Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘Glädje’

Som jag tidigare nämnt här i bloggen så är jag prästbarn, något jag är oerhört stolt över och som har haft, och fortfarande har en stor påverkan på mitt liv. Min pappa och hans fantastiska arbete som Präst, men kanske i ännu högre grad som humanist och medmänniska, för att inte tala om hans supersociala begåvning som jag är säker att jag har ärvt från honom är något som jag håller högt och bär med mig genom livet. På hans nattduksbord låg två böcker vid hans bortgång, den ena var Svenska kyrkans bönbok, den andra var en bok Pappa fått av mig och det var Lycka av Hans Helighet Dalai Lama. Den senare har betytt mycket för mig genom åren, och jag hade den med mig i min väska när jag började arbeta I Stockholm.Om ni inte har läst den så tycker jag absolut att ni ska göra det!

Men, det har inte alltid varit självklart för mig att säga mig vara troende, ni anar inte hur många gånger jag har försökt att hålla mig borta från tron, som dom som anser sig vara för mer i kristna sammanhang brukar säga: ‘på avvägar’. Men som min pappa sa, utan tvivel ingen sann tro. Och det har gått fram och tillbaka under alla år, och jag lär nog fortsätta att ha mina tvivel livet ut. Men det som aldrig försvinner är min ‘barnatro’ den som jag mer eller mindre fått via modersmjölken, som alltid kommer att finnas där då den är djupt rotade i mig.

Jag ser mig själv som ‘troende’ och som ‘kristen’ men det är bara yttre benämningar på något djupare som finns inom oss. För mig handlar min tro lika mycket om en andlighet som en oerhörd tro på livet och på mänskligheten. Jag umgås hellre med människor från andra trosriktningar än min egen, då jag har upplevt så mycket falskhet från mina med kristna. Och tyvärr är jag nog inte ensam om den upplevelsen. utan att man genom sitt avvisande beteende låser många ute. Man ‘sidokvalificerar’ hellre än tillåter det unika, och för mig är det något alldeles oerhört fel att bete sig på det sättet. Jag konstaterar bara att man inte har förstått essensen i den Kristna tron.

Allt det här gör att jag inte har hittat något ‘hem’ någonstans i någon församling eller kyrka, men jag njuter när jag besöker en gudstjänst och hoppas en dag hitta ett ‘hem’ någonstans.

Hela det här inlägget utlöstes av den här underbara sången som påverkade mig djupt i hjärtat, ja så till den grad att tårarna rinner på mina kinder, inte av sorg utan av en enorm glädje över livet och kärleken till detsamma! Och jag är definitivt inte lätt påverkad av Kristna sånger från vår tid, jag är nog lite traditionell där. Lyssna på den och låt er beröras!

Snö, Snö och ändå mera snööö…..

I mitt stora online nätverk så händer det saker, både positiva och negativa precis som i livet i stort. Och man gläds med, och sörjer med sina vänner på samma sätt även om man kanske inte träffats sas In Real Life. Smärtan och glädjen är likadan och man berörs och upprörs på samma sätt.

Nu på morgonen fick jag reda på att den kvinna som mördades den 30 december var en syster till en av mina nyare vänner, och det känns tungt att veta det. Jag blev ledsen när jag hörde om dådet redan då, men nu är jag än mera berörd och upprörd. Ondskan slår till helt vettlöst och utan föraning, och lämnar öppna sår efter sig. Jag hoppas att man i all sorg kan finna tröst i all vänskap och kärlek man får från vänner och bekanta. Jag såg också att man hade startat en facebook grupp till minne av kvinnan., och det är ju så vi gör idag. Virtuella minnesplatser där man uttrycka sin sorg och smärta.

Jag skickar mina kondoleanser till hennes familj och ber för hennes själ.

På min födelsedag den 23 November fick vi i Twitter kommunityn reda på att en av våra vänner, Tea Anderstig, hade omkommit i en trafikolycka tillsammans med sin dotter Tilde. Och då reagerade vi som en man mer eller mindre, det var verkligen härligt att se hur vi bryr och tar hand om varandra.

Det är inte längre en namnlös sorg, vi kan ge uttryck för den och stödja varandra när vi möter den. Trots allt så handlar det ändå bara om möten mellan människor och vår interaktion med varandra. Online eller IRL spelar ingen roll vi agerar och interagerar på samma sätt.

Den här posten handlar om sorgen, men också om glädjen att befinna sig i ett större sammanhang och glädjen i att kunna dela både stort och litet, sorgligt och glädjande. Och jag är så oerhört glad att få vara en del av det.

I går var en glad dag för mig med alla Gratulationer och till alla er som grattade mig vill jag bara säga ett STORT TACK!!!

Min Insamling på Facebook blev i slutänden 130 dollar och det är ett klart godkänt resultat. Jag hade hoppats på 200 dollar men jag är glad över allt som gick till den.

Twitter sorg

Vi var många som chockades av nyheten Tea Anderstig och hennes dotter avlidit i en trafikolycka på Söndagen, @just_tea var en vänlig själ. Alltid positiv och glad. En frisk fläkt från norr som vi alla, hennes vänner på Twitter och överallt annars där Tea satt ett avtryck fick ta del av. Vi ber för hennes son som skadades svårt i samma olycka och hoppas att han klarar sig.

Döden är overklig och samtidigt en del av livet, men när något sånt här händer känner man bara hur onödigt den är. Svårt att förstå och ta till sig. Jag skickar min kondoleanser till Teas anhöriga och ber för dom i deras sorg.

Vila i frid Tea och Tilde, ni fattas oss!

Läs också vad Jonas skriver,  John, Mymlan och Sjumilakliv

I dag är det farsdag, och för min del och många för mig är det en dag när vi minns vår käre far.  För min del är det trist att Pappa inte kommer att vara med och fira mig när jag går in på andra halvan av mitt decenium. Men det är så livet är, vi föds, lever och dör och förhoppningsvis lämnar vi positiva tankar, saker vi utträttat efter oss. Jag kommer alltid att bära med mig Pappas visdomsord, hans oerhörda social talang (som jag iaf till viss del fått i arv) och hans fantastiska förmåga att snabbt läsa sig in på ett nytt ämne och därefter diskutera det med stor intensitet och kunnighet.

Bilden visar mig och Pappa i början av 1961, och den togs för ett reportage i Örnsköldsviks Allehanda. Jag älskar den här bilden på Pappa och mig. Går nåstan att ta på känslan här eller hur?

Så Grattis på Farsdag Pappa Lasse!