Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘Tankar’

..kan man inte annat än känna sig lycklig. När jag var ute på min numera regelmässiga promenad värmde solen så skönt, fast det lustig var att det inte är tö-väder. Men det gör inget, skönt med solen som skiner och värmer våra frusna själar och väcker dom till liv igen efter en lång och hård dvala!

… att förstå sa hon. Jag svarade att det ÄR inte svårt, men man kanske måste lägga lite tid på det innan man kan få det att fungera. Och tålamod det är nåt som jag känner både jag själv och andra saknar mer och mer. Liksom att tiden är för kort att hinna, och visst…. Vi har inte hela livet alltid…. Tyvärr.

Mitt liv har varit fullt av toppar och vråldjupa dalar, som så många andras antar jag. Kan ju inte veta hur andra har det….. Men jag lever hela tiden för framtiden och ett bättre liv, inte bara för mig själv utan för alla mina vänner, även dom jag inte lärt känna ännu.

Nu börjar det ljusna lite för mig även om det inte har landat ännu, men jag är PÅ VÄG!

Just nu sitter jag på IlCaffé med alltid lika trevlige Johan Lange vid min sida, och här på ‘Geeksens’ favorit café kan man inte annat än får nya impulser och ideér. Det sitter liksom i väggarna här.

Nu är det ett tag sen jag satte mig ner och författade nåt för bloggen här, och det finns en förklaring till det och det är inte idétorka mina vänner. Yttre omständigheter har gjort att jag tappade momentum under veckan och det har varit tungt att RE:boota, men nu känner jag att jag har tagit mig upp igen ur den djupa gropen. Jag gör så, kan inte, vill inte vara där helt enkelt.

Filosofen i mig har idag försökt att sammanfatta tankar och ord kring mina senaste 2,5 år. Det har gått från djupaste mörker och smärta till glädje, lycka och en känsla av ett större, mycket större sammanhang än jag någonsin trodde mig befinna mig i. Jag har en stark tro på människan men också på människans egen inre kraft att förändra både sig själv och sin omvärld. Vi är det vi gör oss till, naturligtvis formas vi av vårt ursprung som hem och skola. Vänner och arbetskamrater formar oss också, och därför kan vi inte helt styra allt själva. Men vi kan om vi vill nå vilka mål som helst, om inte med vilja så med hårt arbete. Och förändringen MÅSTE komma inifrån, från oss själva för att bli en hållbar process. Ingen kan påtvinga oss det, varken med hot eller med mutor.

Den förändring jag genomgått de senaste 2,5 år har varit omtumlande, fantastiska och rent ut sagt otrolig. Jag kommer i en längre post sammanfatta en del av det, jag inser att jag kan inte täcks in allt och att inse det är ett stort steg i sig. För en person som mig skulle det för 3 år sen varit helt omöjligt.

Men helt ärligt är den drivkraft jag har i mig, min kreativa sida med en hjärna som arbetar 24/7 som bär mig. Jag kan inte bara sitta och rulla tummarna utan jag måste ha saker som händer, om inte till det yttre så till det inre. Och det är mycket på gång både till det inre och det yttre.

Dom finns där och ibland så är dom så tydliga, men oj vad dom är svårfångade! Är man som jag skulle man vilja ha ett direktinterface kopplat till hjärnan som lika blixtsnabbt som tanken överför den till en ‘Think-Tank’ nån annanstans. Men tyvärr finns den lösningen inte än, så man får förlita sig till traditionella lösningar, som papper och penna. Inte att förakta, märk väl. Teknik i all ära men ett litet anteckningsblock och en penna som du alltid har med dig för att kunna skissa ner en tanke, ett par ord. Vilken möjlighet det ligger i det!

En vidare kraft är det när man ska sätta upp mål: Skriv ner dom på papper och du når garanterat dit du vill. Och glöm för allt i världen inte att sätta upp dom på kylskåpsdörren, för där om nånstans ser du dom varje dag och påverkas av kraften i orden du skrivit ner. För det finns en kraft i det skrivna ordet som vi inte kan förstå, men vi vet finns där!

Det är inte utan att man börjar bli förvånad över hur snabbt tiden går, vips är det redan Midsommar och frågorna börjar ta fart. Var tog första halvan av året vägen? Hur kan det redan vara Midsommar? Varför känns det som att tiden bara rusar allt snabbare?

I ett försök att få svar på npgra av mina frågor vända jag mig till min Mamma, och hon sa bara följande till mig: “Ja du Anders, vänta tills du blir 82 år då går det snabbt ska du tro!”
Så, slutledningen av detta är: Tiden går uppenbarligen snabbare med åren och det finns inget vi kan göra för att bromsa detta förlopp.