Året som gått..
har varit ganska jobbigt för mig och jag tänker inte tynga er med att orera om det. Det goda som kom från året är en massa nya fina kontakter, vissa kommer att följa mig resten av livet. Ni vet vilka NI är.
Semesterresan jag gjorde tillsammans med mina fina döttrar till Malta och Sicilien betyder mycket för mig då den lyfte mig ur en emotionell återvändsgränd jag hamnat i, ett slags vacuum. Och att få resa med sina vuxna döttrar gav också möjlighet att känna varandra på nytt igen. Tack Melissa och Gabriella!
Året som kommer…
..kan vi inte sia om, och inte heller tänker jag ge mig några nyårslöften heller, men en ska kan jag lova:
Jag kommer tillbaka med ny kraft under nästa år!
Gott slut och ett GOTT NYTT 2012
Den långa fermaten
Antar att en del märkt av det, min långa tystnad? (I musiken är en förlängning av ett notvärde kallat Fermat.) Om inte så märker ni det kanske nu då jag bryter den, bara för att tala om att jag kommer vara fortsatt tyst till den dagen jag inte längre är sjukskriven. Orsaken är oklara regler och därmed är det sagt.
Gästbloggare
Jag bjuder härmed in er, om ni känner er manad att gästblogga, ni kan antigen DM:a mig om ni är vän med mig på Twitter Eller Facebook eller om ni hellre vill det, skicka mejl till gastblogga.se (a) sporring.se de förslag som skickas in kommer jag att antigen godkänna (dvs publicera) eller skicka tillbaka till er, allt beroende på hur de fungerar på den här bloggen. Vill du/ni blogga på Sporring Media så anger ni det i ert mejl!
Önskar samtidigt en God Jul och ett Gott Nytt År!
Framtiden- den vi inte vet något om, som i många fall kan vara skrämmande och svårgriplig. Vem leder oss och stöttar oss i den?
Historien – Det som varit som står för stabilitet och trygghet men också ger oss stöd för vår utveckling till det som är oss, jaget som vi ska leva med resten av våra liv.
Landet där man efter 40 är oanvändbar
Hur kunde det går så fel här i Sverige, där man när man passerat 40 enligt både företag och rekryterare “Inte längre kan lära sig något nytt”, man har inte längre för mycket erfarenhet eller för lite, man är bara ett intet som inte längre har något att tillföra samhället. I de flesta andra länder är erfarenhet en viktig del när man anställer personal, så icke i detta land. För egen del ser jag mig inte längre över eller underkvalificerad, utan helt sidokvalificerad, och landar mer och mer i ett för mig konstigt tillstånd, ett utanförskap trots ett innanförskap som jag bloggade om i Söndags.
Tacksamhet till mina mentorer
Själv är jag oerhört tacksam för de mentorer jag haft under livets olika skeenden, min far och min andlige förebild, Anders Erikson mentor både inom folkmusiken och senare som företagsmentor, Bill Swahn (Min klarinettlärare som nyligen avled) som lede mig in blåsmusikens underbara värld och på kort drev fram en klarinettist i mig. Min olika kompositions, arrangörs och musikteorilärare under många år som drev mig ibland till vansinnets gräns men fick mig att (i mitt tycke) skapa fantastisk musik.
Jag själv har kunskap från många arbetsfält och intressesfärer och skulle kunna vara en tillgång, men får jag en chans till det i et nuvarande systemet…. nej, icke så.
Men idag, var har våra ungdomar sina mentorer, de personer som är där och stöttar med råd och dåd, leder dom vidare i sina olika intressevärldar/värden.
Jag är bekymrad och jag känner att fler med mig är det, kanske hinner vi rätta till det här, kanske inte…….
