Category Archives: Känslor

Magnetröntgen – Om Diagnosen Essentiell Tremor

Jag har sen jag var i tjugoårsåldern lidit, inte alltid men tidvis ganska mycket av något som kallas för Essentiell Tremor. Det vill säga jag har ofrivilliga skakningar i första hand i händerna, och när det debuterade (i tjugoårsåldern) var det inte så farligt, men efter min hjärtinfarkt förra året så har det gradvis då det kulminerade i slutet av Januari och var så svårt att jag inte kunde sova p.g.a. av skakningarna. Nu mår jag mycket bättre och har fått ny medicin som har gjort mig nästan skakningsfri, vilket är en märklig upplevelse då mina skakningar har varit en del av den jag är, min personlighet. Men nu känns det som att det är så här det ska vara.

Så idag gjordes det en magnetröntgen på min hjärna, dels för att se om det extrema blodtrycket jag hade vid hjärtinfarkten hade orsakat några problem och dels för att ha en förberedande bild om man i framtiden sk sätta in elektroder i hjärnan som tillsammans med en pacemaker tar bort skakningarna helt. Denna behandling kallas för DBS behandling. Man har en stor framgång med dessa behandlingar och har även kunnat behandla personer med svår Tourettes syndrom med den.

Det fantastiska är att jag under många år var en hyfsat bra violaist/violinist både som klassisk musiker och som folkmusiker, där jag har mina rötter (Komponerat ett dryga 200 låtar, Polskor, schottisar, brudmarscher, etc). Jag har också varit verksam som kompositör, några av mina alster finns att avnjuta på Soundcloud.  Tror nog att nån vacker dag kommer jag tillbaka till komponerandet igen. Men som musiker blir det nog kanske mest till husbehov i framtiden.

Enligt vad jag vet är det mellan 50000-150000 Svenskar som lider av sjukdomen, och av den besläktade sjukdomen Familjär Tremor.

 

Våren här…. eller?

Våren här…. eller?

Måndagen har kommit och snart gått, en känsla av vår har tagit besittning i mitt sinne efter helgens utflykt till grannstaden Uppsala. Även om vindarna var kyliga så fanns den där, den stärkande och värmande solen. Och i gott sällskap med gode vännen och Brodern Eric från Gävle och hans kompis E. Fick det bli ouvertyren till våren 2014, året då min älskling ska komma för att leva med mig.

Tänkte inte bli så långrandig idag utan ge er några bilder från min vår, en vår med välsjungande koltrastar och en sol som får oss alla att tina upp en smula. Att börja våga le mot varandra igen.

Vårens färg: Grönt!

Solen går upp i Sätunaparken

Solen går upp i Sätunaparken

Möts av en sol som vägrar ge sig på vägen hem

Möts av en sol som vägrar ge sig på vägen hem

 

 

 

 

Musik igen – Shweta och The Pianoguys

Fortsätter även idag på det inslagna musikspåret och idag så bjuder jag på The Pianoguys som består av Jon Schmidt (piano), Steven Sharp Nelson (Cello), Paul Anderson (video) och Al van der Beek Editing. Dom filmar alla sina videos i staten Utah och det är väldigt vackra videos som så att säga ackompangerar musiken. Själv upptäckte jag Jon Schmidt  och Steven Sharp Nelson när dom gjorde en cover på Viva la Vida av Coldplay som blev vidarelänkad av den dåvarande webbredaktören Emanuel Karlsten på tidningen dagen.

Men nu då, Shweta Subram denna underbara Kanadensiska sångerska som sjunger på Hindi, i konmbination med The piano Guys (får ståpäls när jag skriver det här…) gör en cover på Swedish House Mafias “Don’t you worry child” som är en av mina favoritlåtar alla kategorier….. jösses…..

Andas in, ut…. NJUT!!!

 

 

Filosofen Samlar tankarna och ryter till!

Samlar tankarna

Just nu är det mycket som pågår som jag tycker är frustrerande, men jag ska inte gå in på det just nu. Kanske längre fram när jag är klar med bearbetningen av det kan jag lämna ut det.

Det finns saker och skeenden som jag inte riktigt kan förstå mig på, och ett av dom är varför stora artister och stjärnor måste ta droger och, ja ibland livet av sig för att dom känner sig ‘ensamma’ eller ‘inte får tillräckligt’ med kärlek. Häng med här nu och fundera lite över det här fenomenet, att det verkar vara helt okay att stjärnorna tar tunga droger för att dom är just det, stärnor. I många fall är deras egna fans som förser dom med drogerna, och egentligen hur bakvänt är inte det också.

Felmedicineringar som förmodligen var fallet med Michael Jackson händer, men det händer hela tiden när läkarna inte får tillräckligt med sömn eller att förskrivningarna inte varit tillräckligt klara. Men jag tror att även MJ dog av en överdos som han själv gav sig.

För mig räcker det med artister som tycker så synd om sig själva att dom måste utrota sig, varför ger dom i så fall inte bort sina förmögenheter till behövande istället? Någon ordning måste det väl finnas i kaoset omkring oss? Eller har jag fel? Är det okay att artister snortar heroin och annat för att ‘bedöva’ smärtan över att vara en superstjärna?

För min egen del tycker jag t.ex. Persbrandt är en excellent skådis, men vi ser snart rubriker att han också tagit en överdos…. och kanske dött….. varför då??? Har dom inte själva (i många fall) valt det livet just för att tjäna så mycket att dom inte ska behöva jobba resten av livet.

Personligen tror jag att det bara är en tidsfråga innan vi ser t.ex. Justin Bieber ta en överdos *för att han inte får tillräcklig kärlek* eller för att han i sitt sönderdrogade tillstånd inte märker att den sista silen han får från ett fans blir hans sista.

Själv kaffeknarkar jag vidare, med en liten skvätt mjölk i och njuter av att …. just leva och att finnas till. (Sockret har jag skippat för länge sen btw)

 

 

Söndagstankar

Igår var jag i Sigtuna på biblioteket och jobbade för första gången. När jag är där hör jag klockorna i Mariakyrkan ringa, och funderar lite över livets förgänglighet. Och min tro så klart dyker upp i mina tankar, likt Simon tvivlaren känner jag mig nu och då, vill ha dom där bevisen som så många frågar efter och som jag själv sett. Men är det tillräckligt, vill så gärna tro att vår existens inte upphör den dagen blodet slutar att strömma i våra ådror, kanske lämnar vi bara gener och energifält efter oss? Fast jag vill så gärna tro att jag kommer att träffa de Mina i ett liv efter detta….

Många frågor inför Söndagen, kanske dags att ta steget att återvända till kyrkan, eller ska jag envisas med mina enskilda samtal med Gud, likt Hammarskjöld gjorde?

Hjärtat blöder av längtan efter kärlek, hopp och tro….. fast tron har jag och och hoppet! Så nu borde det vara min tur nu att ‘låta den rätta komma in’ i mitt liv.