Mina tankar, mina ord på väg

Posts Tagged ‘A-kassa’

Helt klart är det som dominerat i veckan Ship to Gaza och det har jag redan gett mina synpunkter på i ett tidigare inlägg här på bloggen, men jag tror säkert det kommer att bli anledning att återvända till frågan i någon form längre fram.

Tisdag – Grundkurs för Centerpartiet

I tisdags var jag iväg och hade ytterligare en kurs för Centerpartiet, denna gång i Falköping. Det var ett trevligt gäng där och denna gång handlade det om grunderna i hur att använda Centernätet. Oj, vad jag gillar att lära ut, jag skulle förmodligen ha satsat på en karriär som lärare istället. Men nu är man får gammal för att få studiestöd (läs lån) för att studera till det så jag lägger det på hyllan och hoppas på fler möjligheter att lära ut som frilans istället.

Bilden är från min hemresa, försökte fånga de vackra färgerna på himmelen.

Onsdag – Intervju och Concerts for Change

Jo, det är sant! Jag har varit på en ‘vanlig’ jobbintervju nu. Ett teknikföretag i Kista hade genom arbetsförmedlingen tagit ut mitt CV och jag blev kallade tillsammans med ett antal andra kandidater till tjänst som Provningsingenjör, jag har ju tidigare jobbat med kalibrering av mätinstrument och kvalitetskontroller av diverse produkter så det är ett jobb som passar mig. Kändes bra på intervjun, men som jag sa till mina vänner det säger egentligen ingenting vad jag känner, det är vad min potentiella arbetsgivare tänker/tycker/känner som betyder nåt. Och ja, jag kommer att ta jobbet om jag får det. Sociala medier kommer jag ändå att fortsätta med.

På kvällen sen hade vi planeringsmöte för ett kommande mer privat event som vi i Concerts for Change planerar. Och som vanligt hade vi riktigt roligt tillsammans när vi planerade.

Torsdag – en fylld dag

Började dagen med att träffa min vän Kinna Jonsson som bl.a. är matbloggare. Kinna och jag lärde känna varandra på Webcampen SSWC förra året och har stött på varandra av och till ‘in the flow’ sen dess. Nu satte vi oss ner och pratade jobb, arbetslöshet, matlagning (en av mina passioner, vilket ledde till att Kinna bloggade upp ett av mina tips på sin matblogg!) och framförallt A-kassa. Vad det hela ledde fram till är att vi ska träffas igen på Måndag och diskutera hur vi ska kunna samarbeta.

Superbrands Insights

På eftermiddagen var jag sen på Superbrands Insights seminarium om Framgångsrika varumärken utomlands, vilket jag har bloggat om här, det blev en fin avrundning på torsdagen. Jag hoppas jag får fler tillfällen att delta i deras evenemang. Jag återkommer med gästblogginlägg på Superbrands Varumärkes blogg längre fram, när vet jag inte men skulle tro i Augusti.

Slutord

En alldeles vanligt ovanlig vecka går mot sitt slut, nu ser jag med spänning fram emot vad nästa vecka kan innebära och föra med sig. Eftersom den är i princip öppen kan vad som helst hända, och det gör verkligen livet värt att leva!

Har idag varit och gjort min tredje handlingsplan, och denna gång fick jag beskedet att nästa gång jag ska göra handlingsplan är om, hör och häpna 6 månader. Skälet är ett AF inte har resurser (Vi hört det förut eller hur?) och man måste minska ned köandet. Jag har inget i mot det, men samtidigt kan jag bara fundera över själva funktionen som AF har, för egen del tycker jag att man har reducerat AF till en kontroll organisation för A-kassorna i stället för att vara ett stöd för dom arbetslösa.

Jag är väldigt glad att jag har egen energi att ta tag i mitt liv, även om det är en tung tid att vara arbetslös i. Man kunde önska att det fanns motsvarande krav på arbetsgivarna som det finns på oss arbetslösa. Man kan inte bar klämma och klämma åt dom arbetslösa längre. Man måste anpassa A-kassorna och Arbetsförmedlingen för den nya tid som vi går in i nu. Vad jag ser och vad jag menar är att vi inte längre (förmodar jag) ha ‘tills vidare anställningar’ på det traditionella sätt vi haft det hitintills. Jag tror att en typisk anställning kan se ut så här: 3 månader projekt anställning, sen arbetslös 4 månader, sen anställning 6 månader osv. Jag tycker att politikerna måste börja ta sitt ansvar och se verkligheten i vitögat, och börja med att ta bort regeln som kallas för 75 dagars regeln och ge människor en rimlig chans att visa att dom verkligen vill arbeta. För det är bara det vi vill vi som är utan jobb, jobba helt enkelt. Och jag tror att om man skulle göra en utredning skulle man enbart se positiva effekter av att uppdatera regelverket. För något som staten förstår är inkomster på skattesidan eller hur?

Så låt oss hoppas att det finns någon form av vett kvar hos politikerna, och att dom framför allt lär sig lyssna på oss som finns ute i verkligheten!

Kära dagbok…. Näää det var visst fel. Bloggen är det Anders, bloggen!

Så möter jag en ny vecka igen och nu går jag in i andra andningen av min ersättning från A-kassan. Ni vet vad det innebär  va? Man får ÄNDÅ mindre ersättning! Som våra kära ‘folkvalda’ har bestämt så ska man gå under ekonomiskt också när man är utan jobb, inte nog med att man känner ett utanförskap, nä trampa ner den som redan ligger ner bara! Inte för att vill göra mig märkvärdig på nåt sätt, men oj vad det hade varit roligt att få NÅGRA kommentarer på mitt tidigare inlägg här ifrån NÅGON politiker.

Tycker inte om att gnälla, ni vet mina åsikter och som sagt: Det blir ett intressant val nästa år!

Snus avvänjningen går in på sin andra vecka, dag 8 idag, och jag jobbar vidare med den. Känner mig stärkt även om jag inte helt slutat än men nu måste jag tala om för mig själv (motivera!) varför jag behöver ta en pris. När jag slutade röka för 9,5 år sen gjorde jag på samma sätt, och det fungerade alldeles utmärkt.

Har några tunga möten den här veckan, men det är sånt jag måste göra så det är bara att ta tag i dom. Önska mig lycka till!

Tänk vad det är skönt med vänner, vänner som bryr sig och tycker om dig och bara vill dig väl. Och jag har de mest otroliga vänner som finns där och peppar mig när jag känner mig ner eller bara ur slag. Jag känner mig både ödmjuk och lycklig över att få sån vänskap som jag får från mina vänner, båda Analoga och idag ännu mer av mina digitala vänner, vilka många nu också är mina vänner även analogt.

Jag skrev tidigare här om min frustration över att A-kassan inte fungerar som den ska och vilken ångest det skapar, så till den milda grad att jag har känt mig smått handlingsförlamad. MEN som tur är har mina vänner kommit till min räddning, inte ekonomiskt men moraliskt. En vän sa till mig så här: Låt inte systemet slå ner dig, vinn över det i stället!
Och jag kan säga att det uttalandet/kommentaren fick mig att tänka till, helt klart är det så att samhället är ute efter att bryta ner dig, inte att hjälpa dig. Jag menar så här, om man är en kreativ person (som jag är) som kommer till AF och skriver in sig och säger: Jag har en idé hur jag ska få sysselsättning. Visst borde det vara så att man lyssnar då och kanske hjälper personen att finna experthjälp som kan undersöka om din idé är så bra att man kan leva på en?

Nej, svaret man får är att man för att överhuvudtaget komma ifråga för starta eget bidrag MÅSTE men ha varit arbetsökande i minst 6(sex) månader! Sex månader är en relativt lång tid, och man ska ju smida när järnet är varmt, inte när det kallnat eller hur?

Jag kommer aldrig, aldrig nånsin att förstå mig på den här “klumpa ihop alla” mentaliteten, där man i princip förutsätter att man är en mindre värd/förstående person bara för att man söker jobb pga man blivit av med jobbet. Jag kan säga att jag kände mig mer eller mindre idiotförklarad, och det gjorde mig mycket ont. Men det är kanske den normala gången, att bryta ner folk så att dom fogar sig in i systemet istället för att utnyttja all kreativitet till att få folk ut i arbete och därigenom öka både skatter och välmående. Okej, jag bara spekulerar här men håll med om att jag iaf till viss del har rätt? Och om det är så att jag har en bråkdel rätt, vilka ska då ta hand om alla människor som kommer att falla utanför alla system som vi i “Duktiga Sverige” har???

Endast tiden kan visa om jag har rätt eller fel……

I kväll är jag både ledsen och trött då jag behandlas som ett ingenting av min A-kassa. Dom har inte ens bemödat sig med att svara mig torts upprepade frågor från mig via det interna webmail systemet. Jag som så många andra arbetsökanden har också räkningar att betala och jag tycker faktiskt inte det är vårt fel att vi inte har något jobb.

Vad man kan sluta sig till är att det som gäller för oss (arbetsökanden), gäller inte för dom (A-kassan). Och har fasiken är det tänkt att man ska orka söka jobb om man inte har pengar till mat??

Så här ser jag på saken: Det kan var okay att det tar en månad att handlägga ett ärende, då man tydligen inte har hamnat på riktigt i 2000 talet vad gäller A-kassan. Jag menar vad är det här att man ska skicka in handlingar idag med POSTEN egentligen? Man kommer ändå att kontrollera uppgifterna från din fd arbetsgivare så varför ska då den som är A-kasse (och Arbetsökande) ansluten behöva skicka in papperna???

Så här tycker jag att gången ska vara: Arbetsökande person går till AF, visar leg, registreras och siganl gåt till A-kassan som har uppgifterna i samma ögonblick. A-kassan får då också reda på vilken den senaste arbetsgivaren varit, och begär in uppgifter från denne. Behandling sker i turordning och senast inom en månad ska beslutet vara taget! Hur svårt kan det vara???

Ska det vara så svårt att få till i detta högteknologisk samhälle???

Jag såg en person på en löpsedel idag som fortfarande efter 4 (FYRA!!!!!) månader inte fått någon ersättning, det kallar jag att stampa på någon som ligger ner.