Posts Tagged ‘Saknad’
I dag skulle Mamma Gunnel fyllt 85 år!
Minns tillbaka när vi firade din 80 årsdag, när tiden var en annan och alla samlades för att fira dig. Under dom här åren har många saker förändrats, och en del till det bättre men en viktig person saknas oss och det är du Mamma. Sorgeåret är inte riktigt till ända ännu, och även om jag varje dag saknat att få berätta för dig via våra dagliga telefonsamtal så har jag i mina tankar alltid en dialog med dig och Pappa Lasse.
Tiderna förändras, och nu när jag tillhör den äldre generationen så känner jag ansvaret att föra dialogen vidare med mina barn, som du gjort med dina barn och barnbarn. Och så gör säkert mina systrar med sina barn, och barnbarn.
Ser fortfarande för mig när Elsa, din första dotterdotter kom på besök Julen 2010. Du sken som en sol och på många sätt tror jag att du nådde ditt mål i livet där, att få se henne.
Så Mamma Gunnel, du saknas oss men ditt minne kommer alltid finnas kvar hos oss som kände dig!
Kram!
Min älskade Mamma Gunnel,i torsdags kväll fick du äntligen avsluta din svåra kamp och gå hem till Lasse (Pappa) som du saknat och längtat så efter. För oss dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ekar tystnaden och du saknas oss. För mig kommer det att bli oerhört tomt då vi kommit varandra mycket nära under dina sista år. Jag kommer att sakna våra dagliga samtal där vi ofta diskuterade dagsaktuella saker och avslutade med att: “ja, och det kan vi ju inte göra något åt även om vi skulle försöka” om olika orättvisor och andra otrevligheter.
Många var våra samtal när jag var hos dig och vi hade många fina stunder när vi satt där i köket hos dig i Hedesunda. Du fascinerades över mina kontakter på Internet och kunde sitta långa stunder när jag hängde på Twitter. Och jag kommer aldrig att glömma när du frågade (och pekade på) nån avatar på Twitter: “Har du träffat den där killen?” Jag svarade: “Ja, det har jag” och sen kom följdfrågan: “Är han trevlig?” Jo, svarade jag och du satt tyst en stund, som i förundran över att man kunde lära känna människor på det sättet.
Vi hade det inte alltid lätt i vår relation, du och jag Mamma men vi redde ut allt som låg som ett grått brus under förra året. Det var inte lätt men vi kom igenom det och fick en fördjupade relation efter det. Tänker på när jag var hos dig i julas och jag satt där i ditt sovrum och höll dig i handen och vi bara var tillsammans.
Du saknas oss älskade Mamma, oerhört….. men jag vet att du har det bra där du är nu, med din älskade Lasse. Jag skickar en bunt med varma leenden, kramar och massor med kärlek till er båda och tacksamhet för att ni är mina föräldrar!
Mamma Gunnel 1927-01-22 – 2011-03-03
I morgon, den 16e september skulle min Pappa Lasse ha blivit 81 år, och det känns fortfarande som att det var igår som jag satt med honom på sjukhuset och vi filosoferade om livet och döden. Så här i efterhand är jag helt klar över att Pappa visste att det snart skulle vara över, men att hans vilja ännu inte var bruten då. Min lillasyster som var med när han fick beskedet på Onkologen i Gävle att det inte fanns någon möjlighet att bota honom utan att det enda som var kvar var paleativ (smärtlindring i livets slut) behandling. Min syster sa att hon såg hur det slocknade i Pappas ögon, att det inte bara var det att det inte fanns någon bot utan att vi andra visste redan hur illa det var med Pappa.
Vi fick tillsägelse av personalen som opererade Pappa att för att han skulle läkas efter operationen så ville dom inte att vi skulle berätta för pappa. Även idag så undrar jag om det egentligen hade gjort någon skillnad för Pappa, jag menar så illa som det var med honom fanns bara en väg ut. Men jag ångrar inte att jag/vi inte sa något ändå, även om det var svårt.
Pappa var som han sa själv “en helt vanlig präst”, men som jag ser det var Pappa en unik präst som kunde tala med och tala till alla typer av människor och få dem att lyssna och förstå vare sig det gällde en predikan eller i en diskussion som han var en mästare på att behärska. Pappa var alltid påläst och kunde initierat diskutera om i princip vad som helst.
Att var son till en sån fantastisk person har varit en glädje och en ynnest och jag kommer alltid att bära med mig Pappas visdoms ord genom resten av mitt liv och kanske kan jag lyckas med att överföra en del av den visdomen till mina barn.
Så Pappa Lasse, jag hoppas att du har det bra i din himmel och att du ser ner på oss som är kvar här och håller din mjuka och vänliga hand över oss! Jag älskar dig!
