Posts Tagged ‘Söndagsfilosofen’
På väg
Slås ständigt av det, resandet… att vi alltid är på väg…. själva resan är det viktiga inte målet. Fylls av ett slags ro att även om livet alltid är föränderligt så är det konstant på ett sätt.
Resandet…. På väg……
Tiderna förändras sägs det, men förändras vi med den? Och vill vi förändras? Är vi konstanter eller är vi variabler?
Många frågor är det men jag är säker på att vi alla kan svara på dom.
Veckan som gått
Har egentligen varit ganska lugn, utan några större åthävor. På det större planet har det varit en ökande oro för min Mamma som mått sämre igen. Men snart åkar jag dit så då behöver jag inte ha den här oron, i alla fall inte under den tiden.
Har också blivit stolt medlem i Social Media Clubs nya Redaktionella team och kommer att blogga på deras blogg där tillsammans med 19 andra Social Media människor från hela världen, där ibland min goda vän och bror “Ante” Anders Abrahamsson Ni kan se här vilka fler som ingår i teamet! I början av nästa vecka kommer min första artikel att publiceras där, så bokmärk Social Media Club nu!
På jobbfronten intet nytt varken uppdrag eller anställningar. Mina tre senaste ansökningar returneras med antigen “Tackar för din ansökan men vi går vidare med andra sökande” eller “Tyvärr går vi inte vidare med din ansökan” Så… inget nytt där inte. Näe, får nog satsa på frilanslivet ändå, där har jag iaf inte fallit för åldersstrecket.
Nästa vecka blir spännande, då ska jag försöka vara i Uppsala på Social Media Club lunchen den 14e, och sen den 17e ska jag vara på samma sak i Norrköping. Så finns ni plats i någon av dom här städerna tycker jag ni ska ta er dit (klicka på länkarna ovan) så ses vi där!
Snart nytt år igen
Och vad det kan bli får vi se, som tur är det ingen som har en kristallkula att se in i framtiden. För min egen del blir det nystart igen då, lägger just nu en handlingsplan för första halvåret. Har sett under det här året att min plan i stort har hållit så jag tar tag i en ny för nästa år.
Del 50 av Söndagsfilosofen
När jag började med den här serien den 14e December förra året trodde jag nog inte att det skulle bli en sån lång och återkommande serie. Jag har bara hoppat över en Söndag hittills och det var när jag var på hemresa från SSWC Nu idag har jag suttit och läst igenom samtliga inlägg i serien och jag känner mig otroligt stolt och nöjd att vad jag har åstadkommit här. Och jag tänker inte avsluta serien nu, känns som att det är en del av mig som jag inte kan vara utan.
Och några av dom här inläggen kunde lika gärna har varit en del av min Pappas predikningar, där han många gånger relaterade till aktuella skeenden och företeelser. Nu är det inte så att jag på något sätt medvetet har valt att göra det utan det har bara blivit så som en del av mig.
Under den här serien har jag också upptäckt glädjen i att skriva och uttrycka mina tankar, drömmar, önskningar och mål på det här sättet, vilket jag inte ‘ägde’ tidigare. Och retrospektivt så kan jag bara konstatera att om inte allt det där onda inträffat i mitt liv Sommaren 2007 skulle jag inte fått uppleva den här glädjen. Jag tror inte på ödet, vi styr själva våra liv (och vissa av oss tar råd av en högre makt i våra val), men jag tror att vi alla har en väg, en resa som vi ska göra. Om det är förutbestämt eller inte låter jag vara öppet, men vi kan under resan, väg gör våra egna val. Så vi styr våra liv, en del lyckas välja en rak väg, andra får kämpa i motförslut och oväder. Men vi kommer alla fram, till det mål vår resa var menad att ta.
Vilket mål har din resa och har du gjort de val du skulle?
Halleluja
Jag vågar nog påstå att den här gånga veckan har varit fantastisk på många sätt, och jag kan bara utropa ett “Halleluja” över den. Tisdagens event med Concerts For Change var magiskt, och för mig var det extra skoj att Gabriella och hennes Niclas kunde få vara med och se vad man kan göra med små medel. Och som grädde på moset är Gabriella också Månadens stjärna på Morsan och Farsan på nätet
(Vi i Concerts for change har redan ett nytt event på gång, men mer om det senare på Concerts egen blogg, när vi har börjat sätta alla parametrar för det.)
Men inte nog med det, jag fick en underbar eftermiddag med Melissa på IKEA också, Melissa är min äldre dotter för er som inte vet det och jag känner att vi inte har haft tillräckligt med tid för varandra den senaste tiden. Jag hoppas att vi kan förändra det under början av nästa år.
Under veckan har jag också gett mig själv tid att hinna ikapp mig själv, vilket var riktigt ordentligt behövligt då jag var mentalt utmattad och började känna oro i kroppen igen. Som tur är har jag lärt mig ‘läsa’ tecknen innan det går för långt och kan då ta ett steg tillbaka för att andas, vila och finna ron igen.
Leonard Cohen är en artist som jag tycker mycket om, och han har också valt att stiga av karusellen för att hinna ikapp sig själv och finna ron igen. Han har skrivit den magiska Hallelujah som Jeff Buckley tolkar så underbart i Youtube klippet ovan. När jag är nere och känner hopplösheten inom mig så lyssnar jag på den här sången. Jag har också skapat en lista på Spotify med olika versioner av Hallelujah som ni gärna får fylla på med era egna favoriter i. Här är listan!
Jag lämnar er för denna gång och hoppas er Söndag, den andra Advent är underbar och precis som ni vill att den ska vara!
Föräldraskap
Förmodligen en av våra svåraste uppgifter i livet, att vara föräldrar. Men samtidigt en av de lättaste i många fall. Och all perioder i barnens uppväxt har sin charm, jo…. även mitt under den absolut värsta trotsåldern… då den egna individen formas. Som är en så viktig period, fast ack så nervknäckande….
Mina tjejer har utvecklats på helt olika sätt, den ena har varit som en rak uppåtgående rörelse. Den andra har kört trappstegsmetoden, men båda har utvecklats till starka, trygga och vackra unga kvinnor. Och jag är övertygad att båda två kommer att fortsätta påverka vår omvärld på ett positivt sätt, var och en på sitt sätt. Att få uppleva det jag gjorde i veckan Med Gabriella i veckan, se hur stark hon är, vilken passion och engagemang hon har för sitt projekt men mest för barnen hon ska få träffa som volontär i Ghana, har fått mig att inse att: Jo, Anna (barnens mor) och jag har gjort rätt, och att vi fortsatt göra rätt. Kraften i att ge ett fritt kreativt utrymme under uppväxten, kommer idag tillbaka med full styrka och det är såå vackert att se!
Det starka rättspatos, och en önskan att stå upp för dom som är svagare har under årens lopp yttrat sig på många sätt. Ett engagemang som både Melissa och Gabriella har, och för mig som pappa är det något av det finaste att se. Jag tänker inte gå in på detaljer men det har varit utmärkande ända från Dagistiden fram till nu.
Föräldrar
Av egen erfarenhet har jag sett vad mina föräldrars engagemang har betytt för min utveckling, min stackars far som under en intensiv tid under min uppväxt fick hämta mig. Ofta vid sena timmar efter orkesterrepetitioner, dansspelningar, dansträningar mm. Måndag till Torsdag var det så….
Men också den milda hand med vilken dom gav mig frihet under ansvar, vilket fick mig att växa som person och människa. Att aldrig vara fördömande utan vara stödjande och att ge moraliska och etiska regler att leva efter. Nu när jag sitter i min Mammas kök (Koffice) och tänker tillbaka på min uppväxt inser jag hur rätt dom gjorde mina föräldrar. Kanske jag inte alltid såg det så då under uppväxten, men med facit i hand så förstår jag mera hur väl.
Och förstår också hur det påverkade min egen föräldra/pappa roll och att det har överförts till mina fina tjejer. Och jag hoppas att det tas vidare från mig till mina döttrar till deras barn… positivt föräldraskap.
