Posts Tagged ‘sociala medier’
Sociala medier – i 880 dagar
Idag (den 22 Juli 2010) har jag varit aktiv inom Sociala medier i 880 dagar och vad har den aktiviteten betytt för mig? I förra veckan gjorde jag min andra föreläsning på Jobbfabriken i Norrköping, en föreläsning där jag berättar om min resa och vad kontakten med Sociala Medier betydde för mig i min rehabilitering efter min krasch 2007. Krasch som i att ‘gå in i väggen’ eller liknande benämningar. Jag kallar min föreläsning ‘Från mörker till ljus’ då det verkligen är det, en resa från mörker till ljus, en resa från djupaste förtvivlan till hopp, glädje och en ny framtid. Det är en föreläsning som ger hopp, inspiration och kanske triggar kreativiteten hos dom som lyssnar.
23 Februari 2008
23 Februari 2008 var startpunkten på mitt nya liv, då öppnade jag på dörren till mitt liv via min första blogg som jag då inte visste vad skulle handla om. Idag är den (sporringsocialmedia.com) min professionella blogg och mitt ansikte utåt. Mitt Twitter konto öppnade jag 4 dagar tidigare, men det känns inte lika omvälvande då jag inte hade en aning om vad jag skulle ha det till. Och om jag drar mig till minnes rätt så kom jag igång på Jaiku början av Mars 2008. Jo, som ni ser…. det var inte mycket jag visste då, varför och till vad?
Vad betyder då Socialmedier för mig?
För mig har Sociala medier betytt att mitt liv har tagit en helt ny väg, och det vägskälet som passerades då i Februari 2008 var knappt märkbart. Vad jag menar är att min medvetenhet var mera omedveten och av nyfikenhet som jag valde att ta steget. Mitt absoluta beslut kom i början av Maj 2009 då jag vid ett möte hos min rådgivare Gunilla på Trygghetsrådet tog steget fullt ut och valde som min nya inriktning att arbeta med/inom Sociala medier. Mitt livstilsval har blivit mitt nya yrke!
Sen har mitt nätverk fullkomligt exploderat och jag har träffat mer än 500 personer som jag har där afk under det senaste 1½ året. Både i enskilda möten över en latte/lunch men också vid WPfika och andra sammankomster, plus förståss fjolårets makalösa SSWC då. Där mötena och konversationerna utanför unconference agendan var på många plan viktigare än själv agendan.
När jag ser tillbaka på dom här 880 dagarna, så ser jag bara glädje och lycka, trots en hårt pressad ekonomisk situation där jag nästan varje dag möts av nya utmaningar. Jag är en lyckligare och gladare Anders nu än på många många år och den glädjen är värd mer än alla pengar i Världen. Jag har fått riktigt nära vänner, såna man kan ringa mitt i natten om det kniper (ej utnyttjat ännu!), som man verkligen kan lita på när man ställs inför svåra frågeställningar. Vänner som när man är någonstans hör av sig och undrar om man har tid för en fika eller lunch. (Eller kanske både och?) Där transparensen ger nya möjligheter och en idé som fastnat kanske får en ny energi framåt. Eller som i köket hos Karin & Anders förra veckan när magin slog till med full kraft och kökets väggar inte längre var en begränsning, utan Världen fanns med oss i vår vidare diskussion/konversation kring en kommande unconference i Oktober.
Tack vare mitt engagemang i Sociala medier har mitt liv fått ny mening och inriktning, något jag nog aldrig kunde ana den där dagen för 880 dagar sen!
Som ni säkert märkt ni som följer den här bloggen blev det lite tyst här. Jag råkade ut för Hårddisk problem av den värre sorten. Det var så illa att jag inte vågade stänga av datorn helt utan fick sätta den i viloläge. Så i går kl 14:47 så dog hårddisken helt….
Inga data har gått förlorade denna gång, det mesta finns på plats i Molnet, dels via Diino men det mesta via Google Docs och Evernote som jag numera också använder mer än Dropbox..
Fasa, speciellt i det trängda ekonomisk läge jag befinner mig i, men som tur är har jag snälla vänner (Social medier, var annars finner man såna vänner?) som ställer upp och hjälper när man verkligen behöver det, min vän Eric Pihlstrand i Gävle sträckte ut en hjälpande hand och postade en hårddisk han hade extra. Så nu är min dator som ny igen, pigg och rapp som den verkligen inte varit de sista månaderna.
Tack Eric för din hjälp, I owe you one mate!
Veckan som gått
När jag ser tillbaka¨på den här veckan så är det några saker jag bara måste ta upp, och det har att göra med attityder eller kanske hellre hur vi alla reagerar på skeenden som när dom kommer upp till ytan blir rejält granskade och publika. Jag tänker förståss på vad som hänt i Bjästa och hur bygden/samhället/skolan kunde förnedra flickan hennes rätt till hjälp. Jag har själv gått i nämnda skola och det fanns redan då (på slutet av 70-talet) en hel del som jag senare i livet ifrågasatt. Bygderna runtomkring präglas av frikyrklighet och det inskränkta tankesätt som fanns där skrämde t.o.m. min Pappa. Det ifrågasattes om det var lämpligt att jag som prästson spelade till dans, men min far var stark och gav svar på tal (som jag tidigare bloggat om här)
Inskränkthet och oförståelse är inte särskilt unikt för Bjästa tyvärr, det finns överallt och vi som ha öppna ögon och nyfikenhet kommer aldrig att kunna förstå det. Jag ber för att den drabbade flickan får all tänkbar hjälp på sin nya ort och att hon inte stigmatiserats alltför djupt av de föregångna händelserna. Nu måste läkningsprocessen få ta sin början i Bjästa med omnejd, och den kommer att ta tid det är jag övertygad om.
Faran med Internet Föräldrar som inte tar sitt ansvar
Som ett brev på posten genom ovanstående händelse (som tyvärr inte är unik) ifrågasätts återigen ‘Internet’ och i det här fallet Facebook Och återigen måste vi som har tagit vårt föräldraansvar säga att det är inte mediet det är fel på, det är sättet att använda det. OCH att föräldrarna tar allt mindre del av sina barn/tonåringars liv. Jag kan inte förstå att man kan lägga allt ansvar på skola och samhälle som förälder, man måste ta sitt ansvar och i möjligaste mån finnas på de scener där våra barn finns!
Visst finns det faror med Internet/Social Medier det förnekar jag inte, men det är inte olikt livet där det finns faror och vi kan inte helt skydda oss och ha total kontroll.
Hälsa och värme i de social medierna
Gårdagens händelser aktualiserade hälsa som ämne för oss alla som var närvarande vid lunchen på ett mycket påtagligt sätt, vilket ledde till en både intressant och fördjupad diskussion kring ämnet. För egen del har jag givit mig själv i ‘läxa’ att skaffa riktiga joggingskor och börja jogga. (Vilket är något av det värsta jag vet, men jag gillar att utmana mig själv, dessutom fick jag efter min skoltid i Bjästa en extrem motvilja till att röra mig….Usel gymnastiklärare…..). Nästa månads lön har i budgeten avsatt pengar till såna skor.
Vi fick också ta del av en berättelse om värmen i de Sociala medierna från en av deltagarna vid lunchen. Och det är nåt som vi kommer att se mera av det lovar jag er, för mer kännande och tänkande människor får ni leta efter- Och det är där man vill vara, att där dom människorna man vill umgås med och dela sitt liv med.
Tacksamhet är en bortglömd egenskap, tycker vi ska aktualisera den!
