Posts Tagged ‘SSWC2010’
Sociala medier – i 880 dagar
Idag (den 22 Juli 2010) har jag varit aktiv inom Sociala medier i 880 dagar och vad har den aktiviteten betytt för mig? I förra veckan gjorde jag min andra föreläsning på Jobbfabriken i Norrköping, en föreläsning där jag berättar om min resa och vad kontakten med Sociala Medier betydde för mig i min rehabilitering efter min krasch 2007. Krasch som i att ‘gå in i väggen’ eller liknande benämningar. Jag kallar min föreläsning ‘Från mörker till ljus’ då det verkligen är det, en resa från mörker till ljus, en resa från djupaste förtvivlan till hopp, glädje och en ny framtid. Det är en föreläsning som ger hopp, inspiration och kanske triggar kreativiteten hos dom som lyssnar.
23 Februari 2008
23 Februari 2008 var startpunkten på mitt nya liv, då öppnade jag på dörren till mitt liv via min första blogg som jag då inte visste vad skulle handla om. Idag är den (sporringsocialmedia.com) min professionella blogg och mitt ansikte utåt. Mitt Twitter konto öppnade jag 4 dagar tidigare, men det känns inte lika omvälvande då jag inte hade en aning om vad jag skulle ha det till. Och om jag drar mig till minnes rätt så kom jag igång på Jaiku början av Mars 2008. Jo, som ni ser…. det var inte mycket jag visste då, varför och till vad?
Vad betyder då Socialmedier för mig?
För mig har Sociala medier betytt att mitt liv har tagit en helt ny väg, och det vägskälet som passerades då i Februari 2008 var knappt märkbart. Vad jag menar är att min medvetenhet var mera omedveten och av nyfikenhet som jag valde att ta steget. Mitt absoluta beslut kom i början av Maj 2009 då jag vid ett möte hos min rådgivare Gunilla på Trygghetsrådet tog steget fullt ut och valde som min nya inriktning att arbeta med/inom Sociala medier. Mitt livstilsval har blivit mitt nya yrke!
Sen har mitt nätverk fullkomligt exploderat och jag har träffat mer än 500 personer som jag har där afk under det senaste 1½ året. Både i enskilda möten över en latte/lunch men också vid WPfika och andra sammankomster, plus förståss fjolårets makalösa SSWC då. Där mötena och konversationerna utanför unconference agendan var på många plan viktigare än själv agendan.
När jag ser tillbaka på dom här 880 dagarna, så ser jag bara glädje och lycka, trots en hårt pressad ekonomisk situation där jag nästan varje dag möts av nya utmaningar. Jag är en lyckligare och gladare Anders nu än på många många år och den glädjen är värd mer än alla pengar i Världen. Jag har fått riktigt nära vänner, såna man kan ringa mitt i natten om det kniper (ej utnyttjat ännu!), som man verkligen kan lita på när man ställs inför svåra frågeställningar. Vänner som när man är någonstans hör av sig och undrar om man har tid för en fika eller lunch. (Eller kanske både och?) Där transparensen ger nya möjligheter och en idé som fastnat kanske får en ny energi framåt. Eller som i köket hos Karin & Anders förra veckan när magin slog till med full kraft och kökets väggar inte längre var en begränsning, utan Världen fanns med oss i vår vidare diskussion/konversation kring en kommande unconference i Oktober.
Tack vare mitt engagemang i Sociala medier har mitt liv fått ny mening och inriktning, något jag nog aldrig kunde ana den där dagen för 880 dagar sen!
Ibland krävs det en förklaring, om inte för min egen skull. Och så är det nu med SSWC 2010 där jag inte kommer att vara med i år. Anledningarna till det är tre och dom är tunga skäl.
Den tyngsta är min ekonomiska situation just nu, jag har helt enkelt inte råd i min nu extremt pressade situation. Nej, jag klagar inte utan konstaterar bara bistra fakta.
Den andra är att jag lovade mig själv att om jag skulle ha råd att åka i år så skulle jag bo i rum inte i tält. Jag har inget emot att sova i tält, men den senaste tiden har jag börjat dras med en odefinierad smärta i ryggen, och sova på marken känns inte så upphetsande då.
Jag vill åka till Gotland, och om jag ska välja kommer Gotland att gå först då det är där jag har mitt hjärta och en del av min själ. Behöver verkligen andas Gotlands luft för att behålla min ‘sanity’ helt enkelt!
Men jag gråter inte, jag önskar alla som ska dit en härlig helg, för förra året var rent magiskt och helt utan jämförelse. Och jag tror nog att SSWC 2011 kan bli nästa gång jag är med.
