Mina tankar, mina ord på väg

Archive for the ‘vänner’ Category

Söndagar är nog en av mina absoluta favoritdagar tror jag, mycket beroende på mina minnen från uppväxten då min familj alltid var samlad. Först var det alltid att gå till Kyrkan, sen var det ofta kyrkkaffe hemma i prästgården med någon inbjuden från kyrkan. Middagen dukades fint, ibland med linneservietter i matsalen (Jo, det var stora hus det här… en präst gård var lite drygt 400m2 med 3,6 meter i takhöjd ) och att utebli från någon av dom här punkterna krävde nästan ett skriftligt tillstånd. Men samtidigt, när jag ser tillbaka på den här tiden så var det ändå en mycket lycklig tid. Och att växa upp som prästson har i vart fall för mig inneburit att jag har tagit med mig en stor kunskap i hur man möter människor i livets alla situationer.

Att växa upp som prästson på Svenska landsbygden hade både sina för och nackdelar, men jag måste faktisk säga att de flesta nackdelarna kom inte från mina föräldrars krav. Nej, tyvärr var det trycket från befolkning i byarna, som hade de flesta och dom hårdaste kraven på oss prästungar. Att vara ‘normal’ var det aldrig tal om, vi skulle var helt befriade från vanliga tonårsuppror mm. På ett ställe där jag växte upp ifrågasattes det till och med i kyrkorådet om inte jag skulle förbjudas att spela folkmusik och till dans…. Ni förstår kanske att jag ibland säger att jag inte blir förvånade så lätt nuförtiden? Min Pappa tog den här förfrågan som en personlig fråga och sa: Var någonstans i bibeln finns det förbud mot dans och musik? Ja, ni förstår att svaret uteblev….. Ett par veckor senare anmälde mina föräldrar mig och min yngre syster till danskurs, det var iofs inte en markering utan bara det att man ville att vi skulle lära oss att dansa, men jag förmodar att det ansågs ute i stugorna som en markering.

Söndagarna nu är inte likadana, jag går inte längre i kyrkan (men min tro har jag kvar och den kommer jag alltid att ha kvar). Jag har svårt att hitta ‘hem’ i nuvarande kyrko ordning, har provat ett antal församlingar under det gångna året och där jag kände mig mest hemma var i den Anglosaxiska kyrkan här i Stockholm. Där kommer jag, när jag går till kyrkan, att återvända.

Jag är tacksam för min uppväxt och för att mina föräldrar var öppna och förstående, inte fördömande utan intresserat ifrågasättande ibland. Och det är nåt jag tagit med mig i min roll som förälder.

Så, nu har det äntligen blivit av, jag har fått hjälp av en av mina fotografvänner att ta några snygga bilder som kan användas i press eller vid andra tillfällen då det kan behövas. Tobias Björkgren heter fotografen som jag varmt kan rekommendera och han finns med sin bilder på följande sida  Studio55media. Tobias har också bloggat om när vi fotograferade här, så gå dit och läs också!

Jag gjorde ett litet ‘behind the scenes’ reportage/collage på min Posterous då när vi var ute i kylan och fotograferade. Trots att det var kallt så hade vi kul när vi var ute på vårt uppdrag. Tack Tobias för hjälpen!

Den här veckan har varit lite märklig, haft stora sömnproblem, utan att veta egentligen varför. Jo, det finns naturligtvis orosmoln i mitt liv, men jag känner inte att dom påverkar mig så att sömnen drabbas. Dets om händer sker, och det är bara att ta tag i sakerna som dom dyker upp. Jag tycker mycket om ordspråket: “There’s only solutions!” Det finns bara lösningar. Och det är vad mitt liv de senaste snart 3 åren handlat om.

Jag möter varje dag på samma sätt, med ett öppet hjärta och sinne. Det finns alltid nåt som är positivt och som lyfter en, det kan vara en snäll kommentar från nån på Twitter, eller så kan det vara att man läser något som fladdrar förbi i flowet (streamen, flödet) , nåt som ger dig en ny impuls eller kanske löser ett problem man grubblat på.

Livet är till för att levas, och vi har en anmärkningsvärt kort tid här på jorden att göra det. Så:

Bekymmer = Förkortning av livet
Lösningar = Energiskapande Möjligheter
Lycka och Glädje = Positivt laddade och energiskapande
Vänner = Utan er vad är man då?

Idag kommer det att hända något som gör att den här dagen blir speciell och sen när jag lägger den till handlingarna så kan jag leva ett tag på det.

Lyckan är att vara, och att vara är att vara lycklig. Lev varje dag med en positiv attityd och livet blir enkelt att leva.

Nu när Valentinesday eller Alla hjärtans dag är på G så översköljs vi med budskapet att vi ska göra något för den vi älskar från alla håll och kanter. För den grupp som jag tillhör, d.v.s. singlarna så är det kanske inte fullt så enkelt att göra, men även här finns det möjligheter och jag tänker ta tillfället i akt att göra det nu, här på bloggen.

Jag vill tacka några av de som betytt mycket för mig genom livet och några som på senare tid har fått en stor betydelse för mig:

Anders Erikson – som var en mentor och en extrapappa för mig under många år, vi lärde känna varandra när jag var så där en 10 år och när Anders gick bort blev det ett stort tomrum i mitt liv. Nästan samtidigt så gick min Pappa Lasse bort så jag förlorade mina mentorer och fadersfigurer på väldigt kort tid. Anders, du ser att jag skriver det här är jag säker på Puss på dig gubbe!

Pappa Lasse – Jag ar skrivit om pappa ett par gånger tidigare här så jag nämner bara honom nu, och Pappa jag hoppas du ser ner på mig och gillar den man jag blivit!

Mamma Gunnel – Ser fram emot att komma till dig snart igen, vår relation har bara blivit bättre med åren. Lite som ett fint vin som mognar med åren. Och vi har mycket att se fram emot, snart är det vår och då kommer du hit på besök!

Mina döttrar – Ni har lärt mig mycket om livet och jag älskar och saknar er alltid. Men är samtidigt stolt över er att ni har blivit starka och vackra kvinnor som är på väg ut i livet och ska skapa er egen historia som jag hoppas få följa under många många fler år. Ta vara på er och de som står nära er, för ni är så otroligt fantastiska och underbara! Puss på er!!

Mina speciella vänner – Oh ni är så många och jag kan inte nämna någon speciellt vid namn, jag vill inte missa någon och inte såra någon bara för att jag inte får plats med alla. Ni vet vilka ni är och jag har talat om för er vad ni betyder för mig. Ni har förändrat mitt liv genom att ta mig för den jag är och genom det har jag vuxit som människa mer, jag kanske mer än det tidigare 49 åren. I grunden är jag samma Anders som jag alltid varit, men vissa drag hos mig har förstärkts och fördjupats och som människa är jag starkare nu än jag nånsin varit.

Concertsforchange – Min väg att ge tillbaka till samhället, Världen och mänskligheten. Vänskapen med dig Renee och dig Johan är en otrolig skatt, är så oerhört glad att ni finns och att vår organisation kan bidra till en förändring. Jag vet att vi kommer att uträtta små under med det vi kommer att göra under året!

Egentligen hade jag tänkt att det här skulle bli en av mina både svåraste och mest personliga postningar på den här bloggen, men modet svek mig. Eller snarare så var det så att jag förutom en lång post (som nu kommer att ligga till grund för en del i den bok jag drömmer om att skriva) så började jag fundera på Privat, personlig, exhibitionist eller självutlämnande och var gränserna går.

Och jag har ju varit rätt både öppen och privat här tidigare (och i andra sociala tjänster), inget som varit svårt för mig på något sätt, och har inte varit skadligt heller för den delen. Inte som jag har märkt i alla fall. Och visst är det så med oss som läser/följer bloggar att det personliga är viktigt kanske till och med det som gör att vi börjar följa just den bloggaren. Personligen tycker jag att öppenhet (eller transparens, synlighet) är något som är bra, och har själv sett goda saker komma ut från det.

Och nu när gränsen mellan personligt och professionellt mer och mer suddas ut blir det än svårare att lägga nivån på vad man ska och vad man inte ska gör publikt. Sunt förnuft säger en del, använd det. Och visst är det så, och förhoppningsvis räcker det ganska långt.

För mig är transparens en självklarhet och en del av min identitet numera, och som jag tidigare sagt har bara gott kommit ut från att vara transparent. Många gånger har det öppnat för nya möten och tankeutbyten som gett nya kreativa impulser och jag omfamnar alla möjligheter som ges till det. Det var också det som attraherade mig när jag först fick kontakt med Sociala medier, även om det inte är hela sanningen.

Emanuel Karlsten har skrivit om transparens på SSBD

Joakim Jardenberg på Mindpark i samma ämne.

Sofia Mirjamsdotter – Total transparens

Niclas Strand – Researcher

Miku Maria (som har samma länkar som ovan ) Tankar om transparens