Känslor
Efter förra veckans episka och självutlämnande Söndagsfilosof om mobbning är det dags för mig att varva ner. Varva ner mentalt är vad jag behöver, min hjärna har gått på overdrive de senaste dryga 3 åren för att hitta en lösning på min allmänna situation där allt, ekonomi, hälsa, familj och arbete ingår i en stor klump. Med arbetsdagar vid datorn på mellan 10-12 timmar dagligen, så nu tar jag en mental paus och vilar en vecka för att hinna ikapp mig själv och kurera det som återigen börjar vara ett öppet sår inom mig.
För trots all dina fina vänskapen jag har här på nätet, mitt enorma och helt underbara nätverk saknar jag mer och mer den direkta interaktiva kontakten, den dagliga kontakten där jag kan spegla mina tankar och idéer med andra som också har stora och fantastiska tankar. För som jag redan har skrivit så är det i mötena vi växer, och där idéer frodas och bär vidare.
Jag längtar efter nya möten och möjligheter att få diskutera men just nu är mitt fokus mig själv, och min hälsa.
Kram på er all!
Idag skulle jag börjat publicera mina minnesbilder från min och tjejernas underbart fina resa till Malta och Sicilien, men det får anstå ett tag till då händelserna i Norge har tagit hårt på mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite kring det först. Jag har gråtit och jag känner en djupt smärta och sorg för alla som förlorat någon, för ungdomarna som sett sina vänner slaktas, som förlorat sina kära och inte fått ta farväl. Jag ber för er alla och hoppas att ni en dag återfår er glädje och er ro.
Terrorism
Jag har aldrig förstått mig på mekanismerna som styr varför man tar till extremt våld för att driva igen sina egna agendor, politiske och/eller religiösa. Varken i hemsituationen eller i ett mera globalt sammanhang. Kanske är det för att jag är är uppväxt i den miljö jag är och där man fick mycket kärlek under uppväxten, eller så kanske det är för att jag är just den jag är. Jag ser inte att man på något sätt någonsin kan rättfärdiga terrorism, varken som attack eller försvar.
Ondskan ibland oss
Ondskan finns hela tiden ibland oss och vi får ständigt nya påminnelser om den, som nu senast med en ensam galning i Norge som inte bara spränger en stor bomb i regeringskvarteren i Oslo utan även går till attack och dödar en stor mängd ungdomar på ett ungdomsläger. Ett politiskt dåd säger man då gärningsmannen är en högerextremist och målen (offren) är Socialdemokratiska. Jag tänker: Massmord, inget politiskt med det. Hur kan man vara så kall att man mejar ned en efter en, oskyldig och utan möjlighet till försvar. Nej jag kan inte förstå det, jag tror inte någon kan förstå det utom dom som själva är totalt utan empati. Kan inte förstå men bestämmer mig för att vända mina tankar i en annan riktning.
I kärlekens namn
Nu tar jag ett nytt tag och tänker om, tänker nytt. Hat föder hat och våld föder våld. Se bara på vad som hänt med USAs vedergällning av händelserna 9/11 (som det snart är 10 år sen!), där man fastnat i en våldspiral och där man inte ser något slut på våldet. Vad sa då George W Bush för snart 10 år sen?
We’re gonna hunt you down.
Här gör Norge och Jens Stoltenberg helt om och säger istället:
We will retaliate with democracy.
Ett i sanning starkt och kärleksfullt svar från en i min bok stor statsman, jag har alltid gillat Jens Stoltenberg för hans Världsengagemang och hans sätt att kommunicera med sin omvärld. I norden finns inget motstycke och jag tvivlar att vi kommer att få en liknande statsminister här i Sverige.
Man har både från polisiärt håll och från regeringshåll hållit en återhållsam profil och trots påtryckningar inte velat dra några förhastade slutsatser. Min vän Jeanette Fors-Andrée har bloggat om vad hon såg som krishanteringsexpert om Norges hantering av krisen.
Deeped har bloggat om det här med i en mycket bra bloggartikel Retaliet with love
Så låt oss slå tillbaka med kärlek och demokrati mot de onda krafterna oavsett från vilket håll dessa kommer, tillsammans kan vi besegra ondskan det är jag säker på!
I kärlekens namn!
One man come in the name of love
One man come and go
One come he to justify
One man to overthrow
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
One man caught on a barbed wire fence
One man he resist
One man washed on an empty beach.
One man betrayed with a kiss
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
(nobody like you…)
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love…(U2 Pride)
Fotnot: Läs gärna Prableen Kaurs starka ögonvittnesberättelse från Helvetet på Utöya











