I dag firar jag 10 år som rökfri, och jag har inte ens ‘smygrökt’ under dom åren även om frestelserna funnits. Jag kan sakna en god cigarr ibland men tanken på att jag ska svika mig själv gör att jag har dragit mig från att smaka en sån.
Med tanke på att jag varit en nikotinist av stora mått (När det var som värst rökte jag 2 paket Marlboro och snusade en snusdosa per dag) så var det rätt smärtfritt att sluta. Jag tog det stegvis och minskade mängden cigaretter till dess jag i princip rökte 3-4 per dag. Då kände jag att det var dags att sluta helt. Det fanns för mig också en annan viktig aspekt som gjorde att jag slutade, nämligen den att jag skulle göra en sk ‘snarkoperation’. Dvs. göra så att jag kunde andas bättre när jag sov, så ett av villkoren var just att jag skulle sluta röka. Snarkandet tog inte slut, men jag sover bättre och kan andas när jag sover.
Jag är fortfarande beroende av nikotin, snusandet är mycket svårare att sluta med och ni som följt mig ett tag här på bloggen vet att jag har försökt. Jag har iofs minskat mängden snus jag använder, men därifrån till att sluta helt är ett annat. Skam den som ger sig, jag ska ta ett nytt tag snart igen, men den här gången kommer jag inte att prata om det utan bara göra det. Och när jag kommit över den värsta tröskeln dvs den första veckan kommer jag att berätta om det.
No related posts.
-
http://twitter.com/AndersSporring AndersSporring
