Posts Tagged ‘SSWC’
Jag kom iväg dit!
Igen, tack alla ni som gjorde det möjligt för mig att vara på plats under årets SSWC! Det var helt underbart att var där, och jag hade en liten tår av glädje mest hela tiden i mitt öga. Underbart (och oväntat) att få såna bekräftelser att just min närvaro var viktig. Tack alla ni fina!
På SSWC2010
Oj vad det var skönt att komma tillbaka till Ön igen, var inte alls konstigt utan snarare som att komma hem på nåt fint sätt. Lite hade nog jag i alla fall undrat om det jag och många med mig upplevde förra året skulle kunna upprepas, och mina vänner det gjorde det och inte. För även om det är samma typ av event så är det inte SAMMA event. och jag tror att det är lätt att glömma bort just det! Årets upplaga var lika bra som förr årets, fast på årets sätt!
Vad gör det så lyckat?
Jag har funderat lite på det, och det är inte bara människorna. Det är på något sätt självklart, utan det är att dom rätta människorna är där, det vill säga dom som vill vara där alltså! Alla ‘Okonferenser’ (Unconferences) bygger på det, att dom som är där, ska vara där. Och att dom som inte vill vara där, är naturligtvis inte där. Miljön spelar in och att det är på en mera avskärmad plats, vilket gör att folk stannar kvar där. Vilket inte är helt oviktigt för att lyckas med en bra Okonferens. Och inget av det här har med elitism eller exkluderande att göra, utan snarare om ett inkluderande, nya möten och nya kontakter som inte skulle skapas någon annanstans. Då och där, en ny öppning, möten, människor…..
Vad betyder SSWC för mig?
För mig betyder SSWC både kärlek och hjärta, tankar och idéer och en sjujäkla massa fart, glädje och roligt, som man kan bära med sig in i sin vanliga verklighet. Oavsett om man är som jag oanställd, eller om man har en arbetsplats/anställning eller inkomstbringande verksamhet (Jag är inte dr än, men snart så…..).
Resan
Jag måste säga en sak innan jag avslutar den här artikeln, mitt ressällskap som bestod av Anna Lindberg, Thomas Selig, Tobias Björkgren och Åsa Scherling. Vilket kanonteam att ha som vänner på den här geekutflykten, så roligt är det sällan jag haft nånsin! Och inte nog med det, vilken tankesmedja vi var! Tack och kärlek till er alla!
Bilderna
Mina bilder finns här!
Tack till alla som nominerade mig!
Jag har inte koll på alla, men följande personer tackar jag nu här:
- Daniel Erkstam @erkstam
- Jonas Larsson @bybalsam
- Peter Rosdahl @peterrosdahl
- Niklas Dahlqvist @niklasdahlqvist
- Maria Hägglöf @mariahagglof
- Judit Burda @juditburda
- Jonas Nockert @lemonad
- Marcus Hammarstrand @hammarstrand
- Niclas Bylund @revenuenu
- Niclas Holmqvist @Nollpunkt
- Therese Göterheim @tesas
- Jimmy Asklund @jimmyasklund
- Emil Jansson @emiljansson
- Johan Wigmo @johanwigmo
- Niklas Jakobsen @nij
- Anders Abrahamsson @sliceonline
- Karin Andersson @Mismisimos
- Annika Lidne @annika
- Kristofer Gustafsson @kristoferg
- Donna Carlsson @donnacarlsson
- Magnus Nilsson @nymagnum
Det är möjligt att det var någon mer, ni får i så fall kommentera så addar jag er i efterhand. Listan skapade jag den 19e sent på kvällen.
Dessutom ett extra stort tack till Johan Lange @johanlange som sponsrar med del i rum och Tobias Björkgren @tbjorkgren och Thomas Selig @selig vilka jag åker med till och från SSWC2010 Tack till er med!!
Sociala medier – i 880 dagar
Idag (den 22 Juli 2010) har jag varit aktiv inom Sociala medier i 880 dagar och vad har den aktiviteten betytt för mig? I förra veckan gjorde jag min andra föreläsning på Jobbfabriken i Norrköping, en föreläsning där jag berättar om min resa och vad kontakten med Sociala Medier betydde för mig i min rehabilitering efter min krasch 2007. Krasch som i att ‘gå in i väggen’ eller liknande benämningar. Jag kallar min föreläsning ‘Från mörker till ljus’ då det verkligen är det, en resa från mörker till ljus, en resa från djupaste förtvivlan till hopp, glädje och en ny framtid. Det är en föreläsning som ger hopp, inspiration och kanske triggar kreativiteten hos dom som lyssnar.
23 Februari 2008
23 Februari 2008 var startpunkten på mitt nya liv, då öppnade jag på dörren till mitt liv via min första blogg som jag då inte visste vad skulle handla om. Idag är den (sporringsocialmedia.com) min professionella blogg och mitt ansikte utåt. Mitt Twitter konto öppnade jag 4 dagar tidigare, men det känns inte lika omvälvande då jag inte hade en aning om vad jag skulle ha det till. Och om jag drar mig till minnes rätt så kom jag igång på Jaiku början av Mars 2008. Jo, som ni ser…. det var inte mycket jag visste då, varför och till vad?
Vad betyder då Socialmedier för mig?
För mig har Sociala medier betytt att mitt liv har tagit en helt ny väg, och det vägskälet som passerades då i Februari 2008 var knappt märkbart. Vad jag menar är att min medvetenhet var mera omedveten och av nyfikenhet som jag valde att ta steget. Mitt absoluta beslut kom i början av Maj 2009 då jag vid ett möte hos min rådgivare Gunilla på Trygghetsrådet tog steget fullt ut och valde som min nya inriktning att arbeta med/inom Sociala medier. Mitt livstilsval har blivit mitt nya yrke!
Sen har mitt nätverk fullkomligt exploderat och jag har träffat mer än 500 personer som jag har där afk under det senaste 1½ året. Både i enskilda möten över en latte/lunch men också vid WPfika och andra sammankomster, plus förståss fjolårets makalösa SSWC då. Där mötena och konversationerna utanför unconference agendan var på många plan viktigare än själv agendan.
När jag ser tillbaka på dom här 880 dagarna, så ser jag bara glädje och lycka, trots en hårt pressad ekonomisk situation där jag nästan varje dag möts av nya utmaningar. Jag är en lyckligare och gladare Anders nu än på många många år och den glädjen är värd mer än alla pengar i Världen. Jag har fått riktigt nära vänner, såna man kan ringa mitt i natten om det kniper (ej utnyttjat ännu!), som man verkligen kan lita på när man ställs inför svåra frågeställningar. Vänner som när man är någonstans hör av sig och undrar om man har tid för en fika eller lunch. (Eller kanske både och?) Där transparensen ger nya möjligheter och en idé som fastnat kanske får en ny energi framåt. Eller som i köket hos Karin & Anders förra veckan när magin slog till med full kraft och kökets väggar inte längre var en begränsning, utan Världen fanns med oss i vår vidare diskussion/konversation kring en kommande unconference i Oktober.
Tack vare mitt engagemang i Sociala medier har mitt liv fått ny mening och inriktning, något jag nog aldrig kunde ana den där dagen för 880 dagar sen!
Ibland krävs det en förklaring, om inte för min egen skull. Och så är det nu med SSWC 2010 där jag inte kommer att vara med i år. Anledningarna till det är tre och dom är tunga skäl.
Den tyngsta är min ekonomiska situation just nu, jag har helt enkelt inte råd i min nu extremt pressade situation. Nej, jag klagar inte utan konstaterar bara bistra fakta.
Den andra är att jag lovade mig själv att om jag skulle ha råd att åka i år så skulle jag bo i rum inte i tält. Jag har inget emot att sova i tält, men den senaste tiden har jag börjat dras med en odefinierad smärta i ryggen, och sova på marken känns inte så upphetsande då.
Jag vill åka till Gotland, och om jag ska välja kommer Gotland att gå först då det är där jag har mitt hjärta och en del av min själ. Behöver verkligen andas Gotlands luft för att behålla min ‘sanity’ helt enkelt!
Men jag gråter inte, jag önskar alla som ska dit en härlig helg, för förra året var rent magiskt och helt utan jämförelse. Och jag tror nog att SSWC 2011 kan bli nästa gång jag är med.
Oj vilka minnen som kommer tillbaka nu när ‘boken’ har släppts. Vilken bok då undrar du som läser det här då kanske? Jo boken om SSWC dvs den fantastiska Webbcampen i somras!
Fortfarande är det förståss mötena som består i både hjärta och sinne men också ett slags häpnad över hur fantastiskt det var att 286 webmänniskor samlades på ett och samma ställen helg för att umgås.
Här är videon med Thomas Wennström som sitter och bläddrar i det enda tryckta exemplaret av boken. Se och njut, och ni som var där kommer att minnas med glädje.
Läs också vad Jocke skriver, vad Thord skriver, vad Fredrik och vad Ulrika skriver om den.














