Livsstil
Ett steg i taget
Jag har en låååång omvärldstystnad, och den kommer förutom detta inlägg att fortsätta ett tag till. Men jag tänkte meddela mig med min omvärld att jag jobbar hårt för att en dag återvända som ett nytt slags fågel Fenix och ta mig upp på banan igen. Ett steg i taget, ibland tre steg i taget och jag faller tillbaka två. Men jag reser mig upp, tar ett steg till och vilar ett tag… andas djupt…
Hade jag som liten grabb vetat att de prövningar jag gick igenom under skoltiden, bara var en början på en kamp vet det tusan om jag hade orkat resa mig igen. Men här är jag, starkare för varje dag som går. Ett steg i taget, och jag kommer inte att släppa taget utan fortsätta med bara en riktning framför mig, och det är den dit näsan peka: Framåt!
Glädje mitt i den djupa sorgen
Det som är min stor glädje under hela den här sorgsna och djupt laddad period har så klart varit kontakten med vännerna via Social Medier, som alltid finns vid mitt frukost, lunch, middags bord och vilket annat bord som helst som stöttat och peppat. Andra som vänt sig från mig, helt naturligt då man inte vill dras ned av andras smärta och sorg. Men dom som funnits där, och fortfarande finns där är mina vänner för livet. Jag orkar inte räkna upp er alla, ni vet vilka ni är och ni vet vad ni betyder för mig.
Men helt naturligt är mina döttrar och deras pojkvänner särskilt viktiga att nämna, och deras Mamma och hennes remarkabla stöd.
Mötet med mig själv
Fast det som gör störst intryck på mig själv är mötet med mig själv och den förvandlingsprocess jag går igenom. Men, ni som känner mig sen tidigare kommer bara se mig som den jag är, för er har jag alltid varit ärlig och sann. Och det är där det gör det som svårast att möta sig själv, i en kamp med den jag är och den jag vill vara. Hur, framstår mer och mer tydligt för varje enskilt steg framåt, för varje enskild liten tegelsten som läggs på plats och hur stark den muren kommer att bli som byggs upp. Inte runt mig utan för mig att luta mig mot, och visa min styrka utåt. För jag har en tuff resa framför mig, många demoner att möta och nedlägga som troféer på min väg framåt.
Siktet inställt
Så, siktet är inställt på framtiden. Men inte riktigt än, har många steg att ta innan jag är framme där jag VILL vara. Och på min väg kommer jeg behöva Pepp, möten och goda energier. Och ni som redan delar med er av det, tack ni gör mitt liv till en glädje för var dag som gär.
Kärlek!
Den långa fermaten
Antar att en del märkt av det, min långa tystnad? (I musiken är en förlängning av ett notvärde kallat Fermat.) Om inte så märker ni det kanske nu då jag bryter den, bara för att tala om att jag kommer vara fortsatt tyst till den dagen jag inte längre är sjukskriven. Orsaken är oklara regler och därmed är det sagt.
Gästbloggare
Jag bjuder härmed in er, om ni känner er manad att gästblogga, ni kan antigen DM:a mig om ni är vän med mig på Twitter Eller Facebook eller om ni hellre vill det, skicka mejl till gastblogga.se (a) sporring.se de förslag som skickas in kommer jag att antigen godkänna (dvs publicera) eller skicka tillbaka till er, allt beroende på hur de fungerar på den här bloggen. Vill du/ni blogga på Sporring Media så anger ni det i ert mejl!
Önskar samtidigt en God Jul och ett Gott Nytt År!
Efter förra veckans episka och självutlämnande Söndagsfilosof om mobbning är det dags för mig att varva ner. Varva ner mentalt är vad jag behöver, min hjärna har gått på overdrive de senaste dryga 3 åren för att hitta en lösning på min allmänna situation där allt, ekonomi, hälsa, familj och arbete ingår i en stor klump. Med arbetsdagar vid datorn på mellan 10-12 timmar dagligen, så nu tar jag en mental paus och vilar en vecka för att hinna ikapp mig själv och kurera det som återigen börjar vara ett öppet sår inom mig.
För trots all dina fina vänskapen jag har här på nätet, mitt enorma och helt underbara nätverk saknar jag mer och mer den direkta interaktiva kontakten, den dagliga kontakten där jag kan spegla mina tankar och idéer med andra som också har stora och fantastiska tankar. För som jag redan har skrivit så är det i mötena vi växer, och där idéer frodas och bär vidare.
Jag längtar efter nya möten och möjligheter att få diskutera men just nu är mitt fokus mig själv, och min hälsa.
Kram på er all!
