Relationer
Veckan som gått
Ja sannerligen har vintern rasat ut, känns som det gick så snabbt att jag inte hann med alls i år. Men det kan ju bero på andra saker. Nån våreld blev det inte för min del, jag valde att stanna hemma, dricka te och mysa med en god bok istället. Just att det blev te och inte kaffe som annars är min favoritdryck, är att jag tycker om en stark mugg te på kvällen, nåt jag växte upp med men under många år nu inte druckit.
Under veckan har kroppen reagerat på allt det som hänt den senaste tiden, den negativa stress som det innebär att förlora en nära anhörig och det tunga sorgearbete som fortsätter. För jag tror att man måste låta sig ta den tiden att sörja, och inse att inte förrän man gått varvet runt… dvs haft ett år med alla högtider och andra skeenden under ett år. Men det är helt klart bättre nu….
Ensamhet – det gör ont!
Det gör ont i mig just nu, jag känner ett stort tomrum i mitt hjärta. Och jag vet inte hur jag ska kunna kurera det längre, jag känner mig så ensam och övergiven i all denna digitala delaktighet som jag finns i. Jag läste häromdagen Anders Mildners förnämliga artikel En ny ensamhet på väg att ta över, och kände så igen mig och mitt liv i den. Jag är INTE övergiven och utesluten men jag känner mig så utanför och så överflödig ändå. Och att det känns extra nu är så klart att det kan gå dagar när jag inte pratar med NÅGON ens i telefon, innan min Mammas bortgång var jag ensam, men nu är jag så otroligt ensam….. Jag som är en sån social människa…. motsägelsefullt, ja……
Har ingen lösning på mitt djupa problem och det oroar mig djupt.
Digidel2013
Som ni alla vet så är jag en av eldsjälarna i digidel2013 kampanjen och nu vill jag verkligen puffa för en av de andra eldsjälarnas initiativ. Anders Abrahamsson har dragit igång socweb.info som är en Social webb guide som ska finansieras med bidrag från Crowdfounding och som jag ser det en av de viktigaste vägarna att idag finansiera projekt som inte i sig är vinstdrivande.
Jag har bidragit själv till Anders projekt då jag dels tycker att det är ett oerhört viktigt initiativ och dels en möjlighet att uppfylla det vi båda brinner för nämligen folkbildning och Sharing is Caring!
Visa att du bryr dig du med, Ge ett bidrag, gå till Social Web Guide – ett folkbildningsprojekt och klicka på “Fund this project”!
Dåliga minnen
Jag tillhör gruppen av människor som inte har någon större anledning att glädjas åt att det är alla hjärtans dag. Inte för att jag intet tycker om idén, utan snarare för att jag har en mängd dåliga minnen förknippade med denna dag.
Fint minne
Ett minne som inte är dåligt på något sätt är att för sju år sen begravdes min Pappa på alla hjärtans dag. För min Pappa var en person fyllde med mycket hjärta och medkännande. Så på nåt sätt passade det så bra att det blev just på alla hjärtans dag han begravdes.
Smärtsamma minnen
Däremot har jag haft några av de mest smärtsamma och svår ögonblicken under alla hjärtans dag i mina förhållanden. Något som på negativa sätt påverkat utvecklingen i några av dom… Men… livet går vidare, även om inte alla hjärtans dag är en favorit i mitt hem.
Samtidigt är det ju helt klart så att det kanske skulle vara enklare att glädjas åt den om man hade någon att glädjas med och fira det med, men nu är det ju inte så. Men den tiden kommer den med, inte just nu men senare….
Sen tycker jag också att man kan ifrågasätta såna här kommersiella jippon… som Alla Hjärtans Dag, Halloween etc.
Bra initiativ för ett fint minne
Hittade ett bra initiativ idag på Twitter tack vare min goda vän Sonia Jansson (som är en av de bästa fotograferna jag vet!) en auktion att få en bröllopsfotografering med Sonia.
Gå till Heja Abbe & brorsans blogg och delta i auktionen, Pengarna går oavkortat till Hjärt- och Lungfondens kampanj “Alla barnhjärtans månad”
Det slår mig mer och mer ofta nu hur envist min tro pockar på mig och mitt känsloliv. Religionen har alltid varit viktig för mig, ingen tvekan om det men kanske inte alltid varit uppenbar för andra. Och som jag har berättat för många har hela trosfrågan varit skuldbelagd hos mig, så icke längre! I mina relationer med mina Muslimska vänner har min egen tro vuxit sig starkare än någonsin förr. Och vem kunde tro att ens kristna tro skulle få en boost av att umgås med Muslimer? Men faktum är, att den höga etik och moral som jag upplever hos mina Muslimska vänner är av betydligt högre kvalitet än hos många av mina sk kristna vänner.
Men däremot kan jag inte se mig själv som Muslim, det kristna arvet från mina föräldrar är alltför starkt för det. Däremot ‘flörtar’ jag ganska mycket med Buddismen vilkas helhets/holistiska tänk tilltalar mig mycket. Och jag ser ingen motsättning i det heller, tron jag har i mina vener är så oerhört stark och tydlig att den kan försätta berg. Och att erkänna att man ibland vacklar i sin tro är heller inget fel, det är bara ett tecken på styrkan i det man tror på.
Dessa dagar saknar jag oerhört möjligheten att diskutera dessa frågor med min älskade Pappa, men jag har långa diskussioner i mitt inre med honom, Jesus och Gud. Där jag ser dom sitta tillsammans brytandes bröd och drickandes vin (ja Pappa dricker nog vatten tror jag, nykterist som han var! 
)
Samtidigt gör det mer och mer ont i mig när jag lyssnar på musik, musik som varit min älskarinna under så många år, till glädje, oro och näring för själen. Den saknaden och den sorgen är det som tynger mitt sinne mer än något annat just nu. Och jag tror att när jag hittar tillbaka till den delen av mig kommer jag återigen vara en hel människa, en hel Anders igen.
