Känslor
Idag skulle jag börjat publicera mina minnesbilder från min och tjejernas underbart fina resa till Malta och Sicilien, men det får anstå ett tag till då händelserna i Norge har tagit hårt på mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite kring det först. Jag har gråtit och jag känner en djupt smärta och sorg för alla som förlorat någon, för ungdomarna som sett sina vänner slaktas, som förlorat sina kära och inte fått ta farväl. Jag ber för er alla och hoppas att ni en dag återfår er glädje och er ro.
Terrorism
Jag har aldrig förstått mig på mekanismerna som styr varför man tar till extremt våld för att driva igen sina egna agendor, politiske och/eller religiösa. Varken i hemsituationen eller i ett mera globalt sammanhang. Kanske är det för att jag är är uppväxt i den miljö jag är och där man fick mycket kärlek under uppväxten, eller så kanske det är för att jag är just den jag är. Jag ser inte att man på något sätt någonsin kan rättfärdiga terrorism, varken som attack eller försvar.
Ondskan ibland oss
Ondskan finns hela tiden ibland oss och vi får ständigt nya påminnelser om den, som nu senast med en ensam galning i Norge som inte bara spränger en stor bomb i regeringskvarteren i Oslo utan även går till attack och dödar en stor mängd ungdomar på ett ungdomsläger. Ett politiskt dåd säger man då gärningsmannen är en högerextremist och målen (offren) är Socialdemokratiska. Jag tänker: Massmord, inget politiskt med det. Hur kan man vara så kall att man mejar ned en efter en, oskyldig och utan möjlighet till försvar. Nej jag kan inte förstå det, jag tror inte någon kan förstå det utom dom som själva är totalt utan empati. Kan inte förstå men bestämmer mig för att vända mina tankar i en annan riktning.
I kärlekens namn
Nu tar jag ett nytt tag och tänker om, tänker nytt. Hat föder hat och våld föder våld. Se bara på vad som hänt med USAs vedergällning av händelserna 9/11 (som det snart är 10 år sen!), där man fastnat i en våldspiral och där man inte ser något slut på våldet. Vad sa då George W Bush för snart 10 år sen?
We’re gonna hunt you down.
Här gör Norge och Jens Stoltenberg helt om och säger istället:
We will retaliate with democracy.
Ett i sanning starkt och kärleksfullt svar från en i min bok stor statsman, jag har alltid gillat Jens Stoltenberg för hans Världsengagemang och hans sätt att kommunicera med sin omvärld. I norden finns inget motstycke och jag tvivlar att vi kommer att få en liknande statsminister här i Sverige.
Man har både från polisiärt håll och från regeringshåll hållit en återhållsam profil och trots påtryckningar inte velat dra några förhastade slutsatser. Min vän Jeanette Fors-Andrée har bloggat om vad hon såg som krishanteringsexpert om Norges hantering av krisen.
Deeped har bloggat om det här med i en mycket bra bloggartikel Retaliet with love
Så låt oss slå tillbaka med kärlek och demokrati mot de onda krafterna oavsett från vilket håll dessa kommer, tillsammans kan vi besegra ondskan det är jag säker på!
I kärlekens namn!
One man come in the name of love
One man come and go
One come he to justify
One man to overthrow
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
One man caught on a barbed wire fence
One man he resist
One man washed on an empty beach.
One man betrayed with a kiss
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
(nobody like you…)
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love…(U2 Pride)
Fotnot: Läs gärna Prableen Kaurs starka ögonvittnesberättelse från Helvetet på Utöya
Tankar i natten
Nu när sommaren tagit plats på riktigt och tiden för Studenten är så kan man inte annat än njuta av livet. På åt plan känns det som man sträcker på sig och blir längre, fast man vet att det inte är så. Och det är klart att Solen vår vän som är alltför frånvarande stora delar av året ger oss ny kraft genom att det bildas signalämnen i hjärnan av solljuset. Vi får lite färg på våra bleka kroppar, en del mer en del mindre men alla färgas vi om vi är ute av vår vän Solen. För egen del måste jag se till att ha lite grundfärg då jag och mina fina tjejer äntligen ska få åka på en utlandssemester. För att vara riktigt ärlig har ekonomin inte räckt till det tidigare, men nu när jag fått arv efter min Mamma ska det bli av. Och hög tid är det då båda tjejerna är unga vuxna med egna liv och egna agendor.
Gabriellas student
Som jag tidigare nämnt så tog Gabriella studenten i Onsdags, det var en fin dag som började med ösregn och kraftig åska. Jag väcktes (läs kastades ur) av en kraftig åskknall som jag först trodde slagit in i min balkong, men så var det naturligtvis inte.
I Upplands Väsby gick själva celebrationerna av stapeln och var väldigt olika de som 3 år tidigare firade i Uppsala när Melissa tog studenten. Låt oss säga så här att Stockholms studenter och Uppsala studenter har väldigt olika åsikt om vad som är okay, så grottar jag inte ner mig mer i det!
Firandet blev en rätt familjär tillställning hemma hos Gabriella och var väldigt fint. Jag höll tal, och blev som vanligt rörd (!) till tårar, blir lätt så för mig när det är familjära saker…..
Stolt Far! 
Mina vackra döttrar!
Smörgåstårta är NonNom! Gabriella och hennes bästa vänner!
Veckan i övrigt
Anders och karin Sushi = NomNom
I Tisdags träffade jag Anders och Karin som var på blixtvisit över dagen i Stockholm, vi passade på att äta Sushi tillsammans och gå lite på stan.
Senare på dagen träffade jag Susanne Pettersson och Carina för en fika på Söder, blev Lilla Kafét där som är en oas i mitt tycke. Susanne arbetar som konsult och utbildare om NPF (ADD, ADHD etc) och hade strax innan haft sin första radiointervju tillsammans med Fredrik Federley.
Fredag bokade jag min och tjejernas resa plus att jag påbörjade ett nonprofituppdrag som jag kommer att skriva mer om här längre fram när vi lanserat webbplatsen!
Påsken
I år kändes påsken längre än nånsin, den där hönsiga(!) glädjen ville inte infinna sig riktigt, även om jag försökte så gott det gick. Men det är klart när planerna som man har inte överhuvudtaget går att genomföra sig blir det så.
Växlar till ett minne, och det är när jag en långfredag, tror det var 1995 då jag medverkade vid en gudstjänst i Missionskyrkan i Klintehamn. Det var jag som på min altfiol ackompanjerade psalmerna och spelade ‘mollig’ musik, var mycket uppskattat. Har för övrigt ingen aning om hur många långfredagar jag har spelat i någon kyrka, eller sjungit i kör (Stabat Mater)
För er som inte förstår varför Långfredagen heter “Good Friday” på Engelska (Vilket jag anat, men inte visste heller) så är det så här:
När jag var en liten grabb (back in the Days) så fick man i princip nästan inte göra någonting på Långfredagen, nöjesprogram på TV:n var uteslutet, Att umgås men andra var med uteslutet. Alla gick som ide och muttrade….
Har för övrigt inga finare minnen den senare tiden av just påsken så den får gå mig förbi återigen tills nåt bättre dyker upp (midsommar t.ex.).
Almedalsveckan
Har nu bestämt att det blir Almedalsveckan i år igen, hur det blir med boendet (Har en plats men den är ute på landet) återkommer jag till då min kompis som jag skulle hyra lägenhet av (med ett antal andra) har lyckats hyra ut sin lägenhet till andra ändå…. Trist men så är det. Ett alternativ är att jag tältar, men då blir det bara en kortare resa, ryggen pallar inte det hårda liggandet. Men kommer tid, kommer råd som man brukar säga.
Och att det var både härligt och underbart att vara nere under Almedalsveckan har nog framgått både här och där på mina bloggar. Samt i detta album på Flickr!
Avslutar med bild på den goda maten och det gulliga påskågget jag fick igår!
