Posts Tagged ‘Påverkan’
Som jag tidigare nämnt här i bloggen så är jag prästbarn, något jag är oerhört stolt över och som har haft, och fortfarande har en stor påverkan på mitt liv. Min pappa och hans fantastiska arbete som Präst, men kanske i ännu högre grad som humanist och medmänniska, för att inte tala om hans supersociala begåvning som jag är säker att jag har ärvt från honom är något som jag håller högt och bär med mig genom livet. På hans nattduksbord låg två böcker vid hans bortgång, den ena var Svenska kyrkans bönbok, den andra var en bok Pappa fått av mig och det var Lycka av Hans Helighet Dalai Lama. Den senare har betytt mycket för mig genom åren, och jag hade den med mig i min väska när jag började arbeta I Stockholm.Om ni inte har läst den så tycker jag absolut att ni ska göra det!
Men, det har inte alltid varit självklart för mig att säga mig vara troende, ni anar inte hur många gånger jag har försökt att hålla mig borta från tron, som dom som anser sig vara för mer i kristna sammanhang brukar säga: ‘på avvägar’. Men som min pappa sa, utan tvivel ingen sann tro. Och det har gått fram och tillbaka under alla år, och jag lär nog fortsätta att ha mina tvivel livet ut. Men det som aldrig försvinner är min ‘barnatro’ den som jag mer eller mindre fått via modersmjölken, som alltid kommer att finnas där då den är djupt rotade i mig.
Jag ser mig själv som ‘troende’ och som ‘kristen’ men det är bara yttre benämningar på något djupare som finns inom oss. För mig handlar min tro lika mycket om en andlighet som en oerhörd tro på livet och på mänskligheten. Jag umgås hellre med människor från andra trosriktningar än min egen, då jag har upplevt så mycket falskhet från mina med kristna. Och tyvärr är jag nog inte ensam om den upplevelsen. utan att man genom sitt avvisande beteende låser många ute. Man ‘sidokvalificerar’ hellre än tillåter det unika, och för mig är det något alldeles oerhört fel att bete sig på det sättet. Jag konstaterar bara att man inte har förstått essensen i den Kristna tron.
Allt det här gör att jag inte har hittat något ‘hem’ någonstans i någon församling eller kyrka, men jag njuter när jag besöker en gudstjänst och hoppas en dag hitta ett ‘hem’ någonstans.
Hela det här inlägget utlöstes av den här underbara sången som påverkade mig djupt i hjärtat, ja så till den grad att tårarna rinner på mina kinder, inte av sorg utan av en enorm glädje över livet och kärleken till detsamma! Och jag är definitivt inte lätt påverkad av Kristna sånger från vår tid, jag är nog lite traditionell där. Lyssna på den och låt er beröras!












