Category Archives: Hälsa

Hjärtinfarkt – Vem, jag?

“Ständigt uppkopplade har en ny mening för mig nu!”

Har gjort en riktigt jobbig sak nu under veckan, som jag fortfarande försöker förstå att det verkligen hänt mig. Jag fick alltså en hjärtinfarkt i Söndags-Måndags natt som blommade ut i full kraft på Måndagmorgonen, med alla klassiska symptom: Bröstsmärtor och värk ut i armarna.

Just i det ögonblicket när jag förstod att det här “kommer att gå över, inget att bry sig” inte fungerade på vad jag kände drabbades jag av en outsäglig smärta, en smärta som inte går att beskriva för den skar in i djupet av min själ. För då kom alla frågorna: “Kommer jag inte att överleva?”, “Får jag inte uppleva nåt mera nu?”, Kommer jag inte att leka med mina barnbarn? Är det så här det är när det tar slut?? Hur ska det nu gå med allt jag har kvar i livet att uppleva och vara med om? Min plan till 2077???

Hjärtinfarkt – Bara ordet smakar illa i munnen…. Och för mig som jobbat så hårt för att böi bättre både psykiskt och fysiskt de senaste snart 2 åren, tappat 22 kilo och 20 cm i midjan. Slopat det mesta sockret, och äter mindre matportioner… ja det kändes så JÄVLA ORÄTTVIST!!!!

Livet är inte rättvist, det vet jag av egen erfarenhet, men nu när mitt liv tagit en så bra riktning med nytt jobb, ny kärlek och en insikt att fortsätta förbättra och förändra mitt liv. Då tycker jag verkligen inte att jag förtjänar detta.

Lite längre fram (fortfarande på sjukhuset, vid samtal med sjukgymnasten) så kommer jag på vilken tur jag har, att den här infarkten inte kom när jag var 22 kilo tyngre. För som hon uttryckte det “Då hade nog inte utkomsten varit lika lyckosam”, och bara det…. det gör att jag känner ändå en slags lycka att allt inte varit förgäves, utan kanske är det så att min kropp väntat med den här infrakten tills min kropp varit stark nog att ta hand om den.

Avslutar detta inlägg med att tacka personalen på Ambulansen, Akuten Danderyds Sjukhus, Hjärtkliniken Avdelning 94 på Danderyds Sjukhus med att säga att ni är mina hjältar och hjältinnor, ni har gett mig så mycket och mellan allt elände så har jag både skrattat och gråtit oh jag tror att ni också fick något av mig på er väg framåt! Kram och bless till er alla, ingen nämnd och ingen glömd!!

Tack till alla mina vänner, både i Köttvärlden och online som fanns där och stöttade mig med hjälp och frågor om jag behövde något, ni anar inte vad det betydde för mig!

Nu går jag vidare och försöker få ordning på mina känslor efter det jag upplevt, och för er som tror er vara supermän/kvinnor/hen var rädda om er och lyssna noga på vad er kropp säger till er. Ni har bara ett liv och en kropp!

Kramar Anders

PS. Sjukhusmaten var helt okay, t.o.m. god bitvis #justasyouknowit

Fådda blommor som ger mitt liv färg igen!

Söndagsfilosofen – Årets första tankar 2013

Årets första tankar 2013

Mycket som är nytt i livet nu för mig, och det är så skönt att det börjat förändringen del två som jag väntat så på. 2011-2012 var de första stora förändringarna hos mig själv, del ett med andra ord där både mitt psyke och mitt fysiska yttre stärktes radikalt. Glädjen att hitta att när jag mår bra fysiskt så mår hela jag bra, i sanning ett holistiskt helande med andra ord.

Den stora förändringen hitintills i år är självklart mitt nya jobb på Märsta Biblioteket som jag nu nosat på under en vecka. Så mycket nytt att lära, så trevliga arbetskamrater och hur härligt är det inte att kunna hjälpa andra att finna vetande, kunskap, njutning och glädje. Just nu håller jag på med inskolning i arbetet i utlåningsdisken, oh där är det en hel del att göra som man inte ser utåt. Men varje ny kunskap gör mig mer nyfiken och glad att ta till mig mera. Och självklart leder det här mig till att läsa mer böcker också, lita på det. Så bli inte förvånad om det kommer någon bokrecension här längre fram!

Hälsa

Då hälsan har blivit ännu mer viktig för mig så tänkte jag berätta lite om vad jag gjort för att förbättra min.

Regelbunden träning – Jag har tränat med min boxningssäck och mina hantlar minst 4 gånger i veckan i snitt. Jag har kompletterat med powerwalks några gånger i veckan också.
Minskat på sockret rejält, inte tagit bort det helt tillåter mig lite i morgonkaffet främst.
Mindre portioner av maten. I övrigt inga förändringar.

På det här sättet har jag minskat på midjemåttet från 111 cm till mer hanterbara 90-91 cm, vikten som jag nu slutat hålla kollen på då den inte är lika intressant ur hälsosynpunkt har minskat från 102 kg till 83 kg. Jag har inte tagit någon före och efter bild för jag tycker bara att man blir deprimerad när man ser sådana, och undrar hur kunde man (dom) tillåta sig att förfalla på det sättet.

Och i och med det så uppnådde jag målet med att få bättre fysisk hälsa, och nu ska jag hålla träningen levande i resten av mitt liv och likaså mina tankar kring kosten.

Söndagsfilosofen del 1003 – Slowmo, att leva i nuet

Att leva i nuet

Mitt liv har i mångt och mycket bestått av snabba beslut och jag har sällan tvekat, utom de sista åren då jag har blivit en mer eftertänksam person. Inte minst under det senaste året då jag gick igenom en personlig härdsmälta och efter det känner jag att det är dags att ta ner takten på både mig och min omvärld.

Att göra allt mera förståeligt och tydligt för de som inte längre orkar med vår alltmer fragmenterade omvärld. Förtydliga och kuratera de digitala flödena för att belastningen emotionellt, psykologiskt och ekonomiskt ska minska för inte bara mig själv utan för alla andra. För annars är nog risken stor att det är så illa att i framtiden kommer man kalla oss den snuttifierade generationen? Det som är nyheter idag, ja kanske i den här timmen, gammalt i nästa och bortglömt, för vi hinner aldrig sätta oss ner och smälta informationen som vi översköljs med.

Jag tror att det är dags att vi inför Slowmo (Förkortning för Slowmotion) i vårt vardagsliv, både vad gäller konsumtion av varor och tjänster som nyheter och annan information. Helst innan vi alla hamnar i chock av att vår livsstil börjar bli så fragmenterad det är svårt att veta vad som är ämnet för stunden. Så min tanke är, att det här är inte bra för oss på något sätt. Vi konsumerar snabbare och mer för varje dag, timme som flyr från oss. Minns med stor glädje min barndom när vi kunde njuta av en kortfilm (Super 8) stumfilm, en tecknad serie och det kunde höjdpunkten för veckor framöver, den känslan finns aldrig idag.

Så, ta med er det här in i er vecka, eller varför inte in i resten av livet: Livet är för kort för att stressas bort på oviktiga saker, lev här och nu. Ge allt mer mening, njuta av vänskapen, kärleken och barnen. Rensa ut bland sakerna som omger oss, förenkla istället för att komplicera. Nyckelorden är att Förenkla, Slowmo och att leva i ett vänligare och kontrollerbart flödessamhälle där VI är viktigare än JAG och DOM!

Avslutar med denna underbar video om ‘One moment/minute medition’ som alla kan gör minst en gång om dagen, varför inte under resan till/från jobbet?

Söndagsfilosofen del 1002 – Dom här tre läxorna jag tar med mig vidare i livet

Dom här tre läxorna jag tar med mig vidare i livet

Under det senaste året har det flutit mycket tankar genom mitt huvud, och inte alla tankar har varit helt goda. För som många visa redan kommit fram till är vi själva vår värsta fiende. Och jag intyga att så är det, för i den tankevärld som var min fanns inget ljus utan bara mörker till att börja med. Men sedan tog plannern inom mig vid, och började lägga upp en strategi för att åter mitt liv, mina sociala möjligheter och mitt interagerande med mina vänner.

Första läxan - Om du inte talar om vilken hjälp du behöver kommer du inte att få den.

Det här är så otroligt viktigt att förstå att utan att sätta press på din omvärld får du inte den hjälp du behöver. Men inte alla orkar, och om man inte orkar får man be någon att tala i din sak. Och du vågar be om hjälp, för dina äkta vänner finns alltid där för dig!

Andra läxan – Du blir inte lyckligare av att äta mer.

Man faller lätt för tröstätandet, som lätt blir till en ond cirkel, vanligt sunt förnuft kan vi använda här. Och dessutom är vi ju sockerberoende/sockermissbrukare i det här landet, om man tittar på innehållsförteckningar på olika maträtter så förstår man varför det egentligen inte är så konstigt!, Och i synnerhet för mig som gammal nikotinmissbrukare (under en period både rökte jag och snusade) så är det lätt att falla tillbaka i beroendet. Därför har jag dragit ner på sockeranvändandet till ett minimum, kaffet på morgonen undantaget.

Tredje läxan – Du kan själv förändra dina tankemönster

Kanske du har låst in dig i dina egna tankar och känner dig mindre värd, eller kanske kämpar med det mesta i livet just nu. Dags att släppa taget om dom tankarna och ge dig ut på nya vatten, börja dagen med något som ger din hjärna näring. T.ex. som jag gör numera, en TEDTalk varje morgon. Eller läs en biografi, där har man alltid mycket att lära av andras med och motgångar. Vända tanken utåt, sök dig till det som är det svåra och fira ALLTID när du segrar över dina destruktiva tankar. Och försök att möta andra människor, lyssna på dom och ta till dig av deras tankar, för jag vet att det är i mötena som vi växer.

Avslutningsvis går mina tankar idag särskilt till min Pappa Lasse som skulle fyllt 85 år idag, han saknas mig ofta och mycket. Hans visdom och kunskap var en källa att ösa ur och ta vara på, och jag kommer alltid att minnas våra diskussioner i köket efter kvällstéet om livet, religion och politik. Dom diskussionerna bär jag vidare med mig och är tacksam för att jag hade en sån klok Pappa.

Söndagsfilosofen del 95 – Tacksamhet

6 Replies

Tacksamhet

Att välja tacksamhet som ämne kan tyckas vara både modigt och övermodigt, men för mig är det ämne som växt till sig under en tid. En tid som i början var fylld av mörker och smärta, oro och ångest, sorg och saknad…. det går inte att beskriva hur dåligt jag mådde för ingen har varit där jag var. I helvetets gap där ingen förstod mig och där det bara gjorde ont, ont, ont….

Men… det finns underbara människor som sträcker ut sin hand, som ger av sig själv på ett sånt sätt att man bara kan tacksamt ta emot. För där i helvetets gap, ville jag ju inte stanna, jag ville få tillbaka mitt liv. Mitt underbara fantastiska liv, där möten med underbara fantastiska människor var en sån viktig del. OCH det är inte alla möten som sker i direkta möten utan även de virtuella mötena kan vara nog så verkliga.

Tacksamhet för de som tog sig tid att vara med mig, att lyssna på mig och ta mig i handen och leda mig långsamt framåt och utåt igen. För i helvetesgapet fanns ingen kärlek och glädje, ingen lycka i att möta andra. Bara djup smärta, bråddjup smärta utan lindring. Där. Där fanns ingen tid utan bara en evighet utan till synes något slut.

Tacksamhet till min älskade Lillasyster Birgitta som fanns där och var en motor elle kanske hellre katalysator till att få den hjälp jag behövde, just där och just då. Hon om någon kunde förstå vad jag gick igenom, vi är trots allt rätt olika/lika varandra ändå.

Tacksamhet till bröderna Nippe, Daniel, Anders. Vännerna Jens och Amanda för en magisk afton i mitt kök, Jeanette för peppande glada samtal, och Fatou för detsamma. Katarina som kom och ät middag med mig, Farah och Yasmin som kom på besök och gladde mig så. Eric som ställt upp på tusen och en sätt, du är en äkta bror du!

Tacksamhet till min döttrar som kom och hjälpte mig att börja att röja upp i förrådet, ni är mina stjärnor och hjärtan!

Tacksamhet, ja faktiskt till mig själv som till slut min Planner att ta över och börja reda upp i den röra som min tankevärld var fylld av helvetets alla kval, demoner och ångestar. Där. Där tog jaget över och ledde mig tillbaka till mitt sociala liv med ljus och glädje, styrka och lycka över små saker som att vakna en morgon och minnas drömmar, eller att somna på kvällen utan kemisk hjälp.

Tacksamhet för er som läst mellan raderna mer än en gång och kommit med Pepp och frågor om man kan hjälpa till. Ingen av er är glömda, ni vet själva vilka ni är och jag tror att ni vet vilken tacksamhet och gläde jag känner att få kalla mig er vän.

Tacksamhet, ett ord vi för sällan använder. Men tänk på att använda det med försiktighet så det inte urvattnas!

Tacksam för att jag hittade ut ur MIN helveteslabyrint och tack för mina stjärnor som ledde mig rätt och tillbaka till mitt lyckliga och sociala liv.

Anders filosoferar och tänker

Tankar om det som är viktigt i livet!