Posts Tagged ‘Sorg’
I att förlora ett barn, hur ska man någonsin kunna fatta, förstå eller överhuvudtaget kunna ta till sig det? Det har varit mycket död på sistone i nätverket och det tar tag i en lika mycket varje gång även om det inte har varit i mitt absolut närmaste nätverk. Men ändå, man lider och man lider med de drabbade. Jag kan inte reagera på något annat sätt, och jag vill inte heller förändra mig. Ever!!
Nu var det en 14 åring som omkom i en olycka blev överkörd av ett tåg. Linus Pappa skriver gripande om den värsta dagen och man gråter med honom. Och när det ofattbara går upp för en, hur ska man orka…….
Man brukar säga att livet går vidare, men det kan aldrig aldrig bli samma sak, aldrig……..
Jag skickar mina böner och mina tankar till er alla!
Var inte rädd för mörkret
av Erik Blomberg (1894 – 1965)
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt,
som ljuset med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
I går var en glad dag för mig med alla Gratulationer och till alla er som grattade mig vill jag bara säga ett STORT TACK!!!
Min Insamling på Facebook blev i slutänden 130 dollar och det är ett klart godkänt resultat. Jag hade hoppats på 200 dollar men jag är glad över allt som gick till den.
Twitter sorg
Vi var många som chockades av nyheten Tea Anderstig och hennes dotter avlidit i en trafikolycka på Söndagen, @just_tea var en vänlig själ. Alltid positiv och glad. En frisk fläkt från norr som vi alla, hennes vänner på Twitter och överallt annars där Tea satt ett avtryck fick ta del av. Vi ber för hennes son som skadades svårt i samma olycka och hoppas att han klarar sig.
Döden är overklig och samtidigt en del av livet, men när något sånt här händer känner man bara hur onödigt den är. Svårt att förstå och ta till sig. Jag skickar min kondoleanser till Teas anhöriga och ber för dom i deras sorg.
Vila i frid Tea och Tilde, ni fattas oss!
Läs också vad Jonas skriver, John, Mymlan och Sjumilakliv
Så har jag återvänt hem, ja det gjorde jag ju redan igårkväll förståss…. Gårdagen var mycket fin och jag tror att till och med Farbror nickade gillande däruppe när han såg ner på oss som är kvar.
Måste ge en särskild eloge till Prästen som höll i begravningen, han var mycket varm och nära när han talade om Farbror och det kändes mycket fint.
Men för mig blev mötena det som var dagens behållning, mötet med Per som jag har haft kontakt med genom mikrobloggar så där en 10-11 månader först. Fika och en stunds småprat om allt mellan Himmel och Jord, som sig bör när man möter vänner man inte sett på ett tag (Vi har aldrig träffats förr men det är samma känsla om ni förstår?)
Mötet med min Kusin och hennes barn, min kusin har jag inte träffat på nära 25 år så det var mycket speciellt, men hjärtligt och varmt. Mötet med hennes barn, som nästan inte visste att jag och mins systrar fanns. Det var en glädje och närhet på ett sätt som värmer mitt hjärta och kommer att värma mig resten av livet.
Ja, mitt i all sorg fanns det glädje och färger som man nog inte förväntar sig att finna en sån dag.
I morgon ska jag på min Farbrors begravning i Västerås och det känns ända in i själen, även om Frabror och min Pappa inte hade någon bra kontakt. Vilket min Pappa var mycket ledsen för men, det krävs att båda part ska kommunicer för att det ska fungera.
Just nu söker jag styrka i musiken och vad paassar bättre än den förnämlige Esbjörn Svensson och hans trio? Seven days of falling är nog ett av de bästa albumen jag hört. Och det är så tråkigt att Esbjörn inte längre finns bland oss.
Men jag gläds åt att få träffa mina släktingar på Frabrors sida, min kusin som jag senast träffade på vår Framors begravning för snart 26 år sen och hennes familj. Är både spännande och glädjande det.
I morgon fyller min andra blogg ett år, gå till Bits and pieces och skriv en hälsning till mig där så blir jag riktigt glad!














