Posts Tagged ‘Livskriser’
I dag är det farsdag, och för min del och många för mig är det en dag när vi minns vår käre far. För min del är det trist att Pappa inte kommer att vara med och fira mig när jag går in på andra halvan av mitt decenium. Men det är så livet är, vi föds, lever och dör och förhoppningsvis lämnar vi positiva tankar, saker vi utträttat efter oss. Jag kommer alltid att bära med mig Pappas visdomsord, hans oerhörda social talang (som jag iaf till viss del fått i arv) och hans fantastiska förmåga att snabbt läsa sig in på ett nytt ämne och därefter diskutera det med stor intensitet och kunnighet.
Bilden visar mig och Pappa i början av 1961, och den togs för ett reportage i Örnsköldsviks Allehanda. Jag älskar den här bilden på Pappa och mig. Går nåstan att ta på känslan här eller hur?
Så Grattis på Farsdag Pappa Lasse!
Inser att jag inte har skrivit något om min Mamma här på bloggen, så nu är det hög tid!
Jag tror att min Mamma är en ev de starkaste människor jag känner, och jag har inte ord för den beundran jag har för henne. Hon har fostrat oss 4 barn, där jag är ensam son med tre systrar. Totalt har Mamma 15 barnbarn och 2 barnbarns barn. Och det är ganska fantastiskt då hon var ensam, utan syskon. Mamma hade en egen yrkeskarriär som Sjukssyster och arbetade under tiden som Pappa studerade färdigt till präst. När vi barn blev lite större började hon jobba en del igen och fram till 1970 så gick allt bra. Men en morgon så hade Mamma för ont i ryggen, hon tog sig inte upp och då började en vårdcirkus ta sin fart.
Mina tonårsår fylldes av en Mamma som mestadels åkt en och ut på olika vårdinrättningar och när hon var hemma låg hon på ett mörkt rum och bara grät när man kom in till henne. Då hade mina äldre systrar flyttat hemifrån och jag tog över en stor del av ansvaret för hushållssysslorna tillsammans med min lillasyster. (Något jag är oerhört tacksam för idag)
Sen nån gång på 80-talet fick Mamma äntligen vettig hjälp, hon skickades till kur/behandlingshem i Rumänien, och när Mamma kom hem blev hon Mamma igen. Jag minns så väl att dagen efter Mamma kommit hem så lagade hon mat, och det var det godaste jag nånsin ätit i hela mitt liv.
Jag tror inte Mamma haft det så lätt, vara prästfru är nog ett av de svåraste yrkena som finns. Man är alltid i fokus (speciellt på små orter) och folk har övermäktig krav på dem (Ja, ska vi vara ärliga på hela prästfamiljen faktiskt!) Men min Mamma klarade allt galant och jag upplever det som att hon varit/är mycket omtyckt där hon bott.
När min Pappa gick bort undrade vi har Mamma skulle klara av det, och till vår förvåning visade hon återigen sin styrka och har nu överlevt Paapa med drygt 5 år. Visst saknar hon Pappa oerhört, har man varit livskamrater i över 50 år så är det nog en enorm tomhet som finns i både hjärta och själ.
Ja Mamma Gunnel, du är min hjälte på många sätt och Jag gläds åt varje gång vi får rå om varandra och hoppas att du har många år kvar att uppleva ändå fler Barnbarns barn.
Jag älskar dig Mamma!
Bloggtema Mamma
Jag har tidigare här i bloggen skrivit om livskriser och det är något som jag fortfarande är berörd av men jag blir långsamt bättre på att hantera min livskris och mina ångestar. Och även om det är sant att man går stärkt ur en livskris så förändras man som människa på många sätt. Kanske märks det inte till det yttre men i djupet av den människa man är så förändras man.
Nu till det min rubrik talar om, jag har en vän på Jaiku och på många andra Social Media platser som heter Sofia. Hon är journalist på Sundsvalls Tidning (där för övrigt min Morfar Fritz var 1e redaktör en gång i den grå forntiden.) Sofia är en av de bloggar som jag alltid läser, hon har ett fantastiskt språk och hon har så mycket vettigt att dela med sig av. I dag publicerade hon en blogg post som är bland det svåraste, nakna och utelämnade man kan skriva nämligen att skriva om sin Far. Och sin relation till honom.
Jag känner igen mig även om jag inte hade en lika svår relation till min egen Pappa. Jag skrev en blogg post om min egen Pappa här på bloggen den 16 september, Pappas födelsdag. Och det här svåra att det finns saker som man inte har klarat upp innan person försvunnit för alltid. Det är det svåraste av allt.
Om ni inte läser så många bloggar så tycker jag att ni ska lägga in http://mymlanthereal.wordpress.com/ som en länk i dina favoriter, det har jag!
