svårt sjuk och förmodligen på väg mot vägs ände. Nej, det är något mer, något djupare… en smärta som är djup och oändlig. Och svår att definiera, att sätta ord på….
När Pappa gick bort 2004 blev det ett stort vacuum inte bara för Mamma utan för oss syskon med. Han var ju så mycket mer än ‘bara’ min Pappa, han var min mentor och min andlige samtalspartner. Vacuumet som Pappa Lasse lämnade efter sig har inte riktigt har fyllts än, men jag är på god väg att skapa nya källor till upplysande och lärande. Och samtidigt är det inte så konstigt att den vägen är fylld med både uppförsbackar och gropar.
Ilskan som jag känner kan jag i alla fall definiera utifrån den maktlöshet jag känner inför min egen situation, och att inte kunna göra mer för min Mamma än det jag redan gör. Att jag gör allt jag kan för att förändra min situation, det vet jag att jag gör. Men att det skulle vara så svårt att nå målet hade jag ingen aning om. Jag är på väg och jag fortsätter min resa och mitt upptäckande… hela tiden!
Smärtan, ja ni… den yttrar sig rent fysiskt i kroppen just nu… det gör rent fysiskt ont av sorgen och ilskan jag bearbetar… det är jobbigt, ja… men jag tar mig igenom det här med det vet jag. Värmen jag får från mina vänner på Twitter och Facebook läker mycket….. Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig alla ni därute. Ni vet vilka ni är, några är inte kristna, men lyssna på den här sången ändå snälla! Till alla er tillägnar jag den här låten med Amy Grant!
(EMI är sjuka, dom delar inte ut sina Videos för oss här i Sverige….eller är det månne i hela Europa?)
Från mörker till ljus
Läser igenom vad jag skrivit och tänker… oj vad det var mörkt, kanske är jag påverkad av att det är Alla helgons dag idag? Och konstaterar lite motvilligt att jag fortfarande har Kyrkoåret starkt rotat i mitt inre och undermedvetna. Har man fått det med modersmjölken mer eller mindre så är det där för alltid. Som en tatuering, fast djupare….. Och blir samtidigt glad över upptäckten.
Tänker tillbaka på min resa de senaste åren och blir glad igen när jag tänker på alla dom fantastisk människorna som kommit in i mitt liv under den här tiden. På dom som återkommit, och några som försvunnit ur siktet helt men som jag hoppas en dag ska ta upp kontakten med mig igen.
Resan från Mörker till Ljus är ständigt pågående, och kanske jag måste påminnas om det för att kunna ta nya tag?
Kan inte låta bli att återigen låt er ta del av Sinnesrobönen då den betyder så mycket för mig, och än mer idag.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
