Anders filosoferar och tänker

Idag ska jag prata om hur det är att vara Arbetslös, 50-plussare och sidokvalificerad. Sidokvalificerad är en benämning som Anders Abrahamsson och jag kom fram till i en konvo förra året, då när vi båda söker jobb antigen är över eller underkvalificerad. Så från den synpunkten är sidokvalificerad ett bättre sätt att se på sig själv. Dessutom är det faktum man varit arbetslös längre än ett år en negativ faktor som de flesta arbetsgivare trots den givna arbetsmarknadssituation drar öronen åt sig för.

Sidokvalificerad

Ni som läser det här och känner igen er är säkert en person med mångfacetterad bakgrund, du har förmodligen ett längre yrkesliv bakom dig med flera anställningar, kanske till och med inom olika yrken och yrkessektorer. För egen del har jag i min yrkesbakgrund allt från att ha varit fårfarmare, via vaktmästare till servicetekniker via musiklärare servicetekniker till teknisk konsult, denna min mix med humaniora och teknik har alltid varit en problembild vid anställningsintervjuer. Min tes är att det finns ett misstänkliggörande av en person som har en kulturell eller konstinriktning. Där jag istället ser min varierande bakgrund som en styrka då jag kan se problemställningar ur två perspektiv, dels det tekniska och dels det mänskliga. Jag har vid ett flertal tillfället i min karriär använt mig av det när problem uppstått och genom att göra en bredare analys än en rent tekniskt kommit fram till en smartare, billigare och snabbare lösning. Så kära framtida arbetsgivare, tänk om och öppna ögonen!

Arbetslös

Jag har redan tidigare i blogginlägg pratat om hur det är att vara arbetslös (och numera arbetslös 50-plussare) och även om jag tacka min lyckliga stjärna att jag hade den förståelsen att min gamla sektor (teknikindustrin) inte längre var intresserad av mig, jag hade blivit ‘för gammal för att lära mig något’ citat flera rekryterare på Manpower!) där man anser att gränsen för nytt lärande är vid 40 år. Okay, så om man vid 40 år har slutat att kunna ta in ny kunskap, man är färdig med utbildning vid låt oss säga 25 år. Det innebär att vi har 15 år på oss att arbeta, och sen då?

Jag orkar inte bry mig längre, det här landet ha en svår åldersfixering och som jag ser det är det ett arv från ‘jätteproppen orvar’ dvs 40-talisterna som förmodligen fortfarande tror att dom är 25 år…..
Jag är medveten att jag generaliserar, men faktum kvarstår dock.

Men nu då?

Själv jobbar jag oförtrutet vidare med min nya inriktning, för let’s face it när arbetsmarknaden inte vill ha en måste man ta ansvar för att självskapa sig möjligheter för att få inkomst. Det är inte gjort i ett nafs, det tar tid och man måste ha styrkan att driva sig själv, använda sin kreativitet och schemalägga sin vardag som att man hade en arbetsplats att gå till. Fast rutiner, ett ständigt brainstormande och lösningstänkande, allt tänjer ditt intellekt och driver dig framåt. Jag sätter upp delmål, och har ToDo listor för att jag ska ha kontroll över var mina olike idéer och projekt har för status. Där jag använder Evernote som mitt verktyg då jag kan nå mina listor och andra anteckningar från var jag än befinner mig. Vad mitt nästa steg blir? I första hand att övervintra sommaren, det ser inte allför ljust ut men jag kommer att klara det, jag är en övervintrare!

 

Related posts:

1. Söndagsfilosofen del 18 – Arbetslöshet – A-kassa
2. Söndagsfilosofen del 26 – Vad som hänt i veckan
3. Söndagsfilosofen del 25 – Den blomstertid nu kommer?
4. Söndagsfilosofen del 20 – Blandade tankar och känslor
5. Söndagsfilosofen del 23 – Tar nya tag