Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘Kreativitet’

Hur kan man förändra beteenden? Det är dagens fråga och jag tror att det är något vi all har mött på ett eller annat sätt genom livet. Vare sig det gäller någon vi älskar och bryr oss om, eller någon vi verkligen vill ‘omvända’ och ge något som kan skapa positiv kraft hos den. Eller kanske hos oss själva, för ska sanningen fram vi behöver alla skakas om lite då och då,eller hur?

Just nu skakar marken under mina fötter, som en smärre jordbävning och det är något jag hade kunnat undvika om jag hade varit lite försiktigare tidigare i livet. Men, det är återigen en utmaning att ta sig igenom, och eftersom jag ser lösningar överallt kommer det här inte att knäcka mig heller. Jag har haft mycket tuffare prövningar i livet än denna!

OCH den resan som jag just nu går igenom har definitivt förändrat mig och mitt beteende i grunden, var så säkra! Förutom det har det gett mig en otrolig självinsikt och det är stärkande för själen det med.

Resan fortsätter och jag med den och jag är lika nyfiken, nej förresten hungrig på livet, ja till och med mera hungrig än jag någonsin varit. Tyvärr lever vi i ett land där man i många sammanhang räknas ut när man passerat 40 år (man undrar när man åter ska införa ättestupan…) och det förenklar inte direkt, man jag hejdas inte av det. Med kreativitet, energi och engagemang kan jag och alla andra skapa en ny platform att skjuta fart från. Och skulle du som läser det här vara nyfiken att få mer information om hur, skicka mig ett mail och berätta om dig själv så kanske jag kan hjälpa dig framåt.

Och kom ihåg: “If you get it – Share it!”

Idag på min dotters fest var hennes yngsta kusin med som är 5 månader nu. Så klart centrum av allas uppmärksamhet, småbarn har den förmågan. Det är så spännande att följa det första året i ett barns liv, det är ju där det händer grejor hela tiden. Och man kan ana vilken fantastisk kraft som finns i hjärnan, med sin inbyggda mekanik att bli självständig.

Vi började prata om det under eftermiddagen och någor vi alla började undra var: När slutade vi utnyttja den kraften? Och vaför kan vi fortfarande när vi (Människorna) råkar ut för svåra olyckor ta fram den igen för att återskaåa kunnande som tal, balans etc

Tänk om det är så att vi (eller vårt medvetande) blir lata/bekväma och tycker att vi redan kan allt vi behöver??

Jag för min del skulle bra gärna vilja veta mer om det här för att utveckla mig själv, vad tänker du??

Ja, just det… orken, kreativiteten…. den bara försvann helt plötsligt.

Funderar mycket just nu, försöker vränga ut och in på mig själv för att nå fram till vissa beslut som förut kändes lätta att ta, men nu helt plötsligt…… Ja, jag vet inte vad som hänt……

Nåväl, det kommer nog att klarna snart, det brukar göra det. Speciellt när jag släpper på ventilen eller öppnar kranen….

Oj, det här året har bara varit helt fantastiskt! Så mycket som har hänt och så många människor som jag har lärt känna både on och offline. Och så här på årets sista Söndag tar jag det väldigt lugnt och funderar lite på vad som hänt. Tänker på hur fantastiskt det är att vissa människor som jag inte kände vid den här tiden förra året, idag är mina bästa vänner. Och med den vetskapen också att den vänskapen kommer att vara länge.

Håller på med en retrospektiv post på min andra blogg om det här året, och det kommer en mindre post här också men förmodligen i början av 2010 då.

Nu gör jag mig redo och laddar batterierna för 2010, det är mycket som ska bli gjort då mina vänner. Ni är väl med???

Nu är det ett tag sen jag satte mig ner och författade nåt för bloggen här, och det finns en förklaring till det och det är inte idétorka mina vänner. Yttre omständigheter har gjort att jag tappade momentum under veckan och det har varit tungt att RE:boota, men nu känner jag att jag har tagit mig upp igen ur den djupa gropen. Jag gör så, kan inte, vill inte vara där helt enkelt.

Filosofen i mig har idag försökt att sammanfatta tankar och ord kring mina senaste 2,5 år. Det har gått från djupaste mörker och smärta till glädje, lycka och en känsla av ett större, mycket större sammanhang än jag någonsin trodde mig befinna mig i. Jag har en stark tro på människan men också på människans egen inre kraft att förändra både sig själv och sin omvärld. Vi är det vi gör oss till, naturligtvis formas vi av vårt ursprung som hem och skola. Vänner och arbetskamrater formar oss också, och därför kan vi inte helt styra allt själva. Men vi kan om vi vill nå vilka mål som helst, om inte med vilja så med hårt arbete. Och förändringen MÅSTE komma inifrån, från oss själva för att bli en hållbar process. Ingen kan påtvinga oss det, varken med hot eller med mutor.

Den förändring jag genomgått de senaste 2,5 år har varit omtumlande, fantastiska och rent ut sagt otrolig. Jag kommer i en längre post sammanfatta en del av det, jag inser att jag kan inte täcks in allt och att inse det är ett stort steg i sig. För en person som mig skulle det för 3 år sen varit helt omöjligt.

Men helt ärligt är den drivkraft jag har i mig, min kreativa sida med en hjärna som arbetar 24/7 som bär mig. Jag kan inte bara sitta och rulla tummarna utan jag måste ha saker som händer, om inte till det yttre så till det inre. Och det är mycket på gång både till det inre och det yttre.