Anders filosoferar och tänker

Posts Tagged ‘Saknad’

I morgon, den 16e september skulle min Pappa Lasse ha blivit 81 år, och det känns fortfarande som att det var igår som jag satt med honom på sjukhuset och vi filosoferade om livet och döden. Så här i efterhand är jag helt klar över att Pappa visste att det snart skulle vara över, men att hans vilja ännu inte var bruten då. Min lillasyster som var med när han fick beskedet på Onkologen i Gävle att det inte fanns någon möjlighet att bota honom utan att det enda som var kvar var paleativ (smärtlindring i livets slut) behandling. Min syster sa att hon såg hur det slocknade i Pappas ögon, att det inte bara var det att det inte fanns någon bot utan att vi andra visste redan hur illa det var med Pappa.
Vi fick tillsägelse av personalen som opererade Pappa att för att han skulle läkas efter operationen så ville dom inte att vi skulle berätta för pappa. Även idag så undrar jag om det egentligen hade gjort någon skillnad för Pappa, jag menar så illa som det var med honom fanns bara en väg ut. Men jag ångrar inte att jag/vi inte sa något ändå, även om det var svårt.

Pappa var som han sa själv “en helt vanlig präst”, men som jag ser det var Pappa en unik präst som kunde tala med och tala till alla typer av människor och få dem att lyssna och förstå vare sig det gällde en predikan eller i en diskussion som han var en mästare på att behärska. Pappa var alltid påläst och kunde initierat diskutera om i princip vad som helst.
Att var son till en sån fantastisk person har varit en glädje och en ynnest och jag kommer alltid att bära med mig Pappas visdoms ord genom resten av mitt liv och kanske kan jag lyckas med att överföra en del av den visdomen till mina barn.
Så Pappa Lasse, jag hoppas att du har det bra i din himmel och att du ser ner på oss som är kvar här och håller din mjuka och vänliga hand över oss! Jag älskar dig!