Om kärlek och smärta
Det här är ett känsligt ämne, och det känns lite som att jag går på tårna runt det för att undvika det. På något plan är det här att blotta mig, göra mig naken inför Världen. Blotta en del av det som är det innersta och allra heligaste. men kanske jag kan hjälpa någon annan som upplever samma sak att förstå att hon/han inte är ensam om att känna så här.
Det är inte det att jag har svårt för kärlek, eller för långt till mina känslor utan snarare att det har börjat bli en svårighet i mitt liv att våga släppa taget, våga ta steget……
Och allt det här är nytt för mig, något jag inte haft svårt med sen jag var tonåring har helt plötsligt börjat bli värsta grejen för mig. Kanske är det så att jag är är rädd för att dyka in det med öppna armar? Tro inte att jag de senaste åren blivit förtjust eller rent av lite förälskad nu och då, men även om hjärtat slår extra slag och adrenalinet börjar pumpa så kan jag bara inte. Den där hemska rädslan som gör så ont, så ont att den blir mer och mer outhärdlig….
Så många gånger jag varit på vippen att ta steget, men alltid hållit tillbaka mig för rädslan att göra mig själv och den andra illa. Ni anar inte hur svårt det är……..
Jag är inte utan kärlek, jag får bekräftelser dagligen av er mina vänner, och kärlek från mina fina döttrar, min gamla mor. Men det är nåt som saknas mig, och det saknas mig mycket nu. Och den smärta som jag känner nu börjar göra för ont i min själ.
Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, nej jag måste bara få ur mig det här och kanske det kan hjälpa mig att gå vidare. Att orka igen, jag behöver healing till mitt värkande hjärta och jag behöver det nu.
Fotnot: Igår var jag på en singelkurs anordnad av Lovelab vilket gett mig inspiration och mod, jag hoppas det kan ta mig vidare, men ERT stöd är också viktigt!
Jag kom iväg dit!
Igen, tack alla ni som gjorde det möjligt för mig att vara på plats under årets SSWC! Det var helt underbart att var där, och jag hade en liten tår av glädje mest hela tiden i mitt öga. Underbart (och oväntat) att få såna bekräftelser att just min närvaro var viktig. Tack alla ni fina!
På SSWC2010
Oj vad det var skönt att komma tillbaka till Ön igen, var inte alls konstigt utan snarare som att komma hem på nåt fint sätt. Lite hade nog jag i alla fall undrat om det jag och många med mig upplevde förra året skulle kunna upprepas, och mina vänner det gjorde det och inte. För även om det är samma typ av event så är det inte SAMMA event. och jag tror att det är lätt att glömma bort just det! Årets upplaga var lika bra som förr årets, fast på årets sätt!
Vad gör det så lyckat?
Jag har funderat lite på det, och det är inte bara människorna. Det är på något sätt självklart, utan det är att dom rätta människorna är där, det vill säga dom som vill vara där alltså! Alla ‘Okonferenser’ (Unconferences) bygger på det, att dom som är där, ska vara där. Och att dom som inte vill vara där, är naturligtvis inte där. Miljön spelar in och att det är på en mera avskärmad plats, vilket gör att folk stannar kvar där. Vilket inte är helt oviktigt för att lyckas med en bra Okonferens. Och inget av det här har med elitism eller exkluderande att göra, utan snarare om ett inkluderande, nya möten och nya kontakter som inte skulle skapas någon annanstans. Då och där, en ny öppning, möten, människor…..
Vad betyder SSWC för mig?
För mig betyder SSWC både kärlek och hjärta, tankar och idéer och en sjujäkla massa fart, glädje och roligt, som man kan bära med sig in i sin vanliga verklighet. Oavsett om man är som jag oanställd, eller om man har en arbetsplats/anställning eller inkomstbringande verksamhet (Jag är inte dr än, men snart så…..).
Resan
Jag måste säga en sak innan jag avslutar den här artikeln, mitt ressällskap som bestod av Anna Lindberg, Thomas Selig, Tobias Björkgren och Åsa Scherling. Vilket kanonteam att ha som vänner på den här geekutflykten, så roligt är det sällan jag haft nånsin! Och inte nog med det, vilken tankesmedja vi var! Tack och kärlek till er alla!
Bilderna
Mina bilder finns här!
Tack till alla som nominerade mig!
Jag har inte koll på alla, men följande personer tackar jag nu här:
- Daniel Erkstam @erkstam
- Jonas Larsson @bybalsam
- Peter Rosdahl @peterrosdahl
- Niklas Dahlqvist @niklasdahlqvist
- Maria Hägglöf @mariahagglof
- Judit Burda @juditburda
- Jonas Nockert @lemonad
- Marcus Hammarstrand @hammarstrand
- Niclas Bylund @revenuenu
- Niclas Holmqvist @Nollpunkt
- Therese Göterheim @tesas
- Jimmy Asklund @jimmyasklund
- Emil Jansson @emiljansson
- Johan Wigmo @johanwigmo
- Niklas Jakobsen @nij
- Anders Abrahamsson @sliceonline
- Karin Andersson @Mismisimos
- Annika Lidne @annika
- Kristofer Gustafsson @kristoferg
- Donna Carlsson @donnacarlsson
- Magnus Nilsson @nymagnum
Det är möjligt att det var någon mer, ni får i så fall kommentera så addar jag er i efterhand. Listan skapade jag den 19e sent på kvällen.
Dessutom ett extra stort tack till Johan Lange @johanlange som sponsrar med del i rum och Tobias Björkgren @tbjorkgren och Thomas Selig @selig vilka jag åker med till och från SSWC2010 Tack till er med!!
Lycka
Lycka är ett begrepp som betyder så mycket, och samtidigt så olika saker för alla människor. Gemensamt för alla är nog ändå att vara frisk och att vara älskad och omtyckt av andra. Och i lyckobegreppet ingår så mycket mer än bara den tillfälliga känslan, det finns en positiv sidoeffekt i att vara lycklig i ett längre perspektiv. Vi får en kick av endorfinet som gör så att vi mår bättre, känner oss friskare och starkare och förmodligen lever längre.
Lycka! En handbok i konsten att leva
En bok som för min del har betytt mycket är ‘Lycka! – En handbok i konsten att leva’ av Dalai Lama och Howard C. Cutler Där Dalai Lama delar med sig av 2500 år av buddiskt tänkande och meditationer, där han genom samtal, berättelser och meditationer visar oss hur vi ska besegra vardaglig oro, otrygghet och nedstämdhet. Tillsammans med Howard C. Cutler utforskar han många sidor av det dagliga livet – inberäknat relationer, förluster och strävan efter rikedom – för att illustrera hur man kan komma förbi hindren styrkt av en djup och varaktig inre frid. För mig betydde den allt när jag lämnade tryggheten på Gotland och flyttade upp till Stockholm. Boken var med mig varje dag under mer än ett år och till slut blev den så sliten att jag var tvungen att köpa en ny. Om ni inte har läst den rekommenderar jag er verkligen att läsa den. Som en parentes kan jag också nämna att Lycka! var en av de sista böckerna som min Pappa läste, han fick den av mig ca 6 månader innan han gick bort.
Hur gör jag?
Jag tar vara på alla små ögonblick som kan ge mig lycka, kan vara en fin kommentar från en vän, eller som idag när en av mina blommor i vardagsrummet äntligen började blomma. Det behöver inte vara det stora som ger ruset, ta vara på det lilla i vardagen som vi oftast glömmer bort, eller kanske inte ens ser för att vi inte lyfter våra ögon och verkligen SER! Så börja titta, smaka, lyssna så kommer din Värld att förändras och du kommer att börja må bättre och då är himlen inte en begränsning utan bara en del av målet. börja SE!!















