Arbete
Jaha, så var man då inskriven i ‘Jobb och Utvecklingsgarantin’ då. Känner mig lätt frustrerad då jag inte vet vad det kommer att innebära, kommer jag att bli ytterligare låst? Kan jag inte fortsätta det goda arbetet med min nya karriär? Ska jag motas in i Teknikfållan igen (där man bevisligen inte vill ha mig längre pga. min ålder)??
Just nu är det många frågor och väldigt lite svar, hoppas det klarnar efter Torsdagen obligatoriska informationsmöte.
Btw skickade en fråga till Göran Hägglund på Twitter vad man gör för de 50-plussare som sidokvalificeras. Svaret blev…. ingenting, dvs. Göran svarade inte mig alls. Är jag förvånad? Nej, inte ett dugg, det är tydligt att man från politikerhåll inte har något intresse för vår väljargrupp.
Idag ska jag prata om hur det är att vara Arbetslös, 50-plussare och sidokvalificerad. Sidokvalificerad är en benämning som Anders Abrahamsson och jag kom fram till i en konvo förra året, då när vi båda söker jobb antigen är över eller underkvalificerad. Så från den synpunkten är sidokvalificerad ett bättre sätt att se på sig själv. Dessutom är det faktum man varit arbetslös längre än ett år en negativ faktor som de flesta arbetsgivare trots den givna arbetsmarknadssituation drar öronen åt sig för.
Sidokvalificerad
Ni som läser det här och känner igen er är säkert en person med mångfacetterad bakgrund, du har förmodligen ett längre yrkesliv bakom dig med flera anställningar, kanske till och med inom olika yrken och yrkessektorer. För egen del har jag i min yrkesbakgrund allt från att ha varit fårfarmare, via vaktmästare till servicetekniker via musiklärare servicetekniker till teknisk konsult, denna min mix med humaniora och teknik har alltid varit en problembild vid anställningsintervjuer. Min tes är att det finns ett misstänkliggörande av en person som har en kulturell eller konstinriktning. Där jag istället ser min varierande bakgrund som en styrka då jag kan se problemställningar ur två perspektiv, dels det tekniska och dels det mänskliga. Jag har vid ett flertal tillfället i min karriär använt mig av det när problem uppstått och genom att göra en bredare analys än en rent tekniskt kommit fram till en smartare, billigare och snabbare lösning. Så kära framtida arbetsgivare, tänk om och öppna ögonen!
Arbetslös
Jag har redan tidigare i blogginlägg pratat om hur det är att vara arbetslös (och numera arbetslös 50-plussare) och även om jag tacka min lyckliga stjärna att jag hade den förståelsen att min gamla sektor (teknikindustrin) inte längre var intresserad av mig, jag hade blivit ‘för gammal för att lära mig något’ citat flera rekryterare på Manpower!) där man anser att gränsen för nytt lärande är vid 40 år. Okay, så om man vid 40 år har slutat att kunna ta in ny kunskap, man är färdig med utbildning vid låt oss säga 25 år. Det innebär att vi har 15 år på oss att arbeta, och sen då?
Jag orkar inte bry mig längre, det här landet ha en svår åldersfixering och som jag ser det är det ett arv från ‘jätteproppen orvar’ dvs 40-talisterna som förmodligen fortfarande tror att dom är 25 år…..
Jag är medveten att jag generaliserar, men faktum kvarstår dock.
Men nu då?
Själv jobbar jag oförtrutet vidare med min nya inriktning, för let’s face it när arbetsmarknaden inte vill ha en måste man ta ansvar för att självskapa sig möjligheter för att få inkomst. Det är inte gjort i ett nafs, det tar tid och man måste ha styrkan att driva sig själv, använda sin kreativitet och schemalägga sin vardag som att man hade en arbetsplats att gå till. Fast rutiner, ett ständigt brainstormande och lösningstänkande, allt tänjer ditt intellekt och driver dig framåt. Jag sätter upp delmål, och har ToDo listor för att jag ska ha kontroll över var mina olike idéer och projekt har för status. Där jag använder Evernote som mitt verktyg då jag kan nå mina listor och andra anteckningar från var jag än befinner mig. Vad mitt nästa steg blir? I första hand att övervintra sommaren, det ser inte allför ljust ut men jag kommer att klara det, jag är en övervintrare!
Infinner sig när jag inser att tiden rusar fram med ljusets hastighet. Och så sitter jag här igen, säljet går trögt och är obefintligt, A-kassa dagarna är på upphällningen, så är det med min tilläggsförsäkring med. Som tur är finns det en arbetsmarknadsförsäkring som går in när A-kasse dagarna är slut, men det blir iaf en försämring ekonomiskt. Om man hade fått 80% av sin ursprungliga inkomst hade livet sett annorlunda ut, men man ska ju inte kunna leva på A-kassan, den ska ju bara finns där för en övergångsperiod. Känner den stora tröttheten komma igen, inte bra alls, får mota den i grind genom tätare besök på mina kontor inne i city och mina energigivande promenader.
Kommande utmaning
Den riktigt stora utmaningen för mig ekonomiskt kommer i Augusti då jag har enbart ovan nämnda försäkring som inkomst. Och även om jag har lärt mig leva i en panik ekonomi så börjar det påverka mig väldigt negativt känner jag, en känsla av utbrändhet helt enkelt. Och dessutom närmar jag mig årsdagen (3 år sen) min krasch 2007. Jag har redan förstått att man kan förvänta sig bakslag, ungefär som nyktra alkoholister på nåt sätt, men jag håller humöret uppe så gott det går och ser fram emot Gotland och Almedalsveckan så får jag nog ny energi.
Var är jobben?
Frågar mig lite lätt, var är jobben? Min tes och analys är att företagen bestämt sig för att vänta med anställningar så långt som möjligt till Hösten och helst efter valet. Men det är bara min egen tes och analys, egentligen finns det ingen skillnad från tidigare utan det är bara en förlängning av tidigare konstaterade fakta här på bloggen. Arbets och Uppdragslös, just nu känns det tungt. Om det är någon som läser det här och känner: “Ja!! Det är Anders vi ska ha!!” Så finns mina kontaktuppgifter här på bloggen under Kontakta mig!
Ljuspunkter – värmen på/i den Sociala webben
Jo, dom finns och det är framförallt i kontakten med vännerna på den Sociala webben, dom ger mig varje dag nåt nytt att glädjas åt och jag känner en stor värme därifrån. Tack alla ni för att ni finns och för att jag får räknas in i er vänskapsbubbla!
