I dag så slog jag på TVn när jag skulle ta en fika och zappade runt bland kanalerna och hamnade en bit in i en Dokumentär om Dixie Chicks. Så här står det om Dokumentären på TV Planeten: “Amerikansk dokumentär från 2006. För några år sedan var Dixie Chicks de bäst säljande kvinnliga artisterna genom tiderna. Men så kritiserar bandets Natalie Maines president Bush vid ett scenframträdande. Det får ödesdigra konsekvenser och bandet portas nästan överallt.“
Det som jag tycker är intressant med det som hände här är att en populär artist uttryckte sin åsikt om det stundande kriget i Irak, och om USA’s president G W Bush att hon skäms för att komma från samma stat som honom. Och som man brukar säga “that’s it!” men nu snackar vi om en bästsäljande Amerikansk artist, det land som säger sig ha den största friheten i Världen, som ser sig som Världens frälsare i alla lägen. När jag hörde talas om det här tänkte jag: “Bra att en artist tar ställning” och jag måste säga att jag blev extremt förvånade när jag hörde hur stort det hela blev i USA.
Det som gör mig så förbannad när jag tänker på det här hur svårt det måste vara för artister att efter det här hände våga ta ställning, för i fallet Dixie Chicks visade det sig tex att dom “fria” radiostationerna hade fått på tryckning från sin intresse organisation att ta bort DC’s låtar från sina spel listor, varför? Jo förmodligen för att samma organisation hade stött GWB i valet.
Det leder mig fram till nästa tanke, personval, hur bra är det egentligen? Om vi säger att person X får ett enormt bidrag för sin kampanj från ett stort företag, då förväntar sig självklart detta företag att behandlas annorlunda än det andra lika stora företaget inom samma område. Det säger sig självt att har man ett system med personval så kommer detta förr eller senare att inträffa även här. Jag vet att korruption finns överallt ändå, och att det är svårt att komma åt den. Men jag tycker inte att vi ska sälja vår rösträtt så enkelt, jag har alltid röstat så fort jag fick möjlighet, och även om min politiska åskådning/åsikt ahr förändrats under åren har jag aldrig röstat blankt eller struntat i att röst. Och jag hoppas att mina döttrar kommer att göra samma sak, för vi behöver inte slåss för rättigheten att påverka vem som leder vårt land.
Jag avslutar med en fantastiska frasen ur “Not ready to make Nice” av Dixie chicks:
I made my bed and I sleep like a baby
With no regrets and I don’t mind sayin’
It’s a sad sad story when a mother will teach her
Daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they’d write me a letter
Sayin’ that I better shut up and sing
Or my life will be over
Related posts:
-
Valentine Aaqil Mahmood
