Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘Framtid’

Idag ska jag prata om hur det är att vara Arbetslös, 50-plussare och sidokvalificerad. Sidokvalificerad är en benämning som Anders Abrahamsson och jag kom fram till i en konvo förra året, då när vi båda söker jobb antigen är över eller underkvalificerad. Så från den synpunkten är sidokvalificerad ett bättre sätt att se på sig själv. Dessutom är det faktum man varit arbetslös längre än ett år en negativ faktor som de flesta arbetsgivare trots den givna arbetsmarknadssituation drar öronen åt sig för.

Sidokvalificerad

Ni som läser det här och känner igen er är säkert en person med mångfacetterad bakgrund, du har förmodligen ett längre yrkesliv bakom dig med flera anställningar, kanske till och med inom olika yrken och yrkessektorer. För egen del har jag i min yrkesbakgrund allt från att ha varit fårfarmare, via vaktmästare till servicetekniker via musiklärare servicetekniker till teknisk konsult, denna min mix med humaniora och teknik har alltid varit en problembild vid anställningsintervjuer. Min tes är att det finns ett misstänkliggörande av en person som har en kulturell eller konstinriktning. Där jag istället ser min varierande bakgrund som en styrka då jag kan se problemställningar ur två perspektiv, dels det tekniska och dels det mänskliga. Jag har vid ett flertal tillfället i min karriär använt mig av det när problem uppstått och genom att göra en bredare analys än en rent tekniskt kommit fram till en smartare, billigare och snabbare lösning. Så kära framtida arbetsgivare, tänk om och öppna ögonen!

Arbetslös

Jag har redan tidigare i blogginlägg pratat om hur det är att vara arbetslös (och numera arbetslös 50-plussare) och även om jag tacka min lyckliga stjärna att jag hade den förståelsen att min gamla sektor (teknikindustrin) inte längre var intresserad av mig, jag hade blivit ‘för gammal för att lära mig något’ citat flera rekryterare på Manpower!) där man anser att gränsen för nytt lärande är vid 40 år. Okay, så om man vid 40 år har slutat att kunna ta in ny kunskap, man är färdig med utbildning vid låt oss säga 25 år. Det innebär att vi har 15 år på oss att arbeta, och sen då?

Jag orkar inte bry mig längre, det här landet ha en svår åldersfixering och som jag ser det är det ett arv från ‘jätteproppen orvar’ dvs 40-talisterna som förmodligen fortfarande tror att dom är 25 år…..
Jag är medveten att jag generaliserar, men faktum kvarstår dock.

Men nu då?

Själv jobbar jag oförtrutet vidare med min nya inriktning, för let’s face it när arbetsmarknaden inte vill ha en måste man ta ansvar för att självskapa sig möjligheter för att få inkomst. Det är inte gjort i ett nafs, det tar tid och man måste ha styrkan att driva sig själv, använda sin kreativitet och schemalägga sin vardag som att man hade en arbetsplats att gå till. Fast rutiner, ett ständigt brainstormande och lösningstänkande, allt tänjer ditt intellekt och driver dig framåt. Jag sätter upp delmål, och har ToDo listor för att jag ska ha kontroll över var mina olike idéer och projekt har för status. Där jag använder Evernote som mitt verktyg då jag kan nå mina listor och andra anteckningar från var jag än befinner mig. Vad mitt nästa steg blir? I första hand att övervintra sommaren, det ser inte allför ljust ut men jag kommer att klara det, jag är en övervintrare!

Så var det dags igen att se över planeringen framåt, där min kalender just nu ekar väldigt tom förutom en massa födelsedagar, och dessutom jämna såna. En som fyller 50, en 60 och en 30. Alla under Juli månad, dessutom på olika ställen i landet. Får fundera ut nåt smart sätt att ta mig runt till låg kostnad…..

Ekonomin är hela tiden en stressfaktor, men än så länge så flyter mitt skepp på ytan och det är enbart genom att jag varit proaktiv och hela tiden tagit kontakt med mina kreditorer i tid. Allt handlar om det och genom att jag gjort det så håller jag nästippen ovanför ytan. Men jag ser en ljusning komma, inte nu men längre fram.

Veckan som gått

Sammanfattningsvis: Jag har tagit det lite lugnt och laddat om batterierna.

Måndag hade jag ett möte med mina vänner Lovelab där vi gick vidare med onlinestrategier och utvecklade tänket kring deras blogg.

Tisdag, Tweetmetup i Uppsala, där vi kör igång Social Media Club Uppsala vid nästa lunch om ett par veckor. Sen minitweetup med Ingela från Umeå, och på kvällen Concerts For Change

Onsdag Frukost med Katarina Widoff, Komfab som jag har börjat coacha inom Sociala webben. Vi ska också börja samarbeta en del framöver. Katarina bloggade senare under dagen på Driva-eget.se om vårt möte. Sen åkte jag till Vascaia kontoret för att ha två möten under dagen.

Torsdag-Fredag samlade jag krafter och gjorde lite Brainstorming för att se vad som poppade upp, kreativitet är inget som kommer till en plötsligt, det är också hårt arbete som måste göras regelbundet för att hjärnan ska få sin föda.

Sinnesrobönen

Den senaste tiden har Sinnesrobönen blivit alltmer viktig för mig, och jag tror att alla kan ha nytta av att ta till sig orden i den oavsett religiös övertygelse så därför avslutar jag dagens Söndagsfilosof med den:

Sinnesrobönen- Svenska

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

… att förstå sa hon. Jag svarade att det ÄR inte svårt, men man kanske måste lägga lite tid på det innan man kan få det att fungera. Och tålamod det är nåt som jag känner både jag själv och andra saknar mer och mer. Liksom att tiden är för kort att hinna, och visst…. Vi har inte hela livet alltid…. Tyvärr.

Mitt liv har varit fullt av toppar och vråldjupa dalar, som så många andras antar jag. Kan ju inte veta hur andra har det….. Men jag lever hela tiden för framtiden och ett bättre liv, inte bara för mig själv utan för alla mina vänner, även dom jag inte lärt känna ännu.

Nu börjar det ljusna lite för mig även om det inte har landat ännu, men jag är PÅ VÄG!

Just nu sitter jag på IlCaffé med alltid lika trevlige Johan Lange vid min sida, och här på ‘Geeksens’ favorit café kan man inte annat än får nya impulser och ideér. Det sitter liksom i väggarna här.

Hur kan man förändra beteenden? Det är dagens fråga och jag tror att det är något vi all har mött på ett eller annat sätt genom livet. Vare sig det gäller någon vi älskar och bryr oss om, eller någon vi verkligen vill ‘omvända’ och ge något som kan skapa positiv kraft hos den. Eller kanske hos oss själva, för ska sanningen fram vi behöver alla skakas om lite då och då,eller hur?

Just nu skakar marken under mina fötter, som en smärre jordbävning och det är något jag hade kunnat undvika om jag hade varit lite försiktigare tidigare i livet. Men, det är återigen en utmaning att ta sig igenom, och eftersom jag ser lösningar överallt kommer det här inte att knäcka mig heller. Jag har haft mycket tuffare prövningar i livet än denna!

OCH den resan som jag just nu går igenom har definitivt förändrat mig och mitt beteende i grunden, var så säkra! Förutom det har det gett mig en otrolig självinsikt och det är stärkande för själen det med.

Resan fortsätter och jag med den och jag är lika nyfiken, nej förresten hungrig på livet, ja till och med mera hungrig än jag någonsin varit. Tyvärr lever vi i ett land där man i många sammanhang räknas ut när man passerat 40 år (man undrar när man åter ska införa ättestupan…) och det förenklar inte direkt, man jag hejdas inte av det. Med kreativitet, energi och engagemang kan jag och alla andra skapa en ny platform att skjuta fart från. Och skulle du som läser det här vara nyfiken att få mer information om hur, skicka mig ett mail och berätta om dig själv så kanske jag kan hjälpa dig framåt.

Och kom ihåg: “If you get it – Share it!”

Det är inte utan att man börjar bli förvånad över hur snabbt tiden går, vips är det redan Midsommar och frågorna börjar ta fart. Var tog första halvan av året vägen? Hur kan det redan vara Midsommar? Varför känns det som att tiden bara rusar allt snabbare?

I ett försök att få svar på npgra av mina frågor vända jag mig till min Mamma, och hon sa bara följande till mig: “Ja du Anders, vänta tills du blir 82 år då går det snabbt ska du tro!”
Så, slutledningen av detta är: Tiden går uppenbarligen snabbare med åren och det finns inget vi kan göra för att bromsa detta förlopp.