Anders filosoferar och tänker

Ibland så slår det en så där som från en klar himmel att jag är egentligen en fegis. Eller som min vän Ingela Hjulfors-Berg så väl uttrycker det, en liten lort. Just nu känner jag mig ordlös och väldigt ledsen. Kanske inte så mycket för vad som hänt den senaste tiden med Ship to Gaza utan för hela den långa och till synes olösliga konflikten mellan Israel och Palestina. Jag vet mycket väl att allt kommer sig av Världssamvetets skam över att man inte ingripit mot de vidriga övergrepp som det Judiska folket utsattes för under andra Världskriget. Men jag kan inte annat än undra hur länge Världssamvetet ska gå med på att man beter sig på det här sättet från Israels sida. Ja, jag vet att jag riskerar att bli beskylld för både det ena och det andra men jag tycker att man borde kunna se det som händer från ett större allmänmänskligt perspektiv utan att det ska antas vissa saker. Faktum kvarstår dock att man från Israels sida gör ‘processen kort’ i större och större utsträckning med ‘terrorismen’ som finns i de närliggande länderna. Jag kan inte snurra mitt arma huvud runt vad som är terrorism i ett flyktingläger med mestadels gamla, sjuka och barn? Jag förnekar inte terrorismens påverkan på oss alla, läs nedan, men jag är fruktansvärt ledsen och bedrövad över utvecklingen i regionen som helt klart går bakåt och inte framåt.

Mina föräldrar som var i Israel två gånger ett par år innan min Pappa gick bort berättade med egna ord om upplevelserna vid Jesu grav, dopkyrkan och om den vackra Klippmoskén. Men också om att vart man än vände sig såg man tungt beväpnad militär som vakade överallt. Och den ständiga nervositet över att närsomhelst kan något riktigt hemskt inträffa.

Terrorism

Helt klart är att vi idag styrs av terrorismen i stor utsträckning, allt vårt resande granskas under lupp mer eller mindre och trots det kommer terroristerna på nya sätt att ta ombord sprängämnen etc. på flygplan. Jag tvivlar på att det på riktigt finns ett helt säkert sätt att säkra att inget farligt kommer ombord. Nästa steg är väl ‘stripsearch’ med sprängämneshundar som nosar runt på din kropp. Men.. nej, jag tror inte att vi nånsin kommer att vara helt säkra igen. Vi förlorade vår oskuld den 11 september 2001, så är det bara. Världen som vi känner har blivit en hård och kall plats där rädslan styr våra varande och resande.

Min fråga och säkert många med mig

Jag ställer mig frågan, och det händer ofta nuförtiden: Ska vi låta oss styras av en handfull egenmäktiga dårar som tror sig om att ha rättfärdigande för att döda andra helt utan urskiljning? Nu pratar jag inte enbart om Islamistisk terrorism utan även av extrema högergrupper, extrema Kristna grupper och kriminella gäng. Om den bråkdel av en promille av Världens alla människor ska styra oss, hur demokratisk är då vår Demokratiska Värld? Visst vi kan dunka oss för bröstet och vara stolta över att “i det här landet har vi minsann demokratiska processer och ett folkvalt styre”, men i realismens öga (i det här fallet mitt) vad för typ av demokrati har vi om vi styrs av rädslan?

Konfliktens lösning

…kommer jag inte att ge, jag kan inte. Och pessimisten i mig tror inte det kommer en lösning på den under varken min, mina barns eller mina barnbarns livstid.

fotnot

Jag tar inte ställning för vare sig den ena eller den andra sidan, jag tar däremot ställning för alla som drabbas på båda sidor i konflikten: Barn, mödrar, systrar och bröder, män och kvinnor, gamla och unga. För dom tar jag ställning att konflikten måste få ett slut. Så att läkningen och helandet kan få börja, att människorna i regionen ska få ett bra liv och att barnen ska få växa upp utan att ständigt drömma mardrömmar om krig och död. Det är mitt ställningstagande, inget annat!

 

Related posts:

1. Tankar om bloggande – Kreativitet
2. Söndagsfilosofen del 20 – Blandade tankar och känslor
3. Tankar kring vad komma skall
4. Gotland och tankar kring min mobil