Nu är det ett tag sen jag satte mig ner och författade nåt för bloggen här, och det finns en förklaring till det och det är inte idétorka mina vänner. Yttre omständigheter har gjort att jag tappade momentum under veckan och det har varit tungt att RE:boota, men nu känner jag att jag har tagit mig upp igen ur den djupa gropen. Jag gör så, kan inte, vill inte vara där helt enkelt.
Filosofen i mig har idag försökt att sammanfatta tankar och ord kring mina senaste 2,5 år. Det har gått från djupaste mörker och smärta till glädje, lycka och en känsla av ett större, mycket större sammanhang än jag någonsin trodde mig befinna mig i. Jag har en stark tro på människan men också på människans egen inre kraft att förändra både sig själv och sin omvärld. Vi är det vi gör oss till, naturligtvis formas vi av vårt ursprung som hem och skola. Vänner och arbetskamrater formar oss också, och därför kan vi inte helt styra allt själva. Men vi kan om vi vill nå vilka mål som helst, om inte med vilja så med hårt arbete. Och förändringen MÅSTE komma inifrån, från oss själva för att bli en hållbar process. Ingen kan påtvinga oss det, varken med hot eller med mutor.
Den förändring jag genomgått de senaste 2,5 år har varit omtumlande, fantastiska och rent ut sagt otrolig. Jag kommer i en längre post sammanfatta en del av det, jag inser att jag kan inte täcks in allt och att inse det är ett stort steg i sig. För en person som mig skulle det för 3 år sen varit helt omöjligt.
Men helt ärligt är den drivkraft jag har i mig, min kreativa sida med en hjärna som arbetar 24/7 som bär mig. Jag kan inte bara sitta och rulla tummarna utan jag måste ha saker som händer, om inte till det yttre så till det inre. Och det är mycket på gång både till det inre och det yttre.
No related posts.
Pingback: Jonas delade grejer | 2009-12-14 | You. Me. We.
Pingback: Söndagsfilosofen del 50 – Halleluja