Posts Tagged ‘Ondska’
Idag skulle jag börjat publicera mina minnesbilder från min och tjejernas underbart fina resa till Malta och Sicilien, men det får anstå ett tag till då händelserna i Norge har tagit hårt på mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite kring det först. Jag har gråtit och jag känner en djupt smärta och sorg för alla som förlorat någon, för ungdomarna som sett sina vänner slaktas, som förlorat sina kära och inte fått ta farväl. Jag ber för er alla och hoppas att ni en dag återfår er glädje och er ro.
Terrorism
Jag har aldrig förstått mig på mekanismerna som styr varför man tar till extremt våld för att driva igen sina egna agendor, politiske och/eller religiösa. Varken i hemsituationen eller i ett mera globalt sammanhang. Kanske är det för att jag är är uppväxt i den miljö jag är och där man fick mycket kärlek under uppväxten, eller så kanske det är för att jag är just den jag är. Jag ser inte att man på något sätt någonsin kan rättfärdiga terrorism, varken som attack eller försvar.
Ondskan ibland oss
Ondskan finns hela tiden ibland oss och vi får ständigt nya påminnelser om den, som nu senast med en ensam galning i Norge som inte bara spränger en stor bomb i regeringskvarteren i Oslo utan även går till attack och dödar en stor mängd ungdomar på ett ungdomsläger. Ett politiskt dåd säger man då gärningsmannen är en högerextremist och målen (offren) är Socialdemokratiska. Jag tänker: Massmord, inget politiskt med det. Hur kan man vara så kall att man mejar ned en efter en, oskyldig och utan möjlighet till försvar. Nej jag kan inte förstå det, jag tror inte någon kan förstå det utom dom som själva är totalt utan empati. Kan inte förstå men bestämmer mig för att vända mina tankar i en annan riktning.
I kärlekens namn
Nu tar jag ett nytt tag och tänker om, tänker nytt. Hat föder hat och våld föder våld. Se bara på vad som hänt med USAs vedergällning av händelserna 9/11 (som det snart är 10 år sen!), där man fastnat i en våldspiral och där man inte ser något slut på våldet. Vad sa då George W Bush för snart 10 år sen?
We’re gonna hunt you down.
Här gör Norge och Jens Stoltenberg helt om och säger istället:
We will retaliate with democracy.
Ett i sanning starkt och kärleksfullt svar från en i min bok stor statsman, jag har alltid gillat Jens Stoltenberg för hans Världsengagemang och hans sätt att kommunicera med sin omvärld. I norden finns inget motstycke och jag tvivlar att vi kommer att få en liknande statsminister här i Sverige.
Man har både från polisiärt håll och från regeringshåll hållit en återhållsam profil och trots påtryckningar inte velat dra några förhastade slutsatser. Min vän Jeanette Fors-Andrée har bloggat om vad hon såg som krishanteringsexpert om Norges hantering av krisen.
Deeped har bloggat om det här med i en mycket bra bloggartikel Retaliet with love
Så låt oss slå tillbaka med kärlek och demokrati mot de onda krafterna oavsett från vilket håll dessa kommer, tillsammans kan vi besegra ondskan det är jag säker på!
I kärlekens namn!
One man come in the name of love
One man come and go
One come he to justify
One man to overthrow
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
One man caught on a barbed wire fence
One man he resist
One man washed on an empty beach.
One man betrayed with a kiss
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
(nobody like you…)
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love…(U2 Pride)
Fotnot: Läs gärna Prableen Kaurs starka ögonvittnesberättelse från Helvetet på Utöya
I mitt stora online nätverk så händer det saker, både positiva och negativa precis som i livet i stort. Och man gläds med, och sörjer med sina vänner på samma sätt även om man kanske inte träffats sas In Real Life. Smärtan och glädjen är likadan och man berörs och upprörs på samma sätt.
Nu på morgonen fick jag reda på att den kvinna som mördades den 30 december var en syster till en av mina nyare vänner, och det känns tungt att veta det. Jag blev ledsen när jag hörde om dådet redan då, men nu är jag än mera berörd och upprörd. Ondskan slår till helt vettlöst och utan föraning, och lämnar öppna sår efter sig. Jag hoppas att man i all sorg kan finna tröst i all vänskap och kärlek man får från vänner och bekanta. Jag såg också att man hade startat en facebook grupp till minne av kvinnan., och det är ju så vi gör idag. Virtuella minnesplatser där man uttrycka sin sorg och smärta.
Jag skickar mina kondoleanser till hennes familj och ber för hennes själ.
På min födelsedag den 23 November fick vi i Twitter kommunityn reda på att en av våra vänner, Tea Anderstig, hade omkommit i en trafikolycka tillsammans med sin dotter Tilde. Och då reagerade vi som en man mer eller mindre, det var verkligen härligt att se hur vi bryr och tar hand om varandra.
Det är inte längre en namnlös sorg, vi kan ge uttryck för den och stödja varandra när vi möter den. Trots allt så handlar det ändå bara om möten mellan människor och vår interaktion med varandra. Online eller IRL spelar ingen roll vi agerar och interagerar på samma sätt.
Den här posten handlar om sorgen, men också om glädjen att befinna sig i ett större sammanhang och glädjen i att kunna dela både stort och litet, sorgligt och glädjande. Och jag är så oerhört glad att få vara en del av det.
Så har det hänt igen, det som inte fick hända. En galen, förmodligen mentalt sjuk kille i Finland har skjutit ihjäl 10 av sina kamrater på en skola. Och det värsta av allt i det här fallet är att killen var intagen på förhör dagen innan hos polisen och man valde att inte göra en psykologisk utvärdering utan man bara släppte honom och dessutom fick han behålla vapnet???
Usch, känner en sån uppgivenhet att det aldrig kan ta slut, våldet som föder våld som sprider sig som en löpeld. Jag hoppas bara inte att det nästa gång är i Sverige någonstans. För jag ser det som att skolorna är definitivt ett fredat område, där varken mobbning, våld eller andra hemska saker ska kunna förekomma. Och jag tycker att om en sådan gärningsman överlever (dvs inte tar sitt liv) så ska straffet bli livstid utan möjlighet till frisläppande. Det spelar ingen roll om personen är mentalt sjuk, han/hon ska aldrig nånsin få vistas fritt igen.
Våld föder våld och destruktiva personer får näring av sådan här händelser det är något man vet. Se bara på massakern på Columbine High, och vad som hände därefter. Vi föräldrar har en otroligt viktig roll här, vi måste bli duktigare på att ”läsa” våra barn, hur dom mår och vad dom har för tankar. Det finns ju bevisligen varningssignaler i nästan alla skolskjutningar, men man har inte tagit tecknen på allvar.
Samhället måste också naturligtvis ta sitt ansvar, resurser behövs för att ta hand om och att hjälpa människor innan dom går över gränsen. För när man gått över gränsen är det redan försent. Jag tänker mycket på Psyk vården och att den hjälp som finns inte räcker till. I vår pressade tid med mer och mer krav får både oss själv och myndigheter behövs möjligheten att få hjälp när man behöver det. Har själv erfarenhet av problematiken, och kan inte förstå att när man behöver hjälp ska man behöva vänta ½-1 år för att få hjälp?
Skärpning!!
