Förändring
Gårdagens utflykt
Gårdagens utflykt ledde mig till Sky City och Waynes Coffee där, för att dels därarbeta lite och dels få ett byte av miljö (jo, man blir rätt trött på att se samma väggar efter 6 månader!) Och det blev extra roligt när min fina Gabriella ringde mig (och jag ringde tillbaka för att kostnaden skulle hamna hos mig!) och det gjorde mig så klart lätt euforiskt lycklig! Och på sätt blev det guldkant på mitt besök på Arlanda och Sky City. Ser mig omkring för att se om någon i mitt stora nätverk finns i närheten, men på den fronten ekade det tomt just då.
Dagens funderingar
En allt tydligare tendens just nu som jag sett flera gånger är att man minskar sitt personliga nätverk och drar ned till runt 100-200 personer, en tydlig social tendensen där man återvänder till ‘byasamhällen’ som sällan innehöll mer än ca 150 personer och där alla kände alla, och kanske rent av var släkt med varandra. Tjänsten Path har en begränsning på 150 vänner och där utgår man till stor del från just den sociala begränsningen. Mitt nätverk som jag ser som ett Personligt/professionellt nätverk, innehåller idag +5000 personer. Vilket i sig låter mycket men jag har en kärna med personer som betyder mycket för mig på olika sätt, antigen för att vi på något sätt är släkt (barn, syskon, syskonbarn etc), eller personer som jag ser som min ‘familj’ på grund av de täta band vi byggt under de senaste åren. Av mina Analoga vänner finns inte många kvar då jag inte längre kommunicerar med telefonsamtal och sms lika mycket (och det beror egentligen uteslutande på mig utan att ens sociala landskap förändras över tid!). Min kommunikation finns till största delen idag på Facebook och Twitter.
Kanske dags att vi samlas åter runt lägerelden?
Tendensen är….
Tendensen märks också i den smala spalt som mitt liv är just nu där ‘processorhastigheten’ är nerskruvad till en lägsta nivå för närvarande. Bla skriver Brit Stakston om det i artikel Befriad Zon – Facebook kommer att försvinna, där hon bl.a. citerar Håkan Selg och Bengt Sandblad tillsammans med Dataföreningen under rubriken ”Facebook kan bli en ny it-bubbla”.
”Facebook som affärsidé lider av en inbyggd konflikt. För merparten användare är det ett verktyg för att vårda kontakten med vänner och bekanta. Statusuppdateringar görs relativt sparsamt. Desto aktivare är den minoritet av aktörer som utnyttjar plattformen för yrkesrelaterade syften, ofta under eufemismen ”bygga varumärken”. Den senare gruppen är viktig som intäktsmotor för Facebook men också ett hot om spamifierat innehåll och användarflykt.”
Och vidare: Lee Raine som arbetet med projektet hos Pew Internet Study:
“This examination of people’s activities in a very new realm affirms one of the oldest truths about the value of friendship: Those who are really active socially have a better shot at getting the help and emotional support they need,” said Lee Rainie, Director of the Pew Internet Project. “The Golden Rule seems to rule digital spaces, too.”
Låt oss för en stund stanna där och suga lite på den karamellen, (fritt översatt: Dom som är socialt aktiva har större möjlighet att få den hjälp och det emotionella support dom behöver.) Är det vetenskapligt bevisat, jo det finns en tung social forskning på området som stöder detta uttalande. För mig också egenupplevet ett flertal gånger med stödet från nätverket, men också motsatsen.
Bygga personligt/professionellt varumärke kan man göra på många sätt på nätet, och visst det som en del ser som rena struntet (fikapaus snack) kan andra se som viktig och rent av socialt räddande av en person som är låst i ditt hem av olika anledningar. Men också ur det personliga nätverksbyggandet där Personan/personligheten ändå är det som skiner igenom och låter andra koppla dig till sin egen ‘bubbla’ av sociala kontakter
Den som har flest minst vänner när den dör vinner?
Personligen tror jag också att generation X, d.v.s. dom som kommer ut i livet nu inte vill vara vän med den coola killen/tjejen längre som fastnat i omoget beteende som dom själva lämnat bakom sig, och det gör att dom väljer bort dessa från sitt nätverk. Andra faktorer är också karriärbyten, relationsbyten och helt enkelt att man tröttnar fortare idag på saker. Gårdagens häftiga mobil, är inte lika uppkäftig idag, filmen som hade premiär i veckan, är gammal den här veckan. Konsumtionsamhället slår igen på alla områden även inom den social sfären, så en slutsats man kan dra av det här är att ‘unfriending’ är det nya svarta inom social nätverkande? Kanske måste vi ändra vår idésfär kring vad som är realism och vad som är surrealism även i den social sfären?
Reality checks
Personligen tror jag inte att jag i nuläget kommer att hänga på den här trenden, jag känner mig trygg i mitt nätverk även om man ibland får ‘Reality checks’ och fetsmällar. Men även dom är utvecklande och tar dig vidare i din personliga utveckling, och i utvecklingen av ditt personliga varumärke.För egen del kommer dom som avfriendar mig på Facebook i fortsättningen kommer jag att fråga varför man ‘av vännar’ mig där, bara för att få reda på om det är något i mitt personliga livsflöde som fått dom att ta steget. Jag gillar transparens men har som sagt lärt mig gränsen mellan privat och personligt ‘The hard way’, så i fortsättning kommer jag att vara personlig (som jag alltid är) men försöka hålla det privata privat.
Källor
http://www.jmw.se/2012/02/26/befriad-zon-facebook-kommer-att-forsvinna/
Mfl
Dagens öfvningar
I korta drag har dagen varit en vanlig Lördag, där jag gått till centrum och handlat. Med en viss kamp med mig själv då jag hamnade i det Svenskaste av allt svenska…. kösamhället i kassan där. Vilket i säg var en riktig pärs för att sen i snålblåst och motvind ta sig hem med en välfylld papperskasse. Varefter jag kände mig rejält genomblåst (inte ur eller uppblåst dock!) Lunchen bestod av ett par mackor och en mycket varm, varma koppen.
Privatliv online
Är en dokumentär om en författare, Hal Niedzvieck, som bestämmer sig för att att kolla om bloggande, facebookande och twittrande gör honom lyckligare och ger mer samhörighet. Och hur omsätter man privatlivet till pengar? Hal, som helt tydligt hållit sig utanför online/flödesamhället sätter upp kameror i sitt hem (till fruns delvisa förskräckelse) och filmar sitt liv dygnet runt. Experimentet förutom kameror använder han sig av en Nokia N95 (å vilka fina minnen…..) vilken med dagens möjligheter till socialt nätverkande känss hopplöst outdated. När man söker på Hal idag http://lmgtfy.com/?q=Hal+Niedzviecki+ så märker man att Hal har kvar sin blogg, men det är inte så där himla mycket aktivitet i övrigt.
Dokumentären är klart sevärd och väcker frågor även för en ärrad veteran (nåja, men jag har iaf i stort sett under fyra år levt ett symbiotiskt liv med mitt online-jag) som får sitt svar i mina egna tankar under den mer eller mindre självpåtagna tystnaden, där jag flyger under radarn och har en tidvis extremt smal bandvidd ut mot min omvärld. Känner jag mig ensam? Jo, men jag har tänkt mig in i ett annat scenario där jag inte finns online som jag gör idag, och då skulle jag nog vara sönderdrogad och uppleva ett totalt handikappande utanförskap där jag aldrig skulle ha en chans att komma tillbaka. Men visst är det tomt på röster alltså den vokala delen av tillvaron, och de realla mötena, men dom kommer igen det vet jag.
För mig som alltid varit #annorlundabra i mina egna ögon, översocial och med ett stort behov av lärande är den tid vi lever i nu ett eldorado. Och jag kan sticka ut i mängden på ett positivt och bra sätt och ge till andra något som dom kanske kan tillföra sina liv för att utveckla dessa. För mig är och kommer alltid att vara en utsträckt del av mig, en slags förlängda armen men jag har också lärt den bittra läxan om var MIN gräns mellan privat och personligt går, och här finns min post om det på SocialmediaClub bloggen.
Ett steg i taget
Jag har en låååång omvärldstystnad, och den kommer förutom detta inlägg att fortsätta ett tag till. Men jag tänkte meddela mig med min omvärld att jag jobbar hårt för att en dag återvända som ett nytt slags fågel Fenix och ta mig upp på banan igen. Ett steg i taget, ibland tre steg i taget och jag faller tillbaka två. Men jag reser mig upp, tar ett steg till och vilar ett tag… andas djupt…
Hade jag som liten grabb vetat att de prövningar jag gick igenom under skoltiden, bara var en början på en kamp vet det tusan om jag hade orkat resa mig igen. Men här är jag, starkare för varje dag som går. Ett steg i taget, och jag kommer inte att släppa taget utan fortsätta med bara en riktning framför mig, och det är den dit näsan peka: Framåt!
Glädje mitt i den djupa sorgen
Det som är min stor glädje under hela den här sorgsna och djupt laddad period har så klart varit kontakten med vännerna via Social Medier, som alltid finns vid mitt frukost, lunch, middags bord och vilket annat bord som helst som stöttat och peppat. Andra som vänt sig från mig, helt naturligt då man inte vill dras ned av andras smärta och sorg. Men dom som funnits där, och fortfarande finns där är mina vänner för livet. Jag orkar inte räkna upp er alla, ni vet vilka ni är och ni vet vad ni betyder för mig.
Men helt naturligt är mina döttrar och deras pojkvänner särskilt viktiga att nämna, och deras Mamma och hennes remarkabla stöd.
Mötet med mig själv
Fast det som gör störst intryck på mig själv är mötet med mig själv och den förvandlingsprocess jag går igenom. Men, ni som känner mig sen tidigare kommer bara se mig som den jag är, för er har jag alltid varit ärlig och sann. Och det är där det gör det som svårast att möta sig själv, i en kamp med den jag är och den jag vill vara. Hur, framstår mer och mer tydligt för varje enskilt steg framåt, för varje enskild liten tegelsten som läggs på plats och hur stark den muren kommer att bli som byggs upp. Inte runt mig utan för mig att luta mig mot, och visa min styrka utåt. För jag har en tuff resa framför mig, många demoner att möta och nedlägga som troféer på min väg framåt.
Siktet inställt
Så, siktet är inställt på framtiden. Men inte riktigt än, har många steg att ta innan jag är framme där jag VILL vara. Och på min väg kommer jeg behöva Pepp, möten och goda energier. Och ni som redan delar med er av det, tack ni gör mitt liv till en glädje för var dag som gär.
Kärlek!
