Posts Tagged ‘terrorism’
Idag skulle jag börjat publicera mina minnesbilder från min och tjejernas underbart fina resa till Malta och Sicilien, men det får anstå ett tag till då händelserna i Norge har tagit hårt på mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite kring det först. Jag har gråtit och jag känner en djupt smärta och sorg för alla som förlorat någon, för ungdomarna som sett sina vänner slaktas, som förlorat sina kära och inte fått ta farväl. Jag ber för er alla och hoppas att ni en dag återfår er glädje och er ro.
Terrorism
Jag har aldrig förstått mig på mekanismerna som styr varför man tar till extremt våld för att driva igen sina egna agendor, politiske och/eller religiösa. Varken i hemsituationen eller i ett mera globalt sammanhang. Kanske är det för att jag är är uppväxt i den miljö jag är och där man fick mycket kärlek under uppväxten, eller så kanske det är för att jag är just den jag är. Jag ser inte att man på något sätt någonsin kan rättfärdiga terrorism, varken som attack eller försvar.
Ondskan ibland oss
Ondskan finns hela tiden ibland oss och vi får ständigt nya påminnelser om den, som nu senast med en ensam galning i Norge som inte bara spränger en stor bomb i regeringskvarteren i Oslo utan även går till attack och dödar en stor mängd ungdomar på ett ungdomsläger. Ett politiskt dåd säger man då gärningsmannen är en högerextremist och målen (offren) är Socialdemokratiska. Jag tänker: Massmord, inget politiskt med det. Hur kan man vara så kall att man mejar ned en efter en, oskyldig och utan möjlighet till försvar. Nej jag kan inte förstå det, jag tror inte någon kan förstå det utom dom som själva är totalt utan empati. Kan inte förstå men bestämmer mig för att vända mina tankar i en annan riktning.
I kärlekens namn
Nu tar jag ett nytt tag och tänker om, tänker nytt. Hat föder hat och våld föder våld. Se bara på vad som hänt med USAs vedergällning av händelserna 9/11 (som det snart är 10 år sen!), där man fastnat i en våldspiral och där man inte ser något slut på våldet. Vad sa då George W Bush för snart 10 år sen?
We’re gonna hunt you down.
Här gör Norge och Jens Stoltenberg helt om och säger istället:
We will retaliate with democracy.
Ett i sanning starkt och kärleksfullt svar från en i min bok stor statsman, jag har alltid gillat Jens Stoltenberg för hans Världsengagemang och hans sätt att kommunicera med sin omvärld. I norden finns inget motstycke och jag tvivlar att vi kommer att få en liknande statsminister här i Sverige.
Man har både från polisiärt håll och från regeringshåll hållit en återhållsam profil och trots påtryckningar inte velat dra några förhastade slutsatser. Min vän Jeanette Fors-Andrée har bloggat om vad hon såg som krishanteringsexpert om Norges hantering av krisen.
Deeped har bloggat om det här med i en mycket bra bloggartikel Retaliet with love
Så låt oss slå tillbaka med kärlek och demokrati mot de onda krafterna oavsett från vilket håll dessa kommer, tillsammans kan vi besegra ondskan det är jag säker på!
I kärlekens namn!
One man come in the name of love
One man come and go
One come he to justify
One man to overthrow
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
One man caught on a barbed wire fence
One man he resist
One man washed on an empty beach.
One man betrayed with a kiss
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
(nobody like you…)
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love…(U2 Pride)
Fotnot: Läs gärna Prableen Kaurs starka ögonvittnesberättelse från Helvetet på Utöya
Ibland så slår det en så där som från en klar himmel att jag är egentligen en fegis. Eller som min vän Ingela Hjulfors-Berg så väl uttrycker det, en liten lort. Just nu känner jag mig ordlös och väldigt ledsen. Kanske inte så mycket för vad som hänt den senaste tiden med Ship to Gaza utan för hela den långa och till synes olösliga konflikten mellan Israel och Palestina. Jag vet mycket väl att allt kommer sig av Världssamvetets skam över att man inte ingripit mot de vidriga övergrepp som det Judiska folket utsattes för under andra Världskriget. Men jag kan inte annat än undra hur länge Världssamvetet ska gå med på att man beter sig på det här sättet från Israels sida. Ja, jag vet att jag riskerar att bli beskylld för både det ena och det andra men jag tycker att man borde kunna se det som händer från ett större allmänmänskligt perspektiv utan att det ska antas vissa saker. Faktum kvarstår dock att man från Israels sida gör ‘processen kort’ i större och större utsträckning med ‘terrorismen’ som finns i de närliggande länderna. Jag kan inte snurra mitt arma huvud runt vad som är terrorism i ett flyktingläger med mestadels gamla, sjuka och barn? Jag förnekar inte terrorismens påverkan på oss alla, läs nedan, men jag är fruktansvärt ledsen och bedrövad över utvecklingen i regionen som helt klart går bakåt och inte framåt.
Mina föräldrar som var i Israel två gånger ett par år innan min Pappa gick bort berättade med egna ord om upplevelserna vid Jesu grav, dopkyrkan och om den vackra Klippmoskén. Men också om att vart man än vände sig såg man tungt beväpnad militär som vakade överallt. Och den ständiga nervositet över att närsomhelst kan något riktigt hemskt inträffa.
Terrorism
Helt klart är att vi idag styrs av terrorismen i stor utsträckning, allt vårt resande granskas under lupp mer eller mindre och trots det kommer terroristerna på nya sätt att ta ombord sprängämnen etc. på flygplan. Jag tvivlar på att det på riktigt finns ett helt säkert sätt att säkra att inget farligt kommer ombord. Nästa steg är väl ‘stripsearch’ med sprängämneshundar som nosar runt på din kropp. Men.. nej, jag tror inte att vi nånsin kommer att vara helt säkra igen. Vi förlorade vår oskuld den 11 september 2001, så är det bara. Världen som vi känner har blivit en hård och kall plats där rädslan styr våra varande och resande.
Min fråga och säkert många med mig
Jag ställer mig frågan, och det händer ofta nuförtiden: Ska vi låta oss styras av en handfull egenmäktiga dårar som tror sig om att ha rättfärdigande för att döda andra helt utan urskiljning? Nu pratar jag inte enbart om Islamistisk terrorism utan även av extrema högergrupper, extrema Kristna grupper och kriminella gäng. Om den bråkdel av en promille av Världens alla människor ska styra oss, hur demokratisk är då vår Demokratiska Värld? Visst vi kan dunka oss för bröstet och vara stolta över att “i det här landet har vi minsann demokratiska processer och ett folkvalt styre”, men i realismens öga (i det här fallet mitt) vad för typ av demokrati har vi om vi styrs av rädslan?
Konfliktens lösning
…kommer jag inte att ge, jag kan inte. Och pessimisten i mig tror inte det kommer en lösning på den under varken min, mina barns eller mina barnbarns livstid.
fotnot
Jag tar inte ställning för vare sig den ena eller den andra sidan, jag tar däremot ställning för alla som drabbas på båda sidor i konflikten: Barn, mödrar, systrar och bröder, män och kvinnor, gamla och unga. För dom tar jag ställning att konflikten måste få ett slut. Så att läkningen och helandet kan få börja, att människorna i regionen ska få ett bra liv och att barnen ska få växa upp utan att ständigt drömma mardrömmar om krig och död. Det är mitt ställningstagande, inget annat!
