Hälsa
Dagens öfvningar
I korta drag har dagen varit en vanlig Lördag, där jag gått till centrum och handlat. Med en viss kamp med mig själv då jag hamnade i det Svenskaste av allt svenska…. kösamhället i kassan där. Vilket i säg var en riktig pärs för att sen i snålblåst och motvind ta sig hem med en välfylld papperskasse. Varefter jag kände mig rejält genomblåst (inte ur eller uppblåst dock!) Lunchen bestod av ett par mackor och en mycket varm, varma koppen.
Privatliv online
Är en dokumentär om en författare, Hal Niedzvieck, som bestämmer sig för att att kolla om bloggande, facebookande och twittrande gör honom lyckligare och ger mer samhörighet. Och hur omsätter man privatlivet till pengar? Hal, som helt tydligt hållit sig utanför online/flödesamhället sätter upp kameror i sitt hem (till fruns delvisa förskräckelse) och filmar sitt liv dygnet runt. Experimentet förutom kameror använder han sig av en Nokia N95 (å vilka fina minnen…..) vilken med dagens möjligheter till socialt nätverkande känss hopplöst outdated. När man söker på Hal idag http://lmgtfy.com/?q=Hal+Niedzviecki+ så märker man att Hal har kvar sin blogg, men det är inte så där himla mycket aktivitet i övrigt.
Dokumentären är klart sevärd och väcker frågor även för en ärrad veteran (nåja, men jag har iaf i stort sett under fyra år levt ett symbiotiskt liv med mitt online-jag) som får sitt svar i mina egna tankar under den mer eller mindre självpåtagna tystnaden, där jag flyger under radarn och har en tidvis extremt smal bandvidd ut mot min omvärld. Känner jag mig ensam? Jo, men jag har tänkt mig in i ett annat scenario där jag inte finns online som jag gör idag, och då skulle jag nog vara sönderdrogad och uppleva ett totalt handikappande utanförskap där jag aldrig skulle ha en chans att komma tillbaka. Men visst är det tomt på röster alltså den vokala delen av tillvaron, och de realla mötena, men dom kommer igen det vet jag.
För mig som alltid varit #annorlundabra i mina egna ögon, översocial och med ett stort behov av lärande är den tid vi lever i nu ett eldorado. Och jag kan sticka ut i mängden på ett positivt och bra sätt och ge till andra något som dom kanske kan tillföra sina liv för att utveckla dessa. För mig är och kommer alltid att vara en utsträckt del av mig, en slags förlängda armen men jag har också lärt den bittra läxan om var MIN gräns mellan privat och personligt går, och här finns min post om det på SocialmediaClub bloggen.
Den långa fermaten
Antar att en del märkt av det, min långa tystnad? (I musiken är en förlängning av ett notvärde kallat Fermat.) Om inte så märker ni det kanske nu då jag bryter den, bara för att tala om att jag kommer vara fortsatt tyst till den dagen jag inte längre är sjukskriven. Orsaken är oklara regler och därmed är det sagt.
Gästbloggare
Jag bjuder härmed in er, om ni känner er manad att gästblogga, ni kan antigen DM:a mig om ni är vän med mig på Twitter Eller Facebook eller om ni hellre vill det, skicka mejl till gastblogga.se (a) sporring.se de förslag som skickas in kommer jag att antigen godkänna (dvs publicera) eller skicka tillbaka till er, allt beroende på hur de fungerar på den här bloggen. Vill du/ni blogga på Sporring Media så anger ni det i ert mejl!
Önskar samtidigt en God Jul och ett Gott Nytt År!
Efter förra veckans episka och självutlämnande Söndagsfilosof om mobbning är det dags för mig att varva ner. Varva ner mentalt är vad jag behöver, min hjärna har gått på overdrive de senaste dryga 3 åren för att hitta en lösning på min allmänna situation där allt, ekonomi, hälsa, familj och arbete ingår i en stor klump. Med arbetsdagar vid datorn på mellan 10-12 timmar dagligen, så nu tar jag en mental paus och vilar en vecka för att hinna ikapp mig själv och kurera det som återigen börjar vara ett öppet sår inom mig.
För trots all dina fina vänskapen jag har här på nätet, mitt enorma och helt underbara nätverk saknar jag mer och mer den direkta interaktiva kontakten, den dagliga kontakten där jag kan spegla mina tankar och idéer med andra som också har stora och fantastiska tankar. För som jag redan har skrivit så är det i mötena vi växer, och där idéer frodas och bär vidare.
Jag längtar efter nya möten och möjligheter att få diskutera men just nu är mitt fokus mig själv, och min hälsa.
Kram på er all!
