På resan från Skövde till Stockholm så sitter jag och tittar ut genom fönstret och ser det Svenska landskapet passera förbi. Och i takt med det sprakande och skiftande landskapet så börjar mina tankar göra sin egen resa. Bilder av människor jag mött genom livet, som på ett eller annat sätt påverkat mig, vissa har försvunnit men många har stannat för evigt. Kärlek…. Känslor… Möten som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Ser på den vackra fantastiska himlen som skiftar i regnbågens alla färger, sneglar på den vackra brunetten tvärs övergången och önskar att jag hade modet att börja prata med henne…. Undrar lite över var det tagit vägen, modet alltså? Och när ska jag hitta tillbaka till den obesvärade och fria Anders?
Många frågor och tyvärr alldeles för få svar står att finna… Men jag är säker på en sak, den dag jag vågar ta modet till mig har jag vunnit en stor seger oavsett svar.
Tänker på vad min Pappa brukade säga om att skriva för hand, att då: Går tanken från hjärtat via hjärnan till handen vidare via pennan till papperet och att därför blir det ärligare och närmare ditt hjärta. Själv har jag en hemsk handstil plottrig och svårläst, det är knappt jag själv kan läsa den men ibland glimmar det till och jag får en helt annan tydlighet och skärpa. Inte i sättet pennan rör sig över papperet utan i det sätt den släpper tankarna från sig.
Sneglar lite försiktigt på den vackra brunetten igen, men modet finns fortfarande inte.. säger till mig själv: Snart Anders finns modet där…….
x2000 Skövde-Hallsberg-Södertälje den 1/6-2010
Related posts:
-
http://twitter.com/AndersSporring AndersSporring
