Posts Tagged ‘Kärlek’
Idag skulle jag börjat publicera mina minnesbilder från min och tjejernas underbart fina resa till Malta och Sicilien, men det får anstå ett tag till då händelserna i Norge har tagit hårt på mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite kring det först. Jag har gråtit och jag känner en djupt smärta och sorg för alla som förlorat någon, för ungdomarna som sett sina vänner slaktas, som förlorat sina kära och inte fått ta farväl. Jag ber för er alla och hoppas att ni en dag återfår er glädje och er ro.
Terrorism
Jag har aldrig förstått mig på mekanismerna som styr varför man tar till extremt våld för att driva igen sina egna agendor, politiske och/eller religiösa. Varken i hemsituationen eller i ett mera globalt sammanhang. Kanske är det för att jag är är uppväxt i den miljö jag är och där man fick mycket kärlek under uppväxten, eller så kanske det är för att jag är just den jag är. Jag ser inte att man på något sätt någonsin kan rättfärdiga terrorism, varken som attack eller försvar.
Ondskan ibland oss
Ondskan finns hela tiden ibland oss och vi får ständigt nya påminnelser om den, som nu senast med en ensam galning i Norge som inte bara spränger en stor bomb i regeringskvarteren i Oslo utan även går till attack och dödar en stor mängd ungdomar på ett ungdomsläger. Ett politiskt dåd säger man då gärningsmannen är en högerextremist och målen (offren) är Socialdemokratiska. Jag tänker: Massmord, inget politiskt med det. Hur kan man vara så kall att man mejar ned en efter en, oskyldig och utan möjlighet till försvar. Nej jag kan inte förstå det, jag tror inte någon kan förstå det utom dom som själva är totalt utan empati. Kan inte förstå men bestämmer mig för att vända mina tankar i en annan riktning.
I kärlekens namn
Nu tar jag ett nytt tag och tänker om, tänker nytt. Hat föder hat och våld föder våld. Se bara på vad som hänt med USAs vedergällning av händelserna 9/11 (som det snart är 10 år sen!), där man fastnat i en våldspiral och där man inte ser något slut på våldet. Vad sa då George W Bush för snart 10 år sen?
We’re gonna hunt you down.
Här gör Norge och Jens Stoltenberg helt om och säger istället:
We will retaliate with democracy.
Ett i sanning starkt och kärleksfullt svar från en i min bok stor statsman, jag har alltid gillat Jens Stoltenberg för hans Världsengagemang och hans sätt att kommunicera med sin omvärld. I norden finns inget motstycke och jag tvivlar att vi kommer att få en liknande statsminister här i Sverige.
Man har både från polisiärt håll och från regeringshåll hållit en återhållsam profil och trots påtryckningar inte velat dra några förhastade slutsatser. Min vän Jeanette Fors-Andrée har bloggat om vad hon såg som krishanteringsexpert om Norges hantering av krisen.
Deeped har bloggat om det här med i en mycket bra bloggartikel Retaliet with love
Så låt oss slå tillbaka med kärlek och demokrati mot de onda krafterna oavsett från vilket håll dessa kommer, tillsammans kan vi besegra ondskan det är jag säker på!
I kärlekens namn!
One man come in the name of love
One man come and go
One come he to justify
One man to overthrow
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
One man caught on a barbed wire fence
One man he resist
One man washed on an empty beach.
One man betrayed with a kiss
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
(nobody like you…)
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love…(U2 Pride)
Fotnot: Läs gärna Prableen Kaurs starka ögonvittnesberättelse från Helvetet på Utöya
Min älskade Mamma Gunnel,i torsdags kväll fick du äntligen avsluta din svåra kamp och gå hem till Lasse (Pappa) som du saknat och längtat så efter. För oss dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ekar tystnaden och du saknas oss. För mig kommer det att bli oerhört tomt då vi kommit varandra mycket nära under dina sista år. Jag kommer att sakna våra dagliga samtal där vi ofta diskuterade dagsaktuella saker och avslutade med att: “ja, och det kan vi ju inte göra något åt även om vi skulle försöka” om olika orättvisor och andra otrevligheter.
Många var våra samtal när jag var hos dig och vi hade många fina stunder när vi satt där i köket hos dig i Hedesunda. Du fascinerades över mina kontakter på Internet och kunde sitta långa stunder när jag hängde på Twitter. Och jag kommer aldrig att glömma när du frågade (och pekade på) nån avatar på Twitter: “Har du träffat den där killen?” Jag svarade: “Ja, det har jag” och sen kom följdfrågan: “Är han trevlig?” Jo, svarade jag och du satt tyst en stund, som i förundran över att man kunde lära känna människor på det sättet.
Vi hade det inte alltid lätt i vår relation, du och jag Mamma men vi redde ut allt som låg som ett grått brus under förra året. Det var inte lätt men vi kom igenom det och fick en fördjupade relation efter det. Tänker på när jag var hos dig i julas och jag satt där i ditt sovrum och höll dig i handen och vi bara var tillsammans.
Du saknas oss älskade Mamma, oerhört….. men jag vet att du har det bra där du är nu, med din älskade Lasse. Jag skickar en bunt med varma leenden, kramar och massor med kärlek till er båda och tacksamhet för att ni är mina föräldrar!
Mamma Gunnel 1927-01-22 – 2011-03-03
Har funderat en hel del på det här och inser att vi tar inte den här frågan på riktigt allvar.
Avslut
För egen del har det varit en hel del av den varan genom åren, vänner som kommit och gått. Inte i vredesmod utan bara försvunnit p.g.a. ointresse att hålla kontakten vidare. Kärlekar som gjort detsamma, eller…. hur är det nu… gör vi verkligen avslut i våra relationer? Fundera lite på det under tiden jag filosoferar vidare….
Värst är det dock när andra avslutar och inte ger dig en chans att själv få finna ron till ett avslut, utan man sitter där som ett fån med en avsliten tråd i handen. Vis av egen erfarenhet på området kan jag ärligt säga att det är den svåraste typen av avslut, som inte är ett avslut då det hänger kvar som ett öppet sår eller kanske som en obesvarad fråga. Jag kallar det för Icke avslut!
Kanske behövs det i vissa lägen relations coacher för just avslut också, vad vet jag men för egen del skulle det kännas bra om jag kunde fått ges tillfälle till avslut vid några tillfällen under åren. Nu har jag kommit till ro med dessa icke avslut och gått vidare. Men jag är säker på att det bland er finns icke avslutade relationer.
Andra avslut
Andra avslut som jag gjort har t.ex. varit när jag slutade röka Juli 2000 eller slutade snusa December 2010. Att tänka på vad man borde ha gjort är inte konstruktivt, däremot att gilla läget och inse att avsluten som blev gjorde var mina egna beslut, inte påverkade av andra. Men påverkade av sånt jag sett i min närmiljö, vilket är en helt annan sak. Avsluten är gjorda mina vänner, och jag återvänder aldrig in i det igen. Just den här typen av beroenden kan var som att säga farväl till en gammal kär vän…..
Mitt avslut
på den här bloggposten är Charles Ives (1874-1954) “The unanswered question” från 1906, ett i mitt tycke excellent exempel på just vad min artikel här har handlat om. Plus att jag får dela med mig av den underbare Ives musik.
