Posts Tagged ‘Musik’
Det slår mig mer och mer ofta nu hur envist min tro pockar på mig och mitt känsloliv. Religionen har alltid varit viktig för mig, ingen tvekan om det men kanske inte alltid varit uppenbar för andra. Och som jag har berättat för många har hela trosfrågan varit skuldbelagd hos mig, så icke längre! I mina relationer med mina Muslimska vänner har min egen tro vuxit sig starkare än någonsin förr. Och vem kunde tro att ens kristna tro skulle få en boost av att umgås med Muslimer? Men faktum är, att den höga etik och moral som jag upplever hos mina Muslimska vänner är av betydligt högre kvalitet än hos många av mina sk kristna vänner.
Men däremot kan jag inte se mig själv som Muslim, det kristna arvet från mina föräldrar är alltför starkt för det. Däremot ‘flörtar’ jag ganska mycket med Buddismen vilkas helhets/holistiska tänk tilltalar mig mycket. Och jag ser ingen motsättning i det heller, tron jag har i mina vener är så oerhört stark och tydlig att den kan försätta berg. Och att erkänna att man ibland vacklar i sin tro är heller inget fel, det är bara ett tecken på styrkan i det man tror på.
Dessa dagar saknar jag oerhört möjligheten att diskutera dessa frågor med min älskade Pappa, men jag har långa diskussioner i mitt inre med honom, Jesus och Gud. Där jag ser dom sitta tillsammans brytandes bröd och drickandes vin (ja Pappa dricker nog vatten tror jag, nykterist som han var! 
)
Samtidigt gör det mer och mer ont i mig när jag lyssnar på musik, musik som varit min älskarinna under så många år, till glädje, oro och näring för själen. Den saknaden och den sorgen är det som tynger mitt sinne mer än något annat just nu. Och jag tror att när jag hittar tillbaka till den delen av mig kommer jag återigen vara en hel människa, en hel Anders igen.
Musik
Musik har varit en stor del av mitt liv, ända sen den dagen min Pappa släpade(!) mig iväg för att lyssna på Johannespassionen i Örnsköldsviks kyrka som 16-åring. Och än idag så är just Johannespassionen ett av mina favorit verk. Den musiken satte djupa spår långt in i min själ och påverkade mig också att ta steget ut och utbilda mig inom musiken så småningom. Men även om den ‘klassiska’ musiken fick mitt hjärta att klappa extra, så var det ändå Folkmusiken som skakade om mig rejält. Det ledde så småningom till att jag började komponera ‘klassiks’ musik, på denna numera arkeologiska webbplats kan ni hitta korta exempel på mitt skapande. (Finns fortfarande massor av musik inom mig som ska ut, lita på det!)
Folkmusiken
Folkmusiken som jag verkligen fick en ‘kraschkurs’ i sommaren 1976 på Ålsta Folkhögskola då jag av Lions i Bjästa fick ett stipendium att åka dit. I ärlighetens namn så kunde jag knappt spela fiol då, men det var nåt som hände under dom dagarna där som förändrade hur jag såg på mig själv, och under det kommande året spelade jag fiol alla vakna timmar utom dom jag var i skolan. Jag letade skivor på Örnsköldsviks bibliotek och lånade hem, spelade i på kasetter och lyssnade på tills jag somnade in för min natt sömn. Dagen efter kunde jag i allmänhet spela någon ny låt, i alla fall hyfsat. Så lärde jag mig oerhört många låtar, på gehör…..
Och en av de viktigaste personerna för min utveckling, inte bara inom folkmusiken utan inom så många andra områden var Anders Erikson (som syns här på bilden till vänster. Anders var inte bara en nära vän, han var också en livsmentor för mig och vi har också en annan koppling då jag är Gudfar till Anders Dotterdotter Anna, som i realiteten blivit som en dotter till mig. Anders är också synonym med just Ålsta kurserna.
Kärleken till musiken växte till mitt livspassion, och jag gjorde under åren 1976-2003 +150 egna låtar… Polskor, gånglåtar… spelade på ett hundratal bröllop och en hel mängd andra evenemang. Ända fram till en dag i Januari 2003 då jag vaknade med en fruktansvärd värk i min högra axel….. Det konstaterades att det var sk Frozen shoulder vilket gjorde att det blev för ont att spela, senare under året fick jag samma problem i min vänstra axel…. och där kan jag säga att min lust att spela fiol dog mer eller mindre helt tyvärr… Men inte min passion!
Läkningsprocessen var utdragen, tog trots sjukgymnastik och värmebehandling nog en 4 år. och idag är det inte riktigt bra heller. Summan har blivit att ta upp fiolen förknippas inte med Lust, glädje och passion, utan mer med smärta, ångest och sorg.
Men folkmusiken finns fortfarande i mitt hjärta och även om jag inte längre lyssnar så ofta till den (hence min smärta på olika plan) kan jag ändå känna en oerhört glädje av de minnen jag har förknippade med olika låtar och minnas när spelade med Anders Eriksson, Håkan Olsson, Ola Törnkvist, Ola Bäckström (som jag studerade musikvetenskap med i Uppsala med på 80-talet) och många många andra.
En vacker dag, snart hoppas jag att den där längtan efter att spela igen tar överhanden och inte längre förknippas med smärta och sorg. Den dagen…..
Jag tror att alla bloggar, eller för den delen skribenter generellt frågar sig för vem man skriver. Och jag är inget undantag i det fallet. För mig började bloggandet som ett utslag av min inneboende kreativitet, som jag inte kände att jag hade utlopp för. Nämnas kan också att det påbörjades i sambnad med en återhämtning efter en livskris (som jag förra veckan bloggade lite om) där mitt musikskapande inte riktigt ville ta sig igen. Och i ärlighetens namn har det inte riktigt tagit sig ännu, även om det inte beror på brist på ideér utan snarare att jag känner att materialet bör få mer tid att mogna.
Kreativitet är inte nåt som man får som ‘en blixt från en klar himmel’ utan det kommer sig av ett intresse som föder en inneboende kraft att vilja lära sig, utveckla sig som människa. Attityden till ditt ego är det som styr vad du kan prestera, skapa eller utföra. Jag tänker ibland på vilken lycka jag hade att få växa upp i en familj som stöttade mig när min kreativitet började växa upp (eller fram om ni så vill). Min Pappa som hämtade mig 4 dagar i veckan från Folkdanslaget /där jag var spelman) Blåsorkestern (där jag spelade klarinett och även basklarinett), Sinfoniettan (Där jag var stämledare i andrafiolerna) och Symfoniorkestern (där jag var andra stämledare i altfiol sektionen). Förutom det här så var jag ofta spelman på danskurser på helgerna, spelade på Bröllop och utställningar mm mm…
Kreativiteten är min livsnerv och det som håller min tankevärld samman, det som ger mig livskraft och energi. Jag tror nog aldrig jag kommer att tappa lusten att lära nytt, skapa nytt och förstå nytt. Och bloggandet har blivit en del av min livsstil, likaväl som att koversera, dela och lära av vännerna i onlinevärlden (Twitter, Facebook)
Jag använder mig ofta av en teknik som min Pappa lärde mig. När man kör fast, sätt dig vid ett papper med en penna, för då får tanken egen kraft: Tanke-> Hand-> Papper och du fångar din idé!
