Egentligen var min tanke att det här kapitlet av Söndagsfilosofen skulle handla om något helt annat, men så läste jag denna brillianta artikel på min vän Johan Langes blogg och då kände jag att jag bara var tvungen att få berätta varför Twitter betyder så mycket för mig och varför jag älskar att vara en del av den fantastiska gemenskapen där.
Som de flesta klev jag in i Twitter (började egentligen med en annan tjänst, Jaiku) utan att ha en aning om vad jag skulle förvänta mig. Så min början blev som de mångas, trevande och lite lätt tafflig. Men en dag förändrades allt, någon svarade på en av mina tweet’s. Det var ett av många omtumlande ögonblick som skulle upprepas under de kommande åren, och som fortfarande gör det till en glädje att varje dag vara en del i det ‘eviga samtalet’.
Mina topp sju för att älska Twitter
- Den fantastiska möjligheten att få kontakt med kreativa och öppna människor – människor som delar med sig av sitt stora kunnande och som man gärna delar med sig av sitt till.
- Här är folk hjälpsamma, ställer upp på ett sätt man inte tror finns idag!
- Nyhetsflödet – Här är nyheterna alltid aktuella, och man får rapport från platserna där det händer med bilder och i bland korta videos. Mycket snabbare än vanliga nyheter.
- En dörröppnare utan dess like, här får man direkt kontakt med i princip alla som finns på Twitter (om dom har förstått värdet av konversation det vill säga!)
- Kreativitet – möjlighet till ‘Crowd sourcing’ av en idé man har och vidare utveckla den till något som är/blir färdigt.
- Du behöver ingen introduktion, allt handlar om att du är den du är.
- Man får vänner för livet – såna vänner man kan lita på när livet går i motlut.
Men den största av dom alla är ändå den fantastisk möjligheten att lära känna nya spännande och kreativa människor, och att få ta del av deras liv och händelser i deras liv, glädjas med dem när något roligt hänt och sörja med dem när något sorgligt inträffat.