Posts Tagged ‘Kreativitet’
Jag tror att alla bloggar, eller för den delen skribenter generellt frågar sig för vem man skriver. Och jag är inget undantag i det fallet. För mig började bloggandet som ett utslag av min inneboende kreativitet, som jag inte kände att jag hade utlopp för. Nämnas kan också att det påbörjades i sambnad med en återhämtning efter en livskris (som jag förra veckan bloggade lite om) där mitt musikskapande inte riktigt ville ta sig igen. Och i ärlighetens namn har det inte riktigt tagit sig ännu, även om det inte beror på brist på ideér utan snarare att jag känner att materialet bör få mer tid att mogna.
Kreativitet är inte nåt som man får som ‘en blixt från en klar himmel’ utan det kommer sig av ett intresse som föder en inneboende kraft att vilja lära sig, utveckla sig som människa. Attityden till ditt ego är det som styr vad du kan prestera, skapa eller utföra. Jag tänker ibland på vilken lycka jag hade att få växa upp i en familj som stöttade mig när min kreativitet började växa upp (eller fram om ni så vill). Min Pappa som hämtade mig 4 dagar i veckan från Folkdanslaget /där jag var spelman) Blåsorkestern (där jag spelade klarinett och även basklarinett), Sinfoniettan (Där jag var stämledare i andrafiolerna) och Symfoniorkestern (där jag var andra stämledare i altfiol sektionen). Förutom det här så var jag ofta spelman på danskurser på helgerna, spelade på Bröllop och utställningar mm mm…
Kreativiteten är min livsnerv och det som håller min tankevärld samman, det som ger mig livskraft och energi. Jag tror nog aldrig jag kommer att tappa lusten att lära nytt, skapa nytt och förstå nytt. Och bloggandet har blivit en del av min livsstil, likaväl som att koversera, dela och lära av vännerna i onlinevärlden (Twitter, Facebook)
Jag använder mig ofta av en teknik som min Pappa lärde mig. När man kör fast, sätt dig vid ett papper med en penna, för då får tanken egen kraft: Tanke-> Hand-> Papper och du fångar din idé!
Hur kan man förändra beteenden? Det är dagens fråga och jag tror att det är något vi all har mött på ett eller annat sätt genom livet. Vare sig det gäller någon vi älskar och bryr oss om, eller någon vi verkligen vill ‘omvända’ och ge något som kan skapa positiv kraft hos den. Eller kanske hos oss själva, för ska sanningen fram vi behöver alla skakas om lite då och då,eller hur?
Just nu skakar marken under mina fötter, som en smärre jordbävning och det är något jag hade kunnat undvika om jag hade varit lite försiktigare tidigare i livet. Men, det är återigen en utmaning att ta sig igenom, och eftersom jag ser lösningar överallt kommer det här inte att knäcka mig heller. Jag har haft mycket tuffare prövningar i livet än denna!
OCH den resan som jag just nu går igenom har definitivt förändrat mig och mitt beteende i grunden, var så säkra! Förutom det har det gett mig en otrolig självinsikt och det är stärkande för själen det med.
Resan fortsätter och jag med den och jag är lika nyfiken, nej förresten hungrig på livet, ja till och med mera hungrig än jag någonsin varit. Tyvärr lever vi i ett land där man i många sammanhang räknas ut när man passerat 40 år (man undrar när man åter ska införa ättestupan…) och det förenklar inte direkt, man jag hejdas inte av det. Med kreativitet, energi och engagemang kan jag och alla andra skapa en ny platform att skjuta fart från. Och skulle du som läser det här vara nyfiken att få mer information om hur, skicka mig ett mail och berätta om dig själv så kanske jag kan hjälpa dig framåt.
Och kom ihåg: “If you get it – Share it!”
Idag på min dotters fest var hennes yngsta kusin med som är 5 månader nu. Så klart centrum av allas uppmärksamhet, småbarn har den förmågan. Det är så spännande att följa det första året i ett barns liv, det är ju där det händer grejor hela tiden. Och man kan ana vilken fantastisk kraft som finns i hjärnan, med sin inbyggda mekanik att bli självständig.
Vi började prata om det under eftermiddagen och någor vi alla började undra var: När slutade vi utnyttja den kraften? Och vaför kan vi fortfarande när vi (Människorna) råkar ut för svåra olyckor ta fram den igen för att återskaåa kunnande som tal, balans etc
Tänk om det är så att vi (eller vårt medvetande) blir lata/bekväma och tycker att vi redan kan allt vi behöver??
Jag för min del skulle bra gärna vilja veta mer om det här för att utveckla mig själv, vad tänker du??
