I mitt stora online nätverk så händer det saker, både positiva och negativa precis som i livet i stort. Och man gläds med, och sörjer med sina vänner på samma sätt även om man kanske inte träffats sas In Real Life. Smärtan och glädjen är likadan och man berörs och upprörs på samma sätt.
Nu på morgonen fick jag reda på att den kvinna som mördades den 30 december var en syster till en av mina nyare vänner, och det känns tungt att veta det. Jag blev ledsen när jag hörde om dådet redan då, men nu är jag än mera berörd och upprörd. Ondskan slår till helt vettlöst och utan föraning, och lämnar öppna sår efter sig. Jag hoppas att man i all sorg kan finna tröst i all vänskap och kärlek man får från vänner och bekanta. Jag såg också att man hade startat en facebook grupp till minne av kvinnan., och det är ju så vi gör idag. Virtuella minnesplatser där man uttrycka sin sorg och smärta.
Jag skickar mina kondoleanser till hennes familj och ber för hennes själ.
På min födelsedag den 23 November fick vi i Twitter kommunityn reda på att en av våra vänner, Tea Anderstig, hade omkommit i en trafikolycka tillsammans med sin dotter Tilde. Och då reagerade vi som en man mer eller mindre, det var verkligen härligt att se hur vi bryr och tar hand om varandra.
Det är inte längre en namnlös sorg, vi kan ge uttryck för den och stödja varandra när vi möter den. Trots allt så handlar det ändå bara om möten mellan människor och vår interaktion med varandra. Online eller IRL spelar ingen roll vi agerar och interagerar på samma sätt.
Den här posten handlar om sorgen, men också om glädjen att befinna sig i ett större sammanhang och glädjen i att kunna dela både stort och litet, sorgligt och glädjande. Och jag är så oerhört glad att få vara en del av det.
Related posts:
-
http://twitter.com/cityrat59 cityrat59
