Posts Tagged ‘Känslor’
Helgen som var…. massa jobb
I helgen som var så var jag och min tre systrar i Mammas lägenhet och gick igenom allt som hon lämnat efter sig. Det var ett digert och känslomässigt arbete där känslorna åkte som pingpongbollar upp och ner. Samarbetet mellan oss syskon gick väldigt smidigt och vi var överens hela tiden. Den jobbigaste dagen var i Torsdags då vi åkte dit, jag hade gruvat mig så inför vad som komma skulle. Men som sagt, allt gick bra… ja till och med smidigare än jag hade väntat. Och som en bonus känns det som att jag fått tillbaka mina systrar igen.
Vädret så väl som hur vi kände oss avspeglar sig rätt bra i den här bilden som jag tog i Söndags morse innan vi åkte från Mammas hem.
Min älskade Mamma Gunnel,i torsdags kväll fick du äntligen avsluta din svåra kamp och gå hem till Lasse (Pappa) som du saknat och längtat så efter. För oss dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ekar tystnaden och du saknas oss. För mig kommer det att bli oerhört tomt då vi kommit varandra mycket nära under dina sista år. Jag kommer att sakna våra dagliga samtal där vi ofta diskuterade dagsaktuella saker och avslutade med att: “ja, och det kan vi ju inte göra något åt även om vi skulle försöka” om olika orättvisor och andra otrevligheter.
Många var våra samtal när jag var hos dig och vi hade många fina stunder när vi satt där i köket hos dig i Hedesunda. Du fascinerades över mina kontakter på Internet och kunde sitta långa stunder när jag hängde på Twitter. Och jag kommer aldrig att glömma när du frågade (och pekade på) nån avatar på Twitter: “Har du träffat den där killen?” Jag svarade: “Ja, det har jag” och sen kom följdfrågan: “Är han trevlig?” Jo, svarade jag och du satt tyst en stund, som i förundran över att man kunde lära känna människor på det sättet.
Vi hade det inte alltid lätt i vår relation, du och jag Mamma men vi redde ut allt som låg som ett grått brus under förra året. Det var inte lätt men vi kom igenom det och fick en fördjupade relation efter det. Tänker på när jag var hos dig i julas och jag satt där i ditt sovrum och höll dig i handen och vi bara var tillsammans.
Du saknas oss älskade Mamma, oerhört….. men jag vet att du har det bra där du är nu, med din älskade Lasse. Jag skickar en bunt med varma leenden, kramar och massor med kärlek till er båda och tacksamhet för att ni är mina föräldrar!
Mamma Gunnel 1927-01-22 – 2011-03-03
Det slår mig mer och mer ofta nu hur envist min tro pockar på mig och mitt känsloliv. Religionen har alltid varit viktig för mig, ingen tvekan om det men kanske inte alltid varit uppenbar för andra. Och som jag har berättat för många har hela trosfrågan varit skuldbelagd hos mig, så icke längre! I mina relationer med mina Muslimska vänner har min egen tro vuxit sig starkare än någonsin förr. Och vem kunde tro att ens kristna tro skulle få en boost av att umgås med Muslimer? Men faktum är, att den höga etik och moral som jag upplever hos mina Muslimska vänner är av betydligt högre kvalitet än hos många av mina sk kristna vänner.
Men däremot kan jag inte se mig själv som Muslim, det kristna arvet från mina föräldrar är alltför starkt för det. Däremot ‘flörtar’ jag ganska mycket med Buddismen vilkas helhets/holistiska tänk tilltalar mig mycket. Och jag ser ingen motsättning i det heller, tron jag har i mina vener är så oerhört stark och tydlig att den kan försätta berg. Och att erkänna att man ibland vacklar i sin tro är heller inget fel, det är bara ett tecken på styrkan i det man tror på.
Dessa dagar saknar jag oerhört möjligheten att diskutera dessa frågor med min älskade Pappa, men jag har långa diskussioner i mitt inre med honom, Jesus och Gud. Där jag ser dom sitta tillsammans brytandes bröd och drickandes vin (ja Pappa dricker nog vatten tror jag, nykterist som han var! 
)
Samtidigt gör det mer och mer ont i mig när jag lyssnar på musik, musik som varit min älskarinna under så många år, till glädje, oro och näring för själen. Den saknaden och den sorgen är det som tynger mitt sinne mer än något annat just nu. Och jag tror att när jag hittar tillbaka till den delen av mig kommer jag återigen vara en hel människa, en hel Anders igen.
