Tag Archives: Känslor

Söndagsfilosofen del 1002 – Dom här tre läxorna jag tar med mig vidare i livet

Dom här tre läxorna jag tar med mig vidare i livet

Under det senaste året har det flutit mycket tankar genom mitt huvud, och inte alla tankar har varit helt goda. För som många visa redan kommit fram till är vi själva vår värsta fiende. Och jag intyga att så är det, för i den tankevärld som var min fanns inget ljus utan bara mörker till att börja med. Men sedan tog plannern inom mig vid, och började lägga upp en strategi för att åter mitt liv, mina sociala möjligheter och mitt interagerande med mina vänner.

Första läxan - Om du inte talar om vilken hjälp du behöver kommer du inte att få den.

Det här är så otroligt viktigt att förstå att utan att sätta press på din omvärld får du inte den hjälp du behöver. Men inte alla orkar, och om man inte orkar får man be någon att tala i din sak. Och du vågar be om hjälp, för dina äkta vänner finns alltid där för dig!

Andra läxan – Du blir inte lyckligare av att äta mer.

Man faller lätt för tröstätandet, som lätt blir till en ond cirkel, vanligt sunt förnuft kan vi använda här.  Och dessutom är vi ju sockerberoende/sockermissbrukare i det här landet, om man tittar på innehållsförteckningar på olika maträtter så förstår man varför det egentligen inte är så konstigt!, Och i synnerhet för mig som gammal nikotinmissbrukare (under en period både rökte jag och snusade) så är det lätt att falla tillbaka i beroendet. Därför har jag dragit ner på sockeranvändandet till ett minimum, kaffet på morgonen undantaget.

Tredje läxan – Du kan själv förändra dina tankemönster

Kanske du har låst in dig i dina egna tankar och känner dig mindre värd, eller kanske kämpar med det mesta i livet just nu. Dags att släppa taget om dom tankarna och ge dig ut på nya vatten, börja dagen med något som ger din hjärna näring. T.ex. som jag gör numera, en TEDTalk varje morgon. Eller läs en biografi, där har man alltid mycket att lära av andras med och motgångar. Vända tanken utåt, sök dig till det som är det svåra och fira ALLTID när du segrar över dina destruktiva tankar. Och försök att möta andra människor, lyssna på dom och ta till dig av deras tankar, för jag vet att det är i mötena som vi växer.

Avslutningsvis går mina tankar idag särskilt till min Pappa Lasse som skulle fyllt 85 år idag, han saknas mig ofta och mycket. Hans visdom och kunskap var en källa att ösa ur och ta vara på, och jag kommer alltid att minnas våra diskussioner i köket efter kvällstéet om livet, religion och politik. Dom diskussionerna bär jag vidare med mig och är tacksam för att jag hade en sån klok Pappa.

 

 
Licorize

Helgen som var…..

Helgen som var…. massa jobb

I helgen som var så var jag och min tre systrar i Mammas lägenhet och gick igenom allt som hon lämnat efter sig. Det var ett digert och känslomässigt arbete där känslorna åkte som pingpongbollar upp och ner. Samarbetet mellan oss syskon gick väldigt smidigt och vi var överens hela tiden. Den jobbigaste dagen var i Torsdags då vi åkte dit, jag hade gruvat mig så inför vad som komma skulle. Men som sagt, allt gick bra… ja till och med smidigare än jag hade väntat. Och som en bonus känns det som att jag fått tillbaka mina systrar igen.

Vädret så väl som hur vi kände oss avspeglar sig rätt bra i den här bilden som jag tog i Söndags morse innan vi åkte från Mammas hem.

 
Licorize

Kära Mamma – Du saknas oss

P5050018Min älskade Mamma Gunnel,i torsdags kväll fick du äntligen avsluta din svåra kamp och gå hem till Lasse (Pappa) som du saknat och längtat så efter. För oss dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ekar tystnaden och du saknas oss. För mig kommer det att bli oerhört tomt då vi kommit varandra mycket nära under dina sista år. Jag kommer att sakna våra dagliga samtal där vi ofta diskuterade dagsaktuella saker och avslutade med att: “ja, och det kan vi ju inte göra något åt även om vi skulle försöka” om olika orättvisor och andra otrevligheter.

Många var våra samtal när jag var hos dig och vi hade många fina stunder när vi satt där i köket hos dig i Hedesunda. Du fascinerades över mina kontakter på Internet och kunde sitta långa stunder när jag hängde på Twitter. Och jag kommer aldrig att glömma när du frågade (och pekade på) nån avatar på Twitter: “Har du träffat den där killen?” Jag svarade: “Ja, det har jag” och sen kom följdfrågan: “Är han trevlig?” Jo, svarade jag och du satt tyst en stund, som i förundran över att man kunde lära känna människor på det sättet.

Vi hade det inte alltid lätt i vår relation, du och jag Mamma men vi redde ut allt som låg som ett grått brus under förra året. Det var inte lätt men vi kom igenom det och fick en fördjupade relation efter det. Tänker på när jag var hos dig i julas och jag satt där i ditt sovrum och höll dig i handen och vi bara var tillsammans.

Du saknas oss älskade Mamma, oerhört….. men jag vet att du har det bra där du är nu, med din älskade Lasse. Jag skickar en bunt med varma leenden, kramar och massor med kärlek till er båda och tacksamhet för att ni är mina föräldrar!

Mamma Gunnel 1927-01-22 – 2011-03-03


 
Licorize

Söndagsfilosofen del 55 – Tankar om religion, tro och känslor

Det slår mig mer och mer ofta nu hur envist min tro pockar på mig och mitt känsloliv. Religionen har alltid varit viktig för mig, ingen tvekan om det men kanske inte alltid varit uppenbar för andra. Och som jag har berättat för många har hela trosfrågan varit skuldbelagd hos mig, så icke längre! I mina relationer med mina Muslimska vänner har min egen tro vuxit sig starkare än någonsin förr. Och vem kunde tro att ens kristna tro skulle få en boost av att umgås med Muslimer? Men faktum är, att den höga etik och moral som jag upplever hos mina Muslimska vänner är av betydligt högre kvalitet än hos många av mina sk kristna vänner.

Men däremot kan jag inte se mig själv som Muslim, det kristna arvet från mina föräldrar är alltför starkt för det. Däremot ‘flörtar’ jag ganska mycket med Buddismen vilkas helhets/holistiska tänk tilltalar mig mycket. Och jag ser ingen motsättning i det heller, tron jag har i mina vener är så oerhört stark och tydlig att den kan försätta berg. Och att erkänna att man ibland vacklar i sin tro är heller inget fel, det är bara ett tecken på styrkan i det man tror på.

Dessa dagar saknar jag oerhört möjligheten att diskutera dessa frågor med min älskade Pappa, men jag har långa diskussioner i mitt inre med honom, Jesus och Gud. Där jag ser dom sitta tillsammans brytandes bröd och drickandes vin (ja Pappa dricker nog vatten tror jag, nykterist som han var! ;) )

Samtidigt gör det mer och mer ont i mig när jag lyssnar på musik, musik som varit min älskarinna under så många år, till glädje, oro och näring för själen. Den saknaden och den sorgen är det som tynger mitt sinne mer än något annat just nu. Och jag tror att när jag hittar tillbaka till den delen av mig kommer jag återigen vara en hel människa, en hel Anders igen.

 
Licorize

Jag bloggar analogt!

Bild_cut

På resan från Skövde till Stockholm så sitter jag och tittar ut genom fönstret och ser det Svenska landskapet passera förbi. Och i takt med det sprakande och skiftande landskapet så börjar mina tankar göra sin egen resa. Bilder av människor jag mött genom livet, som på ett eller annat sätt påverkat mig, vissa har försvunnit men många har stannat för evigt. Kärlek…. Känslor… Möten som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.

Ser på den vackra fantastiska himlen som skiftar i regnbågens alla färger, sneglar på den vackra brunetten tvärs övergången och önskar att jag hade modet att börja prata med henne…. Undrar lite över var det tagit vägen, modet alltså? Och när ska jag hitta tillbaka till den obesvärade och fria Anders?

Många frågor och tyvärr alldeles för få svar står att finna… Men jag är säker på en sak, den dag jag vågar ta modet till mig har jag vunnit en stor seger oavsett svar.

Tänker på vad min Pappa brukade säga om att skriva för hand, att då: Går tanken från hjärtat via hjärnan till handen vidare via pennan till papperet och att därför blir det ärligare och närmare ditt hjärta. Själv har jag en hemsk handstil plottrig och svårläst, det är knappt jag själv kan läsa den men ibland glimmar det till och jag får en helt annan tydlighet och skärpa. Inte i sättet pennan rör sig över papperet utan i det sätt den släpper tankarna från sig.

Sneglar lite försiktigt på den vackra brunetten igen, men modet finns fortfarande inte.. säger till mig själv: Snart Anders finns modet där…….

x2000 Skövde-Hallsberg-Södertälje den 1/6-2010

 
Licorize