Posts Tagged ‘Söndagsfilosofen’
Vet ni, det här har jag tänkt skriva om många gånger förut. Samtidigt har timingen inte varit rätt, och i ärlighetens namn har jag själv inte varit beredd att tag i det hela. För som det är med livet, så är det längs många av de snåriga stigar vi färdas på. Det finns gropar, och uppförsbackar som tar tid att ta sig uppför och upp från. Raksträckorna är för många de riktiga fällorna, där man tror att man är trygg och säker. Och helt plötsligt dyker det upp en djup grop i vägen.
Vägen och farorna
För visst är det så, att vi trygghetsknarkar lite nu och då allihopa? Vi stannar hellre i tryggheten än ger oss ut i det okända och tar lite risker. Vad jag menar är inte att man behöver gå till ytterligheter som att hoppa bungyjump för att bevisa för hen själv att: “Jag tar minsann risker jag, se bara hur modig jag är!”
Den trygga inslagna vägen är inte fel, det är inte så jag menar heller. Att överraska sig själv i det lilla kan vara stort nog, men vi aktar oss även för det. För egen del har jag haft alla typer av vägar, men mest har det varit av den snårigare, med djupa gropar och höga backar att ta sig fram på.
Vi tar till allt kraftigare verktyg för att hålla oss kvar på den inslagna vägen, och då i de flesta fall utlöser det kedjereaktioner som varken dubb eller snökedjor hjälper på och vi faller handlöst tillbaka till det trygga läget.
Att våga släppa taget och uppnå avslut
Där, när vi sladdat tillbaka ner i det trygga så visar det sig att det inte längre finns kvar utan vi har hamnat i diket och kan inte ta oss upp igen. Men där, när vi har ramlat av den trygghetsknarkande raksträckan har vi två val: Antigen att ta oss tillbaka eller eller att stanna kvar där. Vilket är ditt val?
För mig har den här senaste tiden inneburit att jag återigen fått omvärdera och utvärdera mig själv, utmana mina tankar och att lämna den trygga raksträckan. Och många saker kommer jag att förändra och har redan förändrat. Och ju närmare mitt mål jag kommer desto lättare känner jag mig, både fysiskt och psykiskt. Men även starkare på alla sätt.
Och i veckan gjorde jag mitt avslut med en komplicerad del av mitt liv som jag har haft mycket vånda över, men nu lyckades jag äntligen ta mig ur diket och ta mig upp på vägen igen. Och på den inslagna vägen kommer jag att fortsätta, att hitta vägen till ett enklare liv och livstil, men samtidigt hitta en ny väg med mer glädje och lust. Och där, där är jag på spåret igen om än långsamt och har uppnått mitt första större avslut!
Mamma
I går begravdes min Mamma Gunnel och det var den mest emotionellt utmattande dagen i mitt liv någonsin. Jag hade tagit extra mycket lugnande tabletter för att klara av smärtan, men ändå när jag satt där i kyrkan så släppte ‘proppen’ och jag bara lät min sorg vandra fritt. När jag sitter där inser jag att i den här kyrkan har jag spelat många många gånger (tror ungefär 25 gånger) men det är speciellt en gång jag håller extra kär i mitt hjärta, nyårsbönen 1986 då jag framförde ett Siciliano som jag komponerat för Viola och piano (framfördes med orgel istället) och Mamma Gunnel grät av glädje. Och efteråt sa Mamma: “Nu förstår jag varför du tycker om musik så mycket!” Vid minnet av det här brast det för mig, insåg att jag kommer aldrig få höra Mamma säga så igen….
Samtidigt när allt var över, kistan jordsatt och jag äntligen kan släppa på den oerhörda anspänningen det har varit sen Mamma avled den 3e Mars tills nu, måste jag få säga vilken oerhörd lättnad att få utlopp för min sorg i kretsen av mina döttrar, mina systrar och deras familjer. Att få dela samma sorg är oerhört skönt, man behöver inga ord för att beskriva vad som händer inom en.
Och… “Lugnet som uppstår när allt är över…En fridens känsla…..”
Tackar Gud för mina fina föräldrar och lyser frid över Gunnel och Lasse!
Idag blir söndagsfilosofen lite annorlunda, tänkte sammanfatta lite kring Gabriellas insamlingsprojekt och hennes resa då det är idag hon reser till Ghana för sin tre veckors Volontär resa på ett barnhem där. Men först:
Del 60… ojdå!
Känner mig lika förvånad när ett nytt tiotal uppnås med min serie Söndagsfilosofen, och samtidigt förundrad att det som bara skulle vara ett inlägg/artikel har blivit en hel serie. Och sen tycker jag det är fantastiskt kul att gå tillbaka och titta på vad jag skrivit om tidigare. Börjar nästan kunna bli en liten bloggbok tänker jag. Men jag väntar till Söndagsfilosofen fyller hundra delar!
Gabriella reser
Ja, idag går Gabriella i mål med första etappen av sitt Giving By Doing projekt när hon nu satt sig på planet som tar henne först till Amsterdam, och efter en transfer tid där vidare till Accra i Ghana. För mig som hennes pappa som varit inblandad i hennes projekt från tidigt datum är det med extra stor glädje jag ser Gabriella gå i mål med det, Motgångarna har varit många me också segrarna för henne Och det är faktiskt mest de senare, segrarna, som varit det som gjort att kraften och energin har lett henne framåt hennes projekt. Många har hejat på, och många har gett sin bidrag, både enskild och företag. Och idag när hon reser så har hon dessutom med sig en resväska fylld med kläder, bad och fotbollar, leksaker och godis till barnen på barnhemmet hon ska befinna sig på i tre veckor. Totalt 20 kilo blev det till slut.
Vi har dessutom investerat i domänen givingbydoing.org som kommer senare under året att bli Gabriellas och hennes organisations nya hem. Ni kommer att få veta när flytten sker dit, det lovar jag. För Gabriella har en dröm att kunna fortsätta med sitt arbete för att hjälpa barn och kvinnor i andra länder. och för mig som själv har investerat en hel del både tid och energi i min organisation Concerts For Change är det naturligtvis extra roligt att se att traditionen går vidare, den jag fått med mig hemifrån och från min uppväxt.
Jag vet att Gabriella kommer att få med sig en sån massa erfarenheter och intryck till sitt fortsatta arbete och att hon kommer att dela med sig av det. Och för egen del vet jag att jag kommer att lära mig mycket från hennes erfarenheter. (Nästa gång reser du och jag Pappa….)
Och ja, lite pirrigt är det allt att se henne ge sig iväg, det erkänner jag!
Veckan som gått
Snön och kylan kom tillbaka – Inte helt oväntat men….. Vi längtar alla efter den riktiga våren nu!
Egypten – Mubarak avgick – Till slut måste man säga, trögt var det men nu öppnar det för möjligheter i andra länder som Jemen, Jordanien, Syrien, Libyen.. och kanske Iran?
Kommunchefen i Katrineholm och Katrineholms kuriren – den stora snackisen på Twitter Facebook och i bloggar under andra delen av veckan. Jag kommenterade och gav min synvinkel här kring det hela.
Inga uppdrag denna veckan heller, men två offert förfrågningar i alla fall. Snart så kommer det igång! Jag har också uppdaterat vad jag kan erbjuda på Sporring Media (By the way, Jag ger inte upp hoppet!)
