Så har jag återvänt hem, ja det gjorde jag ju redan igårkväll förståss…. Gårdagen var mycket fin och jag tror att till och med Farbror nickade gillande däruppe när han såg ner på oss som är kvar.
Måste ge en särskild eloge till Prästen som höll i begravningen, han var mycket varm och nära när han talade om Farbror och det kändes mycket fint.
Men för mig blev mötena det som var dagens behållning, mötet med Per som jag har haft kontakt med genom mikrobloggar så där en 10-11 månader först. Fika och en stunds småprat om allt mellan Himmel och Jord, som sig bör när man möter vänner man inte sett på ett tag (Vi har aldrig träffats förr men det är samma känsla om ni förstår?)
Mötet med min Kusin och hennes barn, min kusin har jag inte träffat på nära 25 år så det var mycket speciellt, men hjärtligt och varmt. Mötet med hennes barn, som nästan inte visste att jag och mins systrar fanns. Det var en glädje och närhet på ett sätt som värmer mitt hjärta och kommer att värma mig resten av livet.
Ja, mitt i all sorg fanns det glädje och färger som man nog inte förväntar sig att finna en sån dag.
Related posts:
