Posts Tagged ‘Ansvar’
Veckan som gått
När jag ser tillbaka¨på den här veckan så är det några saker jag bara måste ta upp, och det har att göra med attityder eller kanske hellre hur vi alla reagerar på skeenden som när dom kommer upp till ytan blir rejält granskade och publika. Jag tänker förståss på vad som hänt i Bjästa och hur bygden/samhället/skolan kunde förnedra flickan hennes rätt till hjälp. Jag har själv gått i nämnda skola och det fanns redan då (på slutet av 70-talet) en hel del som jag senare i livet ifrågasatt. Bygderna runtomkring präglas av frikyrklighet och det inskränkta tankesätt som fanns där skrämde t.o.m. min Pappa. Det ifrågasattes om det var lämpligt att jag som prästson spelade till dans, men min far var stark och gav svar på tal (som jag tidigare bloggat om här)
Inskränkthet och oförståelse är inte särskilt unikt för Bjästa tyvärr, det finns överallt och vi som ha öppna ögon och nyfikenhet kommer aldrig att kunna förstå det. Jag ber för att den drabbade flickan får all tänkbar hjälp på sin nya ort och att hon inte stigmatiserats alltför djupt av de föregångna händelserna. Nu måste läkningsprocessen få ta sin början i Bjästa med omnejd, och den kommer att ta tid det är jag övertygad om.
Faran med Internet Föräldrar som inte tar sitt ansvar
Som ett brev på posten genom ovanstående händelse (som tyvärr inte är unik) ifrågasätts återigen ‘Internet’ och i det här fallet Facebook Och återigen måste vi som har tagit vårt föräldraansvar säga att det är inte mediet det är fel på, det är sättet att använda det. OCH att föräldrarna tar allt mindre del av sina barn/tonåringars liv. Jag kan inte förstå att man kan lägga allt ansvar på skola och samhälle som förälder, man måste ta sitt ansvar och i möjligaste mån finnas på de scener där våra barn finns!
Visst finns det faror med Internet/Social Medier det förnekar jag inte, men det är inte olikt livet där det finns faror och vi kan inte helt skydda oss och ha total kontroll.
Hälsa och värme i de social medierna
Gårdagens händelser aktualiserade hälsa som ämne för oss alla som var närvarande vid lunchen på ett mycket påtagligt sätt, vilket ledde till en både intressant och fördjupad diskussion kring ämnet. För egen del har jag givit mig själv i ‘läxa’ att skaffa riktiga joggingskor och börja jogga. (Vilket är något av det värsta jag vet, men jag gillar att utmana mig själv, dessutom fick jag efter min skoltid i Bjästa en extrem motvilja till att röra mig….Usel gymnastiklärare…..). Nästa månads lön har i budgeten avsatt pengar till såna skor.
Vi fick också ta del av en berättelse om värmen i de Sociala medierna från en av deltagarna vid lunchen. Och det är nåt som vi kommer att se mera av det lovar jag er, för mer kännande och tänkande människor får ni leta efter- Och det är där man vill vara, att där dom människorna man vill umgås med och dela sitt liv med.
Tacksamhet är en bortglömd egenskap, tycker vi ska aktualisera den!
Så har det hänt igen, det som inte fick hända. En galen, förmodligen mentalt sjuk kille i Finland har skjutit ihjäl 10 av sina kamrater på en skola. Och det värsta av allt i det här fallet är att killen var intagen på förhör dagen innan hos polisen och man valde att inte göra en psykologisk utvärdering utan man bara släppte honom och dessutom fick han behålla vapnet???
Usch, känner en sån uppgivenhet att det aldrig kan ta slut, våldet som föder våld som sprider sig som en löpeld. Jag hoppas bara inte att det nästa gång är i Sverige någonstans. För jag ser det som att skolorna är definitivt ett fredat område, där varken mobbning, våld eller andra hemska saker ska kunna förekomma. Och jag tycker att om en sådan gärningsman överlever (dvs inte tar sitt liv) så ska straffet bli livstid utan möjlighet till frisläppande. Det spelar ingen roll om personen är mentalt sjuk, han/hon ska aldrig nånsin få vistas fritt igen.
Våld föder våld och destruktiva personer får näring av sådan här händelser det är något man vet. Se bara på massakern på Columbine High, och vad som hände därefter. Vi föräldrar har en otroligt viktig roll här, vi måste bli duktigare på att ”läsa” våra barn, hur dom mår och vad dom har för tankar. Det finns ju bevisligen varningssignaler i nästan alla skolskjutningar, men man har inte tagit tecknen på allvar.
Samhället måste också naturligtvis ta sitt ansvar, resurser behövs för att ta hand om och att hjälpa människor innan dom går över gränsen. För när man gått över gränsen är det redan försent. Jag tänker mycket på Psyk vården och att den hjälp som finns inte räcker till. I vår pressade tid med mer och mer krav får både oss själv och myndigheter behövs möjligheten att få hjälp när man behöver det. Har själv erfarenhet av problematiken, och kan inte förstå att när man behöver hjälp ska man behöva vänta ½-1 år för att få hjälp?
Skärpning!!
