Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘Politik’

Almedalsveckan

Ja nu närmar sig Almedalsveckan med stormsteg, och för egen del ska det blir så skönt att åka ner till ‘min Ö’ och träffa mina (i huvudsak Analoga) vänner där. Väl där blir det förmodar jag en hel del hänga med Twittervänner som också kommer dit. Nätverkandet kommer att vara en del av det viktiga arbetet under veckan men också att hämta ny energi och kraft för mina kommande utmaningar. har sett att några av mina onlinevänner som jag ännu inte träffat IRL kommer di så det blir extra kul att träffa dom. jag kommer självklart att blogga från min vecka där så ni kan följa mig både här och på min Posterous sporring.nu där jag kommer att ladda upp foton och korta notiser under dagarna.

Politik

Självklart kommer jag att försöka få svar på min fråga vad man tänker sig göra för oss sidokvalificerade 50-plussare. Och vad man tänker göra åt åldersdiskriminering som florerar på den Svenska arbetsmarknaden. För egen del ser jag inte något parti som tar den här frågan på allvar, utan nu gäller det enbart att ragga den unga väljargruppen (som man inte lyckas speciellt bra med heller), så vi 50-plussare får snällt vänta……

Vänner

Ser fram emot att träffa mina vänner som finns kvar på ‘ön’, jag längtar oerhört efter dom då dom har varit del av mitt liv under åren jag bodde där. Under dom första 6 åren efter att jag flyttade från Gotland så längtade jag så mycket och försökte hitta jobb där för att kunna återvända. Men nu inser jag att både jag och Gotland har förändrats och det jag hade/kände/upplevde där var då och att det inte kommer att bli samma sak igen. Så nu njuter jag av att åka ‘hem’ även om ‘hem’ har förändrats.

Nu är nu och då är då

Har sett mina föräldrars vänner återvänd till orter där dom växt upp eller trivts under sitt yrkesliv och blivit besvikna, i vissa fall djupt besvikna så för egen del tror jag att man ska leva där man är och det vi kallar nuet så mycket som möjligt. Jag skulle däremot kunna tänka mig att flytta igen (den 28e gången i ordning i så fall) och då gärna till Norrköping där jag har många nära och goda vänner. Men jag är anpassningsbar så dyker det upp ett jobb varsomhelst så tar jag chansen och rör på mig, ingen tvekan om den saken.

I fredags var jag med på Studentfirandet här i Märsta tillsammans med mina Irakiska vänner, det var en positiv och glad dag med vackert väder och sol både ute och inne. Jag blir så hjärtevarm av att jag fick dela denna högtid med dem och så otroligt roligt att få vara del av deras gemenskap.

Min egen Student (eller brist på!)

Själv fick jag aldrig fira Studenten, för min skola som jag gick i då hade bestämt att allt studentfirande var “ojämlikt” och därför fick ingen av Gymnasieskolorna fira det året jag gick ut…. Trist men sant så jag blev helt blåst på firandet. Men jag minns att jag hade en snygg (på den tiden då alltså) manchester kostym som var gulbrun i färgen, fick låna min Pappas studentkäpp och gav mig iväg. Vi fick våra betyg tillsammans med vår klassföreståndare i en lärosal och åkte sen hem till honom där han och hans fru bjöd på hembakad tårta och Maskrosvin ( på den tiden var det tillåtet!)

Den blomstertid nu kommer?

Lite fundersam blir man allt när man ser text på några av flakvagnarna som: “I kväll medvetslös, i morgon arbetslös!”, och varianter på samma budskap. Att man uttrycker det på det här sättet är tycker jag ett tecken på att man har tappat en del av den framtidstro som man borde ha när man tar studenten. Det är liksom steget in i vuxenlivet, och så ska man göra det så här?

För egen del minns jag hur det var, man fick inget jobb för att man inte hade dels erfarenhet och dels inte gjort lumpen. Så gjorde jag lumpen 320 dagar var det, och när jag då sökte jobb så fanns det helt plötsligt inga jobb att få…..

Nåja, jag klarade mig ändå och är nu inne på min sjunde karriär…

Tillbaka till kärnfrågan nu då: Vad ska den unge generationen som är på väg ut i yrkeslivet sysselsätta sig med? Jo, dom kan skaffa sig en utbildning… men kanske när dom är klar med den så efterfrågas inte den yrkesgruppen längre. Idag sker skiftena mycket snabbare än förr, och både arbetsmarknad och utbildningar verkar ha svårt att anpassa sig.

Politik eller arbetsmarknad?

Är det en Politisk fråga? Eller är det något som arbetsmarknad och utbildningssystem måste anpassa sig till? Jag kan inte svara på det men vad jag känner är att det måste till någon form av systemskifte där man har större möjlighet att utveckla sina talanger och få utnyttja dom till att försörja sig. Jag tror också att dom som nu tog studenten kommer att byta yrke många gånger under sitt liv, inte för att dom vill utan för att dom måste vara betydligt mera flexibla för att kunna försörja sig. Arbetsgivarna har också ett ansvar, man kan inte längre sortera bort människor pga. ålder, kön eller erfarenhet utan man måste öppna för alla typer av människor. Och det mina vänner är ett politiskt beslut som nog ingen politiker vågar ta!

När jag är ute och reser på tåget, bussen eller till och med på Pendeltåget försöker jag alltid hitta konversationspartners, dels för att jag tycker om att lära känna nya människor och dels för att resandet känns mycket kortare då. Och det är det som attraherade mig med Social Medier också, möjligheten till konversationen.

Så är det för alla som har förstått det och praktiserar ‘The nobel art of conversation’ på Social Webb. Men det finns ett stort och lysande undantag från den regeln, dvs. dom som inte har förstått något: Våra politiker!

Jo visst, vi har några undantag från den regeln med, som t.ex. Fredric Federley, Göran Hägglund, Gudrun Schyman som alla konverserar med sina medtwittrare. Men i övrigt på riksplanet är det uselt med konversations kunskaperna, inte ens återkommentarer på bloggar förekommer. Speciellt uselt på det är Socialdemokraterna som vid alla de tillfällen där jag kommenterat på blogginlägg (16 olika på 4 bloggar) inte ens brytt sig. I min lilla icke statistiska undersökning är de som är bäst på att svara Moderater, Centerpartister och Kristdemokrater.

För mig är det viktigt med en relation till det parti jag ska rösta på och jag måste säga att den röd-gröna röran nog inte har det förtroende kapitalet hos mig. Och det är inte enbart på grund av ovan nämnda samtal, utan även för mig och andra 50 plussares situation (som arbetslösa!) där man från det rödgröna hållet inte har visat nåt som jag känner kan hjälpa oss. Dessutom har inte de rödgröna kolla på vad som ska hjälpa oss ur krisen, som jag ser det är det småföretagandet och frilansandet och inte de stora arbetsmarknadspolitisk åtgärderna. Se till att nya företag har en vettig chans att starta, bort med Arbetsgivare avgiften det först året och skatte lättnader så ska vi få snurr på det här landet! Bort med den idag helt orättfärdiga 75-dagars regeln, det är bättre att folk jobbar eller hur? Det är ju företagen som inte kan heltidsanställa så varför ska arbetstagaren straffas???

Jag gillar budskapet i Centerns valfilm nedan, och det är det här jag pratar om! Mer sånt politiker, och se för sjutton till att hålla löftena för en gångs skull!

I förra valet röstade jag strategiskt dvs. på olika partier på olika nivåer, vilket var första gången för mig. Jag har under årens lopp annars varit Centerpartist och Vänsterpartist, och även om Vänstern varit ett bra alternativ förut så kan jag inte identifiera mig med dom idag. Näe, jag vet varken ut eller in längre. Lite av en grå-grå röra känns det allt som. Rösta kommer jag att göra och jag uppmanar alla att göra detsamma, valet i år kommer att bli en mycket jämn match och låt oss se till att SD inte får en vågmästare roll!

Jag kommer att återkomma i valfrågan längre fram, känner att jag vill dra mitt strå till stacken!

Konstaterar att Mona Sahlin sagt tack och Hej på Twitter, inte något som förvånar mig. Och vad gör hon sen då, jo hon fortsätter ändå att använda Twitter som en megafonkanal med uppdateringar från Facebook? Tycker att Monas rådgivare borde ta en kurs i hur man är Social och ta lärdom av folk som har förståelse för kommunikation och ta till sig ‘if you get it, share it’!

För det är trots allt det Sociala som ÄR Sociala medier, låt oss inte glömma det. Konversationerna, kommentarerna, kommunikationen människor emellan, och även mellan Företag och kunder. Jag tror och jag vet att om man lyckas med denna kommunikation så får man så mycket positivt tillbaka. Förstår man mekaniken i att ha en kommunkationsdriven strategi, och själv deltar i den så kan man lyfta både organisationer och individer. Men lyckas man inte med det, har inte förståelse för sin Persona så kan man inte lyckas, och jag tycker att det visar exemplet ovan alltför tydligt. Man har inte så lång tid på sig att sälja in sig, och det gäller oss alla. Både personer, företag och organisationer. och sen för att ytterligare försvåra har vi naturligtvis den personliga känslan som styr oss mer än den rent objektiva bedömningen. Magkänslan ni vet…….

Jag förstår att ha kommunikation på flera ställen både kan och är frustrerande. Men som politiker och speciellt ett valår borde man inte försöka var aktiv på flera arenor? Att förlita sig på ‘så har vi alltid gjort’ är idag ett koncept som kommer att slå bakut, och det gäller inte bara Socialdemokraterna utan även andra. men som någon sa till mig i en konversation på Twitter igår angående Melodifestivalen ‘Hur ska det gå i valet om folk röstar så här i #mel2010 ?’ Personligen tror jag på vårt demokratiska system och att om alla utnyttjade sin rätt att rösta skulle nog Sveriges politik se annorlunda ut, så jag hoppas verkligen att många fler använder denna demokratiska rättighet nu i September! Själv har jag inte bestämt mig än hur jag ska rösta, skulle tro att det blir som mitt val i förra valet, olika partier på olika nivåer.

fotnot: Socialdemokraterna – lite ironiskt att dom heter så i det här fallet……

Har idag varit och gjort min tredje handlingsplan, och denna gång fick jag beskedet att nästa gång jag ska göra handlingsplan är om, hör och häpna 6 månader. Skälet är ett AF inte har resurser (Vi hört det förut eller hur?) och man måste minska ned köandet. Jag har inget i mot det, men samtidigt kan jag bara fundera över själva funktionen som AF har, för egen del tycker jag att man har reducerat AF till en kontroll organisation för A-kassorna i stället för att vara ett stöd för dom arbetslösa.

Jag är väldigt glad att jag har egen energi att ta tag i mitt liv, även om det är en tung tid att vara arbetslös i. Man kunde önska att det fanns motsvarande krav på arbetsgivarna som det finns på oss arbetslösa. Man kan inte bar klämma och klämma åt dom arbetslösa längre. Man måste anpassa A-kassorna och Arbetsförmedlingen för den nya tid som vi går in i nu. Vad jag ser och vad jag menar är att vi inte längre (förmodar jag) ha ‘tills vidare anställningar’ på det traditionella sätt vi haft det hitintills. Jag tror att en typisk anställning kan se ut så här: 3 månader projekt anställning, sen arbetslös 4 månader, sen anställning 6 månader osv. Jag tycker att politikerna måste börja ta sitt ansvar och se verkligheten i vitögat, och börja med att ta bort regeln som kallas för 75 dagars regeln och ge människor en rimlig chans att visa att dom verkligen vill arbeta. För det är bara det vi vill vi som är utan jobb, jobba helt enkelt. Och jag tror att om man skulle göra en utredning skulle man enbart se positiva effekter av att uppdatera regelverket. För något som staten förstår är inkomster på skattesidan eller hur?

Så låt oss hoppas att det finns någon form av vett kvar hos politikerna, och att dom framför allt lär sig lyssna på oss som finns ute i verkligheten!