Livet
Mobbing har varit på agendan igen och även om det är svårt att skriva om något man varit med om och som har påverkat en djupt så ska jag i alla fall försöka.
Mobbing
Inte allt ens uppväxt är rosenrött och vackert, det finns även mörkare perioder i livet som man gått kunde varit utan. För min del var det flytten från Resele till Alnön och därmed också flytten från en liten byskola till en stor skola med 4 stycken 5 klasser. Vilket i sig inte var så farligt, men hade kunnat sluta så illa att ni inte läst det här.
Första tiden, kanske nån månad var det roligt med en ny skola. Nya kamrater och ny miljö, var ju mitt första skolbyte under grundskolan med så. (Skulle bli två till, i sjuan och i nian). Klassen verkade bra och jag fick snabbt ett par vänner.
Sen en dag var det nån som kom på att jag var son till den nya komministern (nya prästen alltså) och då bröt helvetet löst, inte på en gång utan det kom smygande. Först lite knuffar i trappen, så jag ramlade och föll, inga allvarligare skador men en hel del blåmärken som jag förklarade hemma med att ‘jag snubblat’.
Det förvärrades alltmer och man påbörjade dränkningsförsök på gymnastiken när man var och simmade, man höll mig under vattnet tills jag var tvungen att dra ett andetag vilket gjorde att jag drog in vatten istället för luft…. och så höll man på tills badledaren/simtränaren såg det och då låtsades man hjälpa mig. Jag var så klart paralyserad av skräck och vågade inte säga nåt, vare sig i skolan eller hemma.
Och att inte säga nåt hemma var kanske också beroende på att Mamma var sjuk under den här tiden, och att jag inte ville lasta Pappa med mina i mitt tycke små problem.
Till slut så började mina mobbare få slut på inspiration vad man kunde göra, efter dränkningsförsök, stulna byxor på toan, blivit tvungen att dricka vatten i toaletten osv… ja ni förstår kanske nu.
Så en dag i februari beslöt man sig för att göra något nytt, man släpade med mig till en del av skolgården som var lite undanskymd och där i en av snöhögarna hade man grävt ett hål, stor nog för att rymma mig. Tre stycken var dom, och en höll för munnen på mig, hade stoppat in sin lovikavante i munnen för att jag inte skulle höras. Väl på plats höll han som hade hållit för munnen på mig handen för mitt ansikte medans dom andra två stod på mig och grävde över mig med snö. Till slut var jag helt täckt, och man började stampa ihop snön ovanpå mig……
Vad mina mobbar inte visste om var att den största killen i klassen (han var typ huvudet högre än oss andra) hade sett vad som hände och påkallade en lärares uppmärksamhet (som var rastvakt men var i andra änden utom synhåll så klart) och nu påbörjade en intensiv verksam. Man grävde fram mig som i princip var avsvimmade (har inget minne från det att snön träffar mig i ansiktet tills jag är i lärarrummet), man kallar in föräldrarna till dom som mobbat mig. Och på min begäran vill jag inte att mina föräldrar ska veta något, utan man säger inte till dom. I efterhand kan jag ju säga det att jag önskar att man gått emot mig, kanske hade jag kunnat få hjälp då?
Ingen avstängning av eleverna, inget straff….. för min egen del blev resten av läsåret drägligt då han en stora killen i klassen såg det som sin uppgift att vara min ‘bodyguard’ resten av året. Jag kommer att för evigt vara honom tacksam för hans insats.
Det här är ju 40 år sen nu och ibland kan jag fortfarande vakna på natten och minnas den där kvävande känslan, att inte få luft… Jo, det påverkar mig fortfarande, men det påverkar mig inte på samma djupa sätt. Men helt kommer jag aldrig bort från det heller, utan det är en del av en jag är, men inte något som definierar vem jag är.
Till dig som är ung och läser det här, glöm aldrig det:
Låt inte mobbingen definiera vem du är!
Fatou har skrivt en bra artikel här om Mobbing och Prestationsåmgest.
Insomina
Så har sent på natten händer det ibland att jag antigen inte kan somna trots att jag är trött, eller att jag vaknar till och inte kan somna om. I båda fallen har jag lärt mig att det är ingen mening med att ligga kvar och ens försöka så då kliver jag upp och gör något annat. Inte alltid att jag sätter mig vid datorn, på senaste tiden har jag satt mig med en bok i min mysiga läshörna och läser i stället.
Och hur ofta är det inte de bästa både idéerna och tankarna dyker upp då, när Världen omkring en är tyst och man behöver inte känna av stressen som vilar som ett tjockt ok på allas våra axlar i någon form. Och det är också nåt visst med den där känslan att vara helt och hållet ensam, där ingen/inget annat stör förutom dina egna tankar.
Tänder
Håller just nu på med en storrenovering av mina tänder, kostsamt och jobbigt men otroligt nödvändigt då de senaste årens svåra ekonomiska situation inte tillåtit tandläkar besök. Har varit tvungen på att välja mellan att se (linser/glasögon) eller att tugga. Så sjukt är det i det här landet, speciellt när man har låg inkomst och höga omkostnader. Och ja, ni behöver inte hacka på mig, jag vet att jag själv är ansvarig till stor del för det sista! Jag lämnar frågan om hur vi här i landet skiljer tänder och ögon från kroppen, då man från politiskt håll inte ‘ser’ sambandet……
Nu kan det äntligen bli av genom arvet efter Mamma och det behövs verkligen, dom åtgärderna jag kommer att genomgå kostar sina modig slantar. Men, tugga bör man kunna och det är också en viktig del i självkänslan för att våga mer i livet, känna sig fräsch och se bra ut.
Pride
Jag blev som en del av er vet av med min Pride oskuld under veckan. Tänk att jag under alla år här i Stockholm helt missat att komma iväg och delta i denna folkfest som har en både tung och viktig roll för alla inom HBT Världen. Jag var där efter mitt senaste tandläkarbesök (Ansiktet halvt bedövad, tur att det inte syns utåt! 
) Tillsammans med Susanne gick vi runt i Kungsan och kollade på allt som skedde där. Vi sprang också på min vän Magnus Kolsjö som jag lärde känna under förra årets SSWC och som jag gärna träffar oftare då vi har så mycket gemensamt. Fick också träffa en av Magnus partikollegor, Caroline Szyber som verkar var en fantastisk person och politiker. Jag kanske måste omvärdera min åsikt om Kristdemokraterna nu? Magnus och Caroline har för övrigt blivit tilldelade Regnbågspriset nu under Pride! Hade hoppats på att springa på fler bekanta där men då bedövningen började släppa kände jag att det var dags för mig att ge mig av hem.
Fotografering
Fotografering har börjat bli min nya passion vid sidan av att skriva, jag har alltid tyckt om att fotografera och nu när jag har en riktigt bra kamera (Canon EOS 400D) så blir det ytterligare roligt, Tror det kommer innebära att jag kommer delta mer aktivt i FotoSöndag också, men helt klart har det triggat mitt kreativa sinne.
Jag har börjat med en serie naturbilder som jag tänker mig kan vara roligt att ha för framtiden, sen har jag också beslutat att ta porträttbilder på alla mina Twitter och/eller Facebook vänner om jag får dvs…
Så på Flickr finns mitt bildset Twitter friends där jag hoppas att så många av er som möjligt i framtiden ska finnas!
Afrika
Påminner om den katastrof som pågår på Afrikas Horn, dela med er av vad ni kan allt behövs för de hjälp insatser som görs, UNICEF, Röda Korset, Läkare utan gränser, Hela Världen, Hoppets stjärna eller nån annan som är aktör där spelar ingen roll. Gå, Gör –> AGERA!!
Idag skulle min Mamma Gunnel och Pappa Lasses 60 åriga bröllopsdag varit, det vill säga om dom levat skulle dom firat Diamantbröllop. Och på ett sätt är jag glad att Mamma fick sluta sin tid här på jorden innan den här dagen kom, jag kan när jag tänker på Mamma riktigt känna hur hon skulle ha gruvat sig för den här dagen. Nu är hon med Pappa och allt är bra så nu finns det inga bekymmer för dom mer. Mamma och Pappa vigdes i Stöde kyrka av Min Morfarsbror Georg Granberg som var präst i Funäsdalen.
För 10 år sen träffades vi alla i Hedesunda för att fira deras Guldbröllop och då tog jag ett antal foton, men dessa har blivit obsoleta då de cd skivor dom fanns på har alla blivit förstörda. Det här hände innan jag upptäckt Flickr så tyvärr är alla min bilder från 1996 till 2002 helt borta, men här är deras bröllopsfoto från 1951. Visst var dom vackra mina föräldrar?
