Giving by doing
Sorg
De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av djup och smärtsam sorg. Mest över hur min gamla Mamma mått, men också över andra saker på ett djupare personligt plan. Nu har min Mamma Gunnel fått vila och gått vidare och nu finns bara sorgen, smärtan och tystnaden kvar. Ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte att jag har känt den här typen av sorg och smärta någonsin, inte ens när min Pappa gick bort. Riktigt jobbigt är det och smärtsamt långt in i själen….. Jag vet inte hur jag ska få bort den helt, och det finns inga ord som någon kan säga som hjälper heller.
Mammas sjukdom och bortgång
Att Mammas sjukdom och nu bortgång skulle påverka mig så djupt kunde jag inte förutse, inte heller mina reaktioner på alltihopa. På nåt plan trodde jag nog att det skulle vara lättare att hantera, men jag har gråtit, jag har svurit, jag har bett, jag har kastat saker för att få ur mig sorgen. Men vet ni, det hjälper inte…. den finns kvar där… och såret i hjärtat….
Tillståndet känns svårt att bryta och det känns svårt att ta mig ur den här jämmerdalen. Men, till slut måste jag ju ta tag i det och gå vidare. För i vår värld som vi känner den finns inte rum för sorgen, smärtan och svaga individer (ättestupan någon?).
Det djupa mörka hålet
Som jag hamnade i för ett par år sen, liknade det här med smärtan, klumparna i mage och hålet i hjärtat men framföra allt den ordlösa oerhörda sorgen. Hamnade på en plats jag aldrig mer vill se så…. så länge jag lever och kämpar därför emot med allt vad jag är, med varje levande cell i kroppen. Jag vägrar ge upp och bli ett offer, aldrig mer……
Ta sig ur…..
Oberoende på hur det varit så är det ändå dags för mig att blicka framåt, att sätt den ena foten framför den andra och försöka ta mig vidare. Klumpar i mage och hjärta må vara där men för att få ett liv, måste man ha ett liv. Och då är det bara att ta tag i det och göra något gott av det.
Liv utan liv är inget liv, så är det bara!
Anna Sporring (Mor till mina döttrar) uttryckte det så här bra i ett mejl till mig:
Allt det har ju haft en given plats i en livsväv som varit hel. Nu fattas Gunnels (mammas) trådar i din väv och allt du hade i den måste flyttas om för att din egen väv ska bli hel igen. Det är DET som tar tid tror jag.
Klivet framåt
Rätt eller fel? Vet inte om det ens finns något sånt när det gäller såna här händelser, kanske att bara vara (som jag försöker praktisera när livet är en lång uppförsbacke) är den metod som hjälper bäst? Oavsett vad man gör, så måste man hitta det som hjälper en att ta ett steg i taget, att sätta en fot framför den andra, att existera……. Finner självklart också tröst i min tro som hjälper mig mycket under den här tiden.
Sätter en fot framför den andra, ett steg i taget. Andas….
Glädje mitt uppe i allt
Så kom vår fina Gabriella hem från Ghana, sprängfylld med intryck och känslor från sin resa. Som jag längtat att hon skulle komma hem, ni kan nog bara ana….
Hon hade med sig presenter till oss som varit hemma och andlöst väntat på att få ta del av hennes erfarenheter. Jag fick den här fina skålen som finns här på bilden. Den står på mitt vardagsrumsbord bredvid en bild på mina Föräldrar (syns i bakgrunden) och är verkligen en fin sak tycker jag. Gabriella har alltid så god smak när det gäller att välja vackra ting och den här skålen är inget undantag från den regeln.
Ska bli så kul att få höra henne berätta mer om allt hon varit med om, upplevt och vilka erfarenheter hon fått av sin resa. Lite har Gabriella gläntat på locket för alla i den här posten på hennes blogg! Läs den och gläds, det gör jag!
Eftersom Gabriella är i Ghana nu så ökar min känslighet för nyheter från den Afrikanska kontinenten drastiskt. Och idag fastna min ögon på den här artikeln:
Matpriserna kan drabba redan undernärda barn.
I Afrika riskerar de stigande matpriserna att förvärra vad som redan är ett allvarligt problem, den kroniska undernäringen bland barn. Över 40 procent av barnen i Afrika söder om Sahara har redan för lite att äta för att växa och utvecklas som de borde.
När jag läser det här blir jag som vanligt både upprörd och tagen, tänker det är väl ändå själva *svordom* att vi inte kan göra något mera varaktigt åt den här problematiken. Och visst kan vi det, gäller bara att vi får till en mer jämställd fördelning av resurserna, och jag vet att det inte är så enkelt. Fast visst borde det var så?
Idag blir söndagsfilosofen lite annorlunda, tänkte sammanfatta lite kring Gabriellas insamlingsprojekt och hennes resa då det är idag hon reser till Ghana för sin tre veckors Volontär resa på ett barnhem där. Men först:
Del 60… ojdå!
Känner mig lika förvånad när ett nytt tiotal uppnås med min serie Söndagsfilosofen, och samtidigt förundrad att det som bara skulle vara ett inlägg/artikel har blivit en hel serie. Och sen tycker jag det är fantastiskt kul att gå tillbaka och titta på vad jag skrivit om tidigare. Börjar nästan kunna bli en liten bloggbok tänker jag. Men jag väntar till Söndagsfilosofen fyller hundra delar!
Gabriella reser
Ja, idag går Gabriella i mål med första etappen av sitt Giving By Doing projekt när hon nu satt sig på planet som tar henne först till Amsterdam, och efter en transfer tid där vidare till Accra i Ghana. För mig som hennes pappa som varit inblandad i hennes projekt från tidigt datum är det med extra stor glädje jag ser Gabriella gå i mål med det, Motgångarna har varit många me också segrarna för henne Och det är faktiskt mest de senare, segrarna, som varit det som gjort att kraften och energin har lett henne framåt hennes projekt. Många har hejat på, och många har gett sin bidrag, både enskild och företag. Och idag när hon reser så har hon dessutom med sig en resväska fylld med kläder, bad och fotbollar, leksaker och godis till barnen på barnhemmet hon ska befinna sig på i tre veckor. Totalt 20 kilo blev det till slut.
Vi har dessutom investerat i domänen givingbydoing.org som kommer senare under året att bli Gabriellas och hennes organisations nya hem. Ni kommer att få veta när flytten sker dit, det lovar jag. För Gabriella har en dröm att kunna fortsätta med sitt arbete för att hjälpa barn och kvinnor i andra länder. och för mig som själv har investerat en hel del både tid och energi i min organisation Concerts For Change är det naturligtvis extra roligt att se att traditionen går vidare, den jag fått med mig hemifrån och från min uppväxt.
Jag vet att Gabriella kommer att få med sig en sån massa erfarenheter och intryck till sitt fortsatta arbete och att hon kommer att dela med sig av det. Och för egen del vet jag att jag kommer att lära mig mycket från hennes erfarenheter. (Nästa gång reser du och jag Pappa….)
Och ja, lite pirrigt är det allt att se henne ge sig iväg, det erkänner jag!
Veckan som gått
Snön och kylan kom tillbaka – Inte helt oväntat men….. Vi längtar alla efter den riktiga våren nu!
Egypten – Mubarak avgick – Till slut måste man säga, trögt var det men nu öppnar det för möjligheter i andra länder som Jemen, Jordanien, Syrien, Libyen.. och kanske Iran?
Kommunchefen i Katrineholm och Katrineholms kuriren – den stora snackisen på Twitter Facebook och i bloggar under andra delen av veckan. Jag kommenterade och gav min synvinkel här kring det hela.
Inga uppdrag denna veckan heller, men två offert förfrågningar i alla fall. Snart så kommer det igång! Jag har också uppdaterat vad jag kan erbjuda på Sporring Media (By the way, Jag ger inte upp hoppet!)
