Archive for the ‘familj’ Category
Sommaren 2007 gick jag igenom min djupaste livskris. Jag gick in i den sk väggen eller det var snarare så att jag totalt tappade fotfästet både på det personliga och det profesionnella planet. Det var en svår period för all i min familj, för mig var det bara så att jag stängde av och lät mig falla, och jag föll ner i det djupa mörka och tysta. MEN jag gav inte upp, jag bestämde mig där i mörkret att jag skulle tillbaka, och att det inte skulle få ta år innan det hände. Och ungefär ett halvår senare var jag tillbaka i livet igen, men resan där det halvåret var inte läät. Jag förlorade mycket men nu så här i efterhand kan jag också konstatera att livet är ljusare och min livsglädje är tillbaka, lusten att leva och lära har nog aldrig varit så stark som den är nu trots andra svårigheter.
Jag är så oerhört tacksam för att jag hittade det som kallas för Sociala medier vid den tidpunkten i mitt liv, kraften och värmen jag fick från vänner jag aldrig mött fysiskt (då) gav mig ny energi att uthärda och att börja leva igen. Resan jag gjort de senaste två åren har varit fantastisk, och det är bara början. Jag ser fram emot varje ny dag och vaknar ofta numera med ett leende på läpparna.
Min ävertygelse är att om man riktar sin energi utåt så får man så mycket tillbaka som stärker en, lyfter en och för en framåt i livet. Jag ser tillbaka på den mörka tiden numera med tacksamhet då det var den som gav mig ett avstamp i livet, och jag ÄR på väg, på väg på en fantastisk resa som för mig till nya platser, ger mig möjlighet att nästan dagligen få kontakt med nya människor som också delar med sig av sina kunskaper, sin glädje och sin sorg. Ett evigt lärande utan slut! Min egen livstil är totalt förändrad, och det på ett kraftfullt och positivt sätt.
Jag har också fått vänner för livet, såna man kan bara vara med när man behäver det, som gläds med dig och som sörjer med dig. Dom som bara finns där, och det för alltid.
Söndagar är nog en av mina absoluta favoritdagar tror jag, mycket beroende på mina minnen från uppväxten då min familj alltid var samlad. Först var det alltid att gå till Kyrkan, sen var det ofta kyrkkaffe hemma i prästgården med någon inbjuden från kyrkan. Middagen dukades fint, ibland med linneservietter i matsalen (Jo, det var stora hus det här… en präst gård var lite drygt 400m2 med 3,6 meter i takhöjd
) och att utebli från någon av dom här punkterna krävde nästan ett skriftligt tillstånd. Men samtidigt, när jag ser tillbaka på den här tiden så var det ändå en mycket lycklig tid. Och att växa upp som prästson har i vart fall för mig inneburit att jag har tagit med mig en stor kunskap i hur man möter människor i livets alla situationer.
Att växa upp som prästson på Svenska landsbygden hade både sina för och nackdelar, men jag måste faktisk säga att de flesta nackdelarna kom inte från mina föräldrars krav. Nej, tyvärr var det trycket från befolkning i byarna, som hade de flesta och dom hårdaste kraven på oss prästungar. Att vara ‘normal’ var det aldrig tal om, vi skulle var helt befriade från vanliga tonårsuppror mm. På ett ställe där jag växte upp ifrågasattes det till och med i kyrkorådet om inte jag skulle förbjudas att spela folkmusik och till dans…. Ni förstår kanske att jag ibland säger att jag inte blir förvånade så lätt nuförtiden? Min Pappa tog den här förfrågan som en personlig fråga och sa: Var någonstans i bibeln finns det förbud mot dans och musik? Ja, ni förstår att svaret uteblev….. Ett par veckor senare anmälde mina föräldrar mig och min yngre syster till danskurs, det var iofs inte en markering utan bara det att man ville att vi skulle lära oss att dansa, men jag förmodar att det ansågs ute i stugorna som en markering.
Söndagarna nu är inte likadana, jag går inte längre i kyrkan (men min tro har jag kvar och den kommer jag alltid att ha kvar). Jag har svårt att hitta ‘hem’ i nuvarande kyrko ordning, har provat ett antal församlingar under det gångna året och där jag kände mig mest hemma var i den Anglosaxiska kyrkan här i Stockholm. Där kommer jag, när jag går till kyrkan, att återvända.
Jag är tacksam för min uppväxt och för att mina föräldrar var öppna och förstående, inte fördömande utan intresserat ifrågasättande ibland. Och det är nåt jag tagit med mig i min roll som förälder.

Den här veckan har varit lite märklig, haft stora sömnproblem, utan att veta egentligen varför. Jo, det finns naturligtvis orosmoln i mitt liv, men jag känner inte att dom påverkar mig så att sömnen drabbas. Dets om händer sker, och det är bara att ta tag i sakerna som dom dyker upp. Jag tycker mycket om ordspråket: “There’s only solutions!” Det finns bara lösningar. Och det är vad mitt liv de senaste snart 3 åren handlat om.
Jag möter varje dag på samma sätt, med ett öppet hjärta och sinne. Det finns alltid nåt som är positivt och som lyfter en, det kan vara en snäll kommentar från nån på Twitter, eller så kan det vara att man läser något som fladdrar förbi i flowet (streamen, flödet) , nåt som ger dig en ny impuls eller kanske löser ett problem man grubblat på.
Livet är till för att levas, och vi har en anmärkningsvärt kort tid här på jorden att göra det. Så:
Bekymmer = Förkortning av livet
Lösningar = Energiskapande Möjligheter
Lycka och Glädje = Positivt laddade och energiskapande
Vänner = Utan er vad är man då?
Idag kommer det att hända något som gör att den här dagen blir speciell och sen när jag lägger den till handlingarna så kan jag leva ett tag på det.
Lyckan är att vara, och att vara är att vara lycklig. Lev varje dag med en positiv attityd och livet blir enkelt att leva.
Nu när Valentinesday eller Alla hjärtans dag är på G så översköljs vi med budskapet att vi ska göra något för den vi älskar från alla håll och kanter. För den grupp som jag tillhör, d.v.s. singlarna så är det kanske inte fullt så enkelt att göra, men även här finns det möjligheter och jag tänker ta tillfället i akt att göra det nu, här på bloggen.
Jag vill tacka några av de som betytt mycket för mig genom livet och några som på senare tid har fått en stor betydelse för mig:
Anders Erikson – som var en mentor och en extrapappa för mig under många år, vi lärde känna varandra när jag var så där en 10 år och när Anders gick bort blev det ett stort tomrum i mitt liv. Nästan samtidigt så gick min Pappa Lasse bort så jag förlorade mina mentorer och fadersfigurer på väldigt kort tid. Anders, du ser att jag skriver det här är jag säker på Puss på dig gubbe!
Pappa Lasse – Jag ar skrivit om pappa ett par gånger tidigare här så jag nämner bara honom nu, och Pappa jag hoppas du ser ner på mig och gillar den man jag blivit!
Mamma Gunnel – Ser fram emot att komma till dig snart igen, vår relation har bara blivit bättre med åren. Lite som ett fint vin som mognar med åren. Och vi har mycket att se fram emot, snart är det vår och då kommer du hit på besök!
Mina döttrar – Ni har lärt mig mycket om livet och jag älskar och saknar er alltid. Men är samtidigt stolt över er att ni har blivit starka och vackra kvinnor som är på väg ut i livet och ska skapa er egen historia som jag hoppas få följa under många många fler år. Ta vara på er och de som står nära er, för ni är så otroligt fantastiska och underbara! Puss på er!!
Mina speciella vänner – Oh ni är så många och jag kan inte nämna någon speciellt vid namn, jag vill inte missa någon och inte såra någon bara för att jag inte får plats med alla. Ni vet vilka ni är och jag har talat om för er vad ni betyder för mig. Ni har förändrat mitt liv genom att ta mig för den jag är och genom det har jag vuxit som människa mer, jag kanske mer än det tidigare 49 åren. I grunden är jag samma Anders som jag alltid varit, men vissa drag hos mig har förstärkts och fördjupats och som människa är jag starkare nu än jag nånsin varit.
Concertsforchange – Min väg att ge tillbaka till samhället, Världen och mänskligheten. Vänskapen med dig Renee och dig Johan är en otrolig skatt, är så oerhört glad att ni finns och att vår organisation kan bidra till en förändring. Jag vet att vi kommer att uträtta små under med det vi kommer att göra under året!

Schlagerfestivalen
Så har cirkusen dragit igång igen, förr tyckte jag det var både roligt och intressant. Men nu tycker jag det är för u-t-d-r-a-g-e-t….. Enda anledning till att jag ser på den nu är vännerna på Twitter och deras kommentarer. Följ Hashtaggen #mel2010 så får ni se vad som skrivs. För även om SVT tycker dom är med så var de enda twitterkommentarerna som syntes hos dom från boten Annika Lantz och Ebba Von Sydow. Det finns dom som är intresserade av att använda Twitter, men vilken kass bild dom får om SVT fortsätter på det här viset. Kolla bara in bilden jag lånat från Joakim Jardenberg

Livet i stort
Har den senaste tiden börjat känna en lättnad, både på det proffesionella och det personlig planet. Har tagit lärdom av mina egna lärdomar och insett att man kan inte påverka allt, men det man kan påverka ska man…. ja, bör man påverka allt för att få ett positivt flöde i livet. Jag arbetar vidare enligt min inslagna plan och det har de senaste veckorna börjat ge resultat. Jag kommer tillbaka med mer detaljer när jag kan redovisa mera konkreta saker.
Tycker dock att det är lite trist att jag inte kan använda Prezi’s offlineeditor då Prezi nu endast finns som helårs abbonemang, och det är på tok för dyrt i nuläget. Så Jag har återvänt till Google Docs istället, oc det fungerar utmärkt det med.
Fick en fråga i veckan hur jag ‘klarar’ livet utan Trollet (min numera fd katt) då vi var oskiljaktliga. Och jag kan bara meddela att Trollet har det bra hos sin nya ägare (tillbaka hos uppfödaren som saknade sin älskling) och får ännu mera uppmärksamhet och har två lekkamrater där (sina Mamma Tessy och en hund) Men Trollet har nog lämnat en del av sin själ här, i vissa studer tycker jag mig se henne varndra förbi, sitta på skrivaren bredvid mig här när jag jobbar….. Ja det är tomt men inte outhärdligt.
Och visst saknar jag Trollet, ibland mycket…. men jag ångrar inte mitt beslut då jag vet att hon har det fantastiskt där hon är nu.
På frågan om jag ska skaffa en ny katt så är svaret entydigt JA. Jag är en kattmänniska och en dag (förmodligen i höst) kommer hushållet att utökas med en fyrbent medlem.













