Anders filosoferar och tänker

Idag på min dotters fest var hennes yngsta kusin med som är 5 månader nu. Så klart centrum av allas uppmärksamhet, småbarn har den förmågan. Det är så spännande att följa det första året i ett barns liv, det är ju där det händer grejor hela tiden. Och man kan ana vilken fantastisk kraft som finns i hjärnan, med sin inbyggda mekanik att bli självständig.

Vi började prata om det under eftermiddagen och någor vi alla började undra var: När slutade vi utnyttja den kraften? Och vaför kan vi fortfarande när vi (Människorna) råkar ut för svåra olyckor ta fram den igen för att återskaåa kunnande som tal, balans etc

Tänk om det är så att vi (eller vårt medvetande) blir lata/bekväma och tycker att vi redan kan allt vi behöver??

Jag för min del skulle bra gärna vilja veta mer om det här för att utveckla mig själv, vad tänker du??

 

Related posts:

1. Söndagsfilosofen – del två